Att känna sig misslyckad och värdelös är hemska känslor. Oavsett orsak, så är det fruktansvärt.

  Verkligen fruktansvärt.

  Att tycka att dem man älskar skulle ha det mycket bättre utan mig i sitt liv ..

  Jag har känt alla dessa känslor. Jag kände mig så otroligt misslyckad som inte ens kunde fortsätta

  mina studier(högskole-studier på 100 % ..) trots kronisk smärta varje dag, magsmärtor varje natt,

  sömnbesvär, (jag sov allt mellan 1-3 timmar) per natt.

  Och ångest som började komma. Sen upp till skolan på morgonen, för lektioner, föreläsningar,

  grupparbeten, redovisningar-muntliga och skriftliga, tentamen, inlämningar mm.
  Plugga på högskolan är ingen promenad i parken. Det kräver otroligt mycket av dig som student.

  Och du har MYCKET att göra, hela tiden.

  Att vara ledig när man kommer hem efter skolan eller på helgerna-kan du i stort sett glömma ..

  Ja jag vet hur det låter .. Det är inte alls konstigt att det inte funkade.

  Jag var ju sjuk och hade smärtor i kropp och mage varje dag och sprang till läkare/undersökning mm.

  Och kombinera det med 100 % högskolestudier funkar inte. Så mycket kan jag säga.

  Jag vart helt utmattad bokstavligt talat. Och sen kom depressionen. Och alla mörka tankar ..

  Så här med facit i hand, skulle jag ha lämnat skolan tidigare.

  Och jag fattade nog egentligen att jag inte mådde bra. Varken fysiskt el psykiskt. Men jag bara körde på.

  Och tänkte vaddå-lite ångest kan väl många ha?

  Och med tanke på att jag aldrig haft ångest el jobbiga tankar innan borde jag kanske ha reagerat.

  Men åter nej. Eller jo, jag kanske tänkte lite på det-men inte mer.

  Utan jag bara Gjorde-som MAN SKA göra helt enkelt, jag körde på.

  Fröken duktig kan ju inte bara hoppa av en påbörjad högskoleutbildning ..

  Det fanns liksom inte som alternativ .. ja jag vet, det låter inte klokt.

  Men då mådde jag redan så dåligt-så jag kunde liksom inte ens tänka knappt. Det var som kaos i hjärnan.

  Och så här i efterhand .. så saknar jag inte ens utbildningen. Den var inte rätt för mig. Det vet jag nu.
  Nu vet jag det. Nu har jag perspektiv på tillvaron. Hälsan är viktigare än vilken utbildning eller vilket

  jobb som helst! Vi har bara en kropp och ett sinne, men det finns 100-tals utbildningar & möjligheter.

  Jag vet, verkligen det nu. Så här, nästan 1 år senare. Herregud, det har gått nästan 1 år ..

  Det känns sjukt. Att det gått nästan 1 år ..

  Det är annat som finns för mig.

  Annat .. Det vet jag nu och att bara ha kommit till den insikten är ett framsteg för mig.

  verkligen ett framsteg! Det finns annat jag kan göra i mitt liv.

  Och Bara detta. Att jag hittat till konsten igen. Det finns nån mening med det, det tror jag verkligen.

  Och jag har blivit bättre. All positiv feedback och pepp jag får av er, bloggläsare, vänner, familj mm-

  gällande mitt skapande. Det värmer och ger mig mer Motivation :)

  Jag känner mig också gladare .. Visst jag är inte framme än .. Men jag mår iaf bättre nu :)

  Bara det ..

  Så till er som mår dåligt. Har ångest, depression eller utmattning-det går att må bättre.

  Det blir bättre. Det tar tid, men så småningom så kommer små glädjestunder tillbaka och

  tårarna kommer mindre ofta. Och apatin känns mer frånvarande än närvarande.

  Visst det är tufft. Men det blir bättre :)

  Med stöd från nära och kära, bra läkare, bra samtal med psykolog el psyk ssk, antideppresiva och

  att igen börja göra saker som du tycker är roligt. Att säga ja till dig själv och nej till andra-så viktigt!

  (ofta slutar man ju att göra saker man tycker om när man mår sådär väldigt dåligt ..)

   Så var det iaf för mig.

  Jag slöt mig helt och mådde fruktansvärt dåligt. Tappade lusten till precis allt.

  Bara att gå upp på morgonen och klä på sig-var som att bestiga ett berg ....

  Så håll ut, det blir bättre. Du kommer kunna känna glädje igen. Din själ och hjärna måste få tid till

  att läka och må bättre**

  Det finns så mycket att värdesätta i livet. Jag känner tacksamhet för så mycket,

  men mest tacksam är jag mot min kära sambo.
  Han har ställt upp så otroligt mycket för mig under den här perioden! Han är guld värd*

  Han har torkat mina tårar, hjälpt mig igenom panikattacker, åkt till affären, skjutsat mig till läkare mm.

  Det vart ett långt inlägg. Men jag tyckte jag ville få med allt detta också, inte utelämna nåt.

  Livet är kort-lev medans Du kan .... Och var rädd om dig*