Satt med mobilen och kollade instagram igår. Och fastnade helt på en bild med ett visst inlägg till.

     Det var Julia Mjörnstedts instagrambild.

    För de som inte vet, så är hon en av grundrana till  Ung Cancer. Och hon har själv haft cancer.

    Hon drabbade 21 år ung av tjocktarmscancer.

    Samtidigt samma år, men några månader senare .. var det en annan tjej, Erika-

    som också drabbades av cancer. Glioblastom. En av de värsta sorternas cancer.

    För att göra en lång historia kort. Båda tjejerna fick behandling, cytostatika och operation-

    och blev såsmåningom friskförklarade.

    Men i år på deras 10-årsjubileum, fick Erika väldigt tråkigt besked. Hennes cancer är tillbaka.

    Och svensk sjukvård kan inte göra nåt för att hjälpa henne. Hon får dö, 32 år gammal.

     Men .. det hade dykt upp en ljusglimt. En klinik utomlands som är specialiserade på just

     cancer-patienter med glioblastom. Men det behövdes pengar, massa pengar.

    Så då startades en insamlig till Erika och en chans för henne att överleva,

    eller minst iaf ge henne några år till.  Det var det som inlägget handlade om.

    De allra flesta människor kan avvara en slant, anser jag. Jag har ingen rejäl lön. Jag har aktivitetsstöd fån Fk.

    Men jag kan ändå avvara en peng. Hur lätt som helst. Nästa gång kan det vara jag, du

    eller våran bästa kompis som drabbas. Alla kan drabbas.

     Jag brukar personligen väldigt sällan göra sånt här, men det kändes ändå självklart att ge ett bidrag.

     Och ge henne en chans till livet. Och det visade sig senare, att det finns mycket medmänsklighet i vårat

     samhälle. Det gör mig så otroligt rörd. Och glad.

     På ca 24 timmar, fick de in 2 miljoner kronor. Summan som behövs för hennes behandlingar utomlands.

     Sånt här värmer hjärtat. Trots all elände i världen finns det mycket Medmänsklighet.