Sen jag nådde botten i januari, så har jag mått skräp. Verkligen.

   Med tankar som hopplöshet, besvikelse och en känsla av att tappa kontrollen.

   Innan detta kände jag mig som en hyfsat stark tjej, men sen vart jag sjuk-med smärtor i min kropp,

   domningar, stickningar, mage som inte fungerat alls och magsmärtor. Och stark ångest på det.

   Sen tuffa beslut som jag var tvungen att ta och mitt liv som vändes upp och ner. Helt och hållet.

   Och pga min rejäla viktnedgång, så har jag verkligen inte gillat min kropp.

   Och varit fixerad vid att jag vill gå upp i vikt. Verkligen.

   Så fort jag gått förbi spegeln i hallen, så har jag blivit ledsen i hjärtat, över det jag sett. Det som är jag.

   Att kläder inte passar längre, byxorna sitter inte längre lika tajt, bh:arna är helt plötsligt för stora och

   en känsla av att känna sig oattraktiv och ful. Och inte bara det rent utseende-mässiga, även en rädsla:

   När ska det ta stopp? kommer jag fortsätta gå ner ännu mer? är det pga sjukdom som jag går ner i vikt?

   Känns som mycket av måendet har "hamnat" på vikten.

   Men iaf .. Jag är verkligen inte "där" än.

   Men jag har väl ändå accepterat min kropp nu på nåt sätt. Detta är min kropp och detta är jag.

   Visst jag är smalare än jag vill vara. Men det är som det är. Helt enkelt.

   Nånting har ändå hänt ...

   ... lite mer vilja och kämparanda har kommit tillbaka.

   Och kan jag bara känns så 1 dag av 4, så är det framsteg. Och positivt. För alla dagar kan jag inte känna så.

   Men det tar ju tid. Det tar inte 3 veckor,  eller 1 månad, det tar längre tid.

   Ett citat jag gillar ..

  "Det tar 13 timmar att bygga en Toyota, men det tar 6 månader att bygga en rolls-royce"

   Min kropp har ändå gjort mycket för mig genom åren och den har läkt tuffa sjukdomar innan.

   Och den har klarat sig igenom operation, komplikationer, sjukhus-vistelse och en tuff rehab på det.

   Så nu är det nog dags att (försöka) vara lite snäll mot mig själv och min kropp.

   Försöka tänka mer framåt och mindre bakåt. Och försöka fokusera på det som är bra,

   istället för på det som är dåligt. Fokusera på det jag kan göra istället för det jag inte kan göra.

  + Jag lever, har ben jag kan gå med, har världens bästa sambo, fina vänner och fina grannar.

    Vad är BRA i ditt liv?