Idag var det äntligen rehabträning. Efter magsjuka, magont och andra hinder i vägen. Äntligen!

  Jag tror faktiskt jag blivit lite starkare i kroppen. Och det peppar mig ännu mer.

  Har även kunnat öka på lite-lite med vikten.

  Jag är så glad att jag är denna lilla träningstjej, faktiskt. Tror träningen kan hjälpa mig på långsikt.

  Mina promenader-som ger mig frisk luft. Och min lilla träning som stärker kropp och knopp.

  Ja promenaderna gör det också, men det är väldigt individuellt och jag personligen får mer endorfiner

  och lyckopåslag av min lilla träning.

  Om jag ärvt detta (träningslusten) av någon av mina föräldrar så är det definitivt min pappa.

  Min pappa har alltid gillat träning, att röra på sig, sporter och liknande. Han sprang flera marathon

  och lopp under min uppväxt. Bla Sthlm-marathon. Det var också han som lärde mig åka slalom :)

  Har också fått brev från min neuro-läkare. Har telefontid med honom i december.

  Jag tycker det är lite jobbigt med telefonsamtal, jag träffas hellre IRL faktiskt, när det gäller läkartider.

  Men det ska nog gå bra .. Hoppas iaf på fortsatt hjälp därifrån.

  För leva med detta kroniska, smärta, symtom är jobbigt. Och jag behöver svar, och hoppas på svar.

  LIvet är inte enkelt. Men det har ju ingen sagt att det är heller.

  Men livet kan också vara bra-trots smärtfylld tillvaro. Livet går inte i repris-så lev medans du kan .....

   Min fredag började med undersökning. På sjukhuset.

   Har väl inte alltför höga förväntningar om just denna undersökningen,

   men det är bra att få beta av lite på vägen iaf. Komma en bit framåt.

   Hade sällskap av sambon också, så det var skönt. Sen, efter sjukhuset hade vi några ärenden.

   Vi är på jakt efter ny soffa, då det verkligen behövs. Så det vart lite soffatittande på möbelaffären

   Och sen vart jag bjuden på lunch. Gott och trevligt :)

   Och min inspiration till konsten och tecknandet bara fortsätter. Det är riktigt kul :)

   Det har verkligen blivit ett intresse och nåt jag brinner för :)

   Gjorde denna för några dar sen ...

   
   Vill önska alla fina läsare och bloggvänner en fin fredag och en fin helg :)

    Kramar ....

    Har just kommit hem igen. Har varit ute på den dagliga promenaden :)

    Får sån skön "känsla" i kroppen, efter mina motionsrundor. Väbehag och lugn känsla i kroppen.

    Får du också det av promenader?

    Träffade också på en granne på min promenad, som själv gått några ronder inom vårdkarusellen

    och levt med mycket smärta, skönt att prata med henne och fick även lite tips av henne.

    Vi har verkligen bra grannar och jag har bra människor runt mig-det är jag tacksam för :)

    Och vänstra foten började krångla under promenaden i form av stickningar & domningar,

    men ja ja, tur att man har 2 fötter. Att man inte vänjer sig nån gång. Men det gör man ju inte riktigt.

    Min helg har förutom promenad bla bestått av kattmys, ritande,tecknande och målande.

    Känner fortfarande samma inspiration för tecknandet, om inte mer. Det är riktigt kul & givande :)

    Hur har din helg varit?

    Målade denna häromdagen. Vem tror du att det ska föreställa ? :)

  Tänkte skriva om egen remiss, eller egenvårdsremiss idag.

  Det är nog inte alla som vet, men man kan som patient skriva egen remiss och skicka till spec.mottagning

  Jag tycker det är bra att den möjligheten finns, för ibland kan det vara svårt att få "vissa" remisser och

  tyvärr ser det nog också olika ut beroende var i vårat land man bor. Och tyvärr, som vårdtagare måste

  man ofta stå på sig rejält för att få den vård man behöver. Rent krast, så ser tyvärr vården ut så 8/10.

  För det här med att få t ex smärtutredning, utredning på smärt/kroniska sjukdomar verkar iaf vara svårt

  där jag bor. Kan tycka det är sjukt fel att det är så olika beroende på i vilket län man bor i, eller om man

  bor högre upp upp eller längre ner i landet. Fet diss för sånt i detta land!

  Så ska det ju inte vara tycker man, men tyvärr så är det så ... Så ser verkligheten ut.

   Och jag har fått hjälp, remisser och provtagningar-men när man behöver det där extra och vill ha

   smärtutredning eller speciell hjälp så är det svårare, verkar det som.

   Ni andra, med smärta hur har ni upplevt det? har ni fått bra hjälp av vården, eller har det varit svårt?

  Jag har nu skickat iväg min egen remiss iaf. Bara att hoppas på det bästa. Håll tummarna :)

  Ja det är nog tur att jag har min envisa egenskap iaf.

  Jag kan vara jäkligt seg och envis om jag sätter den sidan till.

   Ser ni vem det är? ;) Tecknade denna häromkvällen :)

   Jag har nog tidigare varit en sån person som inte riktigt "trott" på övningar i form av meditation,

   mindfullness, qigong, avslappning och liknande.

   Och basal kroppskännedom har jag innan detta inte ens vetat vad det är.

   Och jag är väl inte helt övertygad än, men jag tror definitivt att det är bra för mig.

   För dem som inte vet, så är basal kroppskännedom något som ofta används vid sjukdomar och

   kroniska smärttillstånd. Som ett hjälpmedel på vägen att (försöka) må lite-lite bättre.

   Det är avslappnande och ger mig lite samma känslor som av akupunkturen men i mindre skala.

