Alltså. Jag har gjort min lätta rehab/träning nu i ca 7-8 veckor. 2 ggr/vecka och det har funkat ok ändå.

  Ibland mer ok och ibland mindre ok ..

  Tar också fler promenader, 1 kortare promenad nästan varje dag.

  Några gånger har jag fått mer ont. Men andra gånger har jag inte det. Bara mitt "vanliga" onda.

  Det kan ju också vara så att, när jag haft mer ont, att det är min "vanliga"ont + träningsvärk.

  Men jag vet ju inte. Man får prova sig fram, försiktigt.

  Jag varierar såklart mellan att träna olika muskelgrupper och både överdel och underdel.

  Men då jag har 3 nackdiskbråck i grunden och är svag i nacke/axlar/armar-så är jag mer försiktig

  med överdelen av kroppen. Och ja det är lätt, lätt träning, men ändå. Lycka. Sån lycka.

  Och ja den övriga smärtproblematiken i kroppen är fortfarande under utredning hos neurologmottagningen.

  Hoppas det till slut kommer ge mig svar, på smärtan och alla konstiga symtom.

  Diffusa och skumma symtom. Och stickningar och domningar.

  Men iaf. Jag kan inte riktigt förklara det.

  Men .. träning gör mig gladare, positivare, stärker mitt psyke, ger mig bättre självförtroende,

  starkare självkänsla och träning är så mycket JAG på nåt sätt. Ni som känner mig sen innan vet ju

  precis hur mycket träningen har betytt för mig! Och dem där Endorfinerna jag får, ah lyckokänslor.

  Oavsett vad som händer med mig. Så har jag hittat tillbaka till en liten del av min passion.

  Träningen. Lyckan. Ger. MIg. Aldrig. Älskade endorfiner. Träning gör mig lycklig.

  Hellre lite träning än ingen träning. Shit vad jag har saknat träningen!