Vid den här tidpunkten förra året .. mådde jag fruktansvärt dåligt, hade stark ångest, sov inte,
      panikattacker, gråtattacker och hade Väldigt jobba tankar och känslor. Kände mig helt oduglig.

        Utmattningen och depressionen var ett faktum.

        Jag pluggade då .. heltid på högskolan, trots att jag var sjuk och hade kronisk smärta.

        Och man vill ju helst inte erkänna-att det inte funkar. Man vill ju vara syster duktig & super woman

        i ett ungefär. Det bara "ska" funka liksom-oavsett sitt eget mående. Vilket då var i botten av botten.

        Nu var det ett bra tag sen ... som jag mådde så dåligt. Har inte känt sådan ångest på ett tag.

        Inga panikattacker alls. Och jag mår verkligen bättre! Är verkligen, en gladare tjej igen.

        Kan verkligen känna .. att jag gjort stora framsteg på 1 år. Har gått från sjukskriven-
      lätt arbetsträning. Tränar igen. Gör saker igen, som jag innan slutade att göra pga utmattningen.

        Men den största skillnaden är i sinnet, jag mår så mycket bättre. Livet kan vara bra-trots kronisk smärta.