Har länge tänkte att jag kanske ska dela med mig av en allvarlig sak som drabbade mig. 

      När jag blev allvarligt sjuk.

      För flera år sen: Jag hade precis träffat min nuvarande prins och bodde i lgh i sthlm.

      (För er som inte vet jag kommer från Stockholm). Sen plötsligt en kväll  började jag få ont i magen,

      det kom attacker med smärta! och dem kom och gick, som skov ungefär. Grova smärtor ..

      Och när dem kom så kom dem med råge !! Jag låg i fosterställning på golvet och kved av smärta.

      Smärtorna varade i ca 5-7 timmar åt gången och kom ofta på kvällstid och nattetid.

      Och jag kräktes alltid. Uppsökte läkare och HC då och den läkaren trodde det var magkatarr ..

      (Vilket det förstås inte var btw ..) Gav mig läkemedel mot magkatarr som jag tog.

      Och dem gjorde mig ju ännu sämre :( För det var ju inte magkatarr som jag hade !!

      Såhär pågick det ett tag  ... tills en natt i april. Jag hade precis fyllt år och jag och pojkvännen

     (då pojkvän, nu sambo) hade varit varit hos mina föräldrar och firat mig, sen åkt hem till mig.

      På natten vaknar jag av den värsta sortens smärta som finns, och kravlade mig ner på golvet.

      Han precis fram till toaletten innan allt kom upp. Gång på gång! På gång.

      Sen vart det telefonsamtal och direkt in till akuten! Rösten sa bara: Åk in på en gång!

       För att göra en väldigt lång historia kort .. så hade jag gallsten OCH en allvarlig pankreatit!

     Pankreatit är väldigt allvarligt. Det är en inflammation, en skada på bukspottkörteln.

     Min gallsten hade alltså, eftersom jag gått med den för länge spridit sig till min bukspottkörtel.

     Och det kan vara livshotande även för en ung människa, så allvarligt är det.

     Man överlever inte utan bukspottkörtel!

     Sen följde en lång resa med veckor på sjukhus ... som bestod av omänskliga smärtor, dropp, kateter

     och morfin dygnet runt. Kunde varken äta el dricka och rasade i vikt.

     Så kontentan är hade den där läkaren på HC undersökt mig ordentligt och inte bara gissat sig fram till

     vad det var. Kanske tex skickat mig på ultraljud på en gång så hade jag kanske sluppit bli livshotande

     sjuk. Och sväva nånstans mittemellan!

   Så känner DU en smärta du inte känner igen som är ny i magen eller annan kroppsdel stå på dig och åk gärna in akut!

   Ett tips från mig. Kan jag bara hjälpa EN person med detta inlägg, så är det VÄRT det!

   Ta smärta på allvar. Det kan vara allvarligt.

    Numera kollar jag alltid upp mig en gång för mycket än en gång för lite! Och jag står alltid på mig till max.

    En läxa som jag lärt mig den hårda vägen! Stå alltid på dig du med. Det är DU värd.