   Gör mig avslappnad, lite trött, och lugnare i kropp och knopp.

   Det minskar lite på stressen-då jag är väldig stresskänslig nu. Blir väldig stressad för minsta grej,

   med betoning på väldigt stressad. Känner inte igen mig själv på den punkten-har aldrig varit så

   stresskänslig förut .. Men det är ju hela min situation med kronisk smärta, symtom, ångest och

   utredningar som är orsaken. Och minsta "grej" gör att jag åker ner längre ner i ångestträsket.

   Jag går iaf på BK ( Basal kroppskännedom ) På Hc, hos min fysioterapeut.

   Någon av er läsare som själv gått på BK eller mindfullnes? vad tyckte du om det?

  Min morgon började inte på bästa sättet. Vaknade med rejäl huvudvärk och hade en "dålig","sjuk" 

  känsla i kroppen. Kan inte riktigt förklara, mer än att jag kände mig allmänt dålig-

  som en "påverkan" på  hela kroppen.

  Och en känsla av "dvala" eller "dimma" i huvudet. Ja ungefär som hjärndimma.

  Fast jag var vaken och uppe på fötterna så gick jag som i en dimma. Och hade svårt att tänka.

  Konstig känsla. Fler som lever med kronisk smärta, som känner igen det?

  Sen har dagen bestått av samtal med min P ssk på Hc. Lite teckning/målning och även gjort min

  rehabträning. Och kände definitivt en ändring av humöret och känslolivet efter "träningen".

  Gladare. Helt enkelt :)

  Senare i veckan ska jag faktiskt till frissan. Åh längtar ;) Det är guld värt för mig, egentid hos frissan.

  Haha. Denna målning ;) Kan nån gissa vad hon har i munnen? :)

   Kom hem från sjukhuset på em och har varit så sliten sen dess. Vart tidig morgon, sen en bilresa

   och mycket intryck och frågor/samtal idag med läkaren. Och nya prover tagna igen, där på sjukhuset.

   Och även fler prover som ska tas här på min hemort.

   Känner mig ibland som en vandrande blodbank.

   Vet inte hur många blodprover och annat jag tagit sen detta började.

   Många är det iaf .. ;)

   Sambon var med mig idag och det är jag glad för. Han är en klippa verkligen, min stöttepelare i allt detta.

   Nu något helt annat ..

   Jag införskaffade lite nytt material till mina framtida teckningar häromdagen, på panduro.

   Ett sketchblock och dessa pennor nedan. Ska bli kul att experimentera med dem sedan.

   Tecknandet och målandet fortsätter iaf. Kul när lusten till det växer.

    Ett bra sätt att distrahera tankarna :)

   Tecknade denna igårkväll. En kopp kaffe och kreativitet. Då flyger verkligen tiden iväg.

   Jag glömmer nästan bort tid o rum när jag skapar. Blir nästan som i en bubbla, med tecknandet ;)

    Terapi stod på schemat idag. Men inte den vanliga terapin i form av kbt-samtal med ssk.

    Min terapi idag är min rehab/träning och mitt kreativa, tecknandet.

    Idag bestod min "terapi" av promenad 4,5 km och rehabträning i 15 min.

    Och min rehabträning var idag träning av ben o rumpa. Mest ben.

    Och jag tränar såklart försiktigt pga min kroniska smärta.

    Men alltså. Tror kanske inte alla förstår vad som händer i mig, hur mycket träningen hjälper mig

    psykiskt. När jag tränar får jag riktiga "fighter-känslor" i kroppen. En känsla av oövervinnlighet ..

    Och jag skulle vilja säga så här: visst träning är bra för våra kroppar, men det träning gör för våra psyken

    är den största vinsten med träning ..

    Endorfinerna vi har i våra kroppar som släpps lös vid träning, ger ett lyckorus i kroppen och en stark känsla

    av välbehag i hela kroppen. Iaf för mig.

    Min "träning" nu. Och min träning förut, innan jag blev sjuk. Skiljer sig oerhört ..

    Jag kan inte ens jämföra dem två. För innan jag blev sjuk med min kroniska smärta tränade jag hårt,

    intensivt och ofta. Jag var Annie, helt enkelt. Träningstjejen som älskade träning, älskade att

    inspirera andra om träning och fick andra människor att börja intressera sig för träning.

    Människor i min omgivning som såg mig och min förvandling, blev oerhört intresserade och

    det skapade en lust hos dem-för träning.

    Men sen kom smärtan som aldrig släppte. Och som kom runt om i kroppen. Hela kroppen.

    Har min värk, smärta i både underdelen och överdelen av kroppen.

    Såväl armar, nacke, som bäcken, höft, fötter etc. Och alla symtom på det ..

    Men ja. Jag kan träna. Träna på mitt sätt. Ett sätt som passar min värkfyllda kropp.

    Lite träning är bättre än ingen träning.

    Och jämför dig bara med dig själv. Jag kan aldrig jämföra mig själv eller min träning med någon annan.

    För det är ganska självklart att en frisk människa kan träna på ett sätt, som inte jag kan ..

    Jag får anpassa min träning efter mitt dagliga mående och efter smärtan .. men jag gör det iaf,

    tränar på mitt eget sätt.

    Och min rehab distraherar mina tankar. Mina negativa tankar och min oro. Och just idag behövs det ..

     För imorgon är dagen D. Imorgon är det dags att besöka det stora sjukhuset. För vidare utredning.

    Jag kanske skriver mer om det sen, eventuellt.

    Var rädd om er*. Och ta vara på nuet. Glöm inte det ...

    Kramar från mig ...