Det känns som att nåt har hänt. Det har lättat lite.

   Jag har haft lite mindre ångest och jag har känt mig gladare.

   Visst jag har en bra bit kvar, men varje positiv känsla jag får-även om den försvinner efter ett tag ...

   så har jag just den stunden mått bra eller bättre. Och alla såna stunder som kommer gör mig starkare.

   Det är flera saker som hjälper mig, men det som hjälper mig allra, allra mest är träningen.

   Idag vart det veckans 3:e och sista pass. Alltså .. jag måste nästan nypa mig själv i armen-

   för att se så att jag inte är i nån dröm.

   Pga min kroniska värk och smärta trodde jag aldrig att det skulle funka.

   Men det gör det. Det funkar och inte bara funkar.

   Det går bra. Jag kan träna lätta styrketräningspass. Och denna vecka 3 ggr, det är magiskt.

   När jag tränar armarna så tittar jag på mina armband om psykisk ohälsa, och då får jag ännu mer kraft.

   Känns som det stärker mig så himla mycket.

   Känslan av att ha befunnit sig i totalt mörker, men ändå tagit sig hit-där jag är idag. Det känns grymt bra.

   Och det ger mig ännu mer motivation och vilja!

   Ge aldrig upp! Lev medans du kan! Och Kämpa och kämpa!

   Ingenting varar för evigt-inte ens det som är riktig, riktigt jobbigt. Kom ihåg det :)