Inlägg publicerade under kategorin Sjukvården

Av Annie - 4 september 2016 19:30


   Endel av er läsare känner till hur min smärtresa började, men ni är nog ändå ganska som inte

   känner till hur allting började. Det började iaf för ca 4 år sen, med smärta i skuldra, axel och arm.

   Och några månader efteråt kom en BlixtSmärta i nacken! Och den var hemsk. Riktigt hemsk ..

   Det kom en morgon. Akut SMÄRTA i nacken. Och nu pratar vi nackspärr gånger 100 ungefär.

 

   Det var tur jag inte visste då, vad som skulle hända. Och det var tur jag inte visste då att det var

   början på flera år av smärta.

 

   Sen började fajten. Fajten med kroppen och fajten för att få en MR. Magnetröntgen.

   Magnetröntgen är ENDA sättet att se kotor, diskar och dylikt för att hitta ev sjukdomar.

   Och jag fick stå på mig för att få en MR. Verkligen .. för jag trodde inte att det var muskulärt el liknande.

   Jag hade helt enkelt för ont. Alldeles för ont!

 

   ( Kan tillägga att jag går till annan läkare nu ;)

 

   Ja och till slut fick jag min Mr, efter 2-3 månader. Åkte ner till Uppsala en morgon för att göra den.

   Sen fick man vänta ett tag. Och sen typ 3 dagar innan julafton, fick jag min mindre roliga julklapp ..

 

  " Diskbråck på flera nivåer i halsryggen". Alltså 3 diskbråck i nacken. C3-C6. Så diskbråck i halva nacken.

    Mer eller mindre, då vi har 7 kotor i nacken.

 

   Poängen är .. Har ni besvär, ont, smärta, mår dåligt eller vad det än gäller .. Stå på er!

   Stå på er och Stå på er .. Tyvärr så behövs ofta det i dagens vård. Tragiskt men sant.

 

   Och går du till läkare som inte tar dig på allvar eller som inte ger dig den hjälp du behöver,

   Gå till annan läkare, som patient och vårdsökande har man ändå rättigheter.

 

   Det är våra kroppar och våra liv och faktiskt så känner man sin egen kropp bäst ..

 

   

Av Annie - 22 augusti 2016 19:00


   Jaha så var det måndag. Ny vecka och ny dag-med blandade känslor.

   Mina tankar, känslor, humör och mående går verkligen som en jojo. Både det fysiska och det psykiska.

   En vecka närmare provtagning och närmare till min kallelse till Akademiska sjukhuset i Uppsala.

   Även fast det är bra, så är ändå verkligheten och det ovissa så jobbigt. För mig. Verkligen jobbigt.

   Det påverkar mycket. Det vet nog alla som lever med kronisk smärta/går igenom flera utredningar.

 

   Ja iaf. Det var egentligen inte det jag hade tänkt skriva om i första hand ;)

   Har fått lite nya läsare sen en tid tillbaka, jättekul. Så, jag tänkte fråga ..

   Är det nåt speciellt ni skulle vilja att jag skriver om? Nåt ni är nyfiken på?

   Eller har ni någon fråga? Jag tycker bara att det är kul med dialog, så passa på den som vill :)

   

Av Annie - 18 augusti 2016 20:00


   Denna tid på året betyder för många att återvända till jobbet efter semestern eller återvända till skolan efter 

   sommaruppehållet. Ta sig an sina arbetsuppgifter eller fortsätta plugga för att få sin utbildning.

   Man får träffa sina arbetskamrater igen och prata om hur semestern varit,

   ta en kafferast på em och bara snacka lite strunt. Eller träffa sin klasskamrater igen.

 

    Förra året vid den här tiden var det så för mig med. Skulle börja plugga min utbildning på högskolan.

    Visst jag hade mina krämpor, ont och massa symtom redan då, men jag hade kommit in på utbildningen

    och tänkte iaf prova. Tja och med facit i hand, så nej det funkade inte.

    Jag pluggade en termin på högskolan till juluppehållet, sen gick det inte längre.

    Plugga på högskolan är tufft & slitigt, det kräver otroligt mycket av dig som student.

    För du lär plugga Mycket och även vara beredd att offra bort mycket annat i ditt liv. För studierna.

    Sitta vid datorn och plugga/skriva inlämningsuppgifter i word, excell/göra hemtenta på tid/

    ha 2-3 grupparbeten på en gång & plugga inför salstenta. Plus allt annat som ingår.

    Och att kombinera det med att vara sjuk, tja det förstår nog alla att det funkar inte ..

    Hälsan är bra mycket viktigare än en viss utbildning.

    Vi har bara EN kropp och EN hälsa, med det finns många utbildningar.

 

    Tja iaf .. Detta år betyder samma tid nåt helt annat. För mig ser dem flesta dagarna ( iaf nu )likadana ut.

    Så även denna dag. Oavsett om det är tisdag, fredag eller söndag-så skiljer sig inte mina dagar så mycket åt.

    Det mesta i mitt liv kretsar till att försöka ha ett hyfsat liv, trots kronisk smärta, ångest, vårdbesök

    och utredningar.

 

    För att leva med kronisk smärta är inte bara att leva med själva smärtan & alla andra symtom i kroppen ..

 

    Det innebär även att gå till läkaren regelbundet, träffa fysioterapeuten, kontakt & telefonsamtal

    till myndigheter ( bla Fk ), leva med oro-hur kommer allt gå-med ersättning, kroppen, diagnos?,

    vad ska jag göra "sen"-kommer jag kunna arbeta igen & med vad??,

    bemöta människors okunskap om kronisk smärta & ångest, känna sig besviken över vissa "vänner"

    som inte hör av sig ( det verkar bara duga när man är frisk eller? ), ha ett medicinförråd som skulle göra

    langare på "plattan" avundsjuka ( ju humorn är fortfarande kvar ;), tänka sig för vilka hushållssysslor jag

    gör i hemmet-för gör jag "för mycket"-så får jag mer smärta, ha mindre pengar på kontot-trots att alla

    utgifter är lika stora som innan man blev sjuk. Med mera. Med mera ..

 

    Ja ibland känns det som man ska vara frisk, för att orka vara sjuk ..


    Och jag är inte bitter, eller vill att någon ska tycka synd om mig. Jag berättar bara hur det är.

    Jag kan inte ta semester från mina smärtor. Dem är här varje dag. Så här är det. Min verklighet.

    Och så här ser många andra människors verklighet ut också! Som också lever med kronisk smärta.

 

    Är DU frisk? Var tacksam för det. För oftast är man kanske inte det, livet flyter ju liksom bara på.

    Men jag lovar att blir du sjuk en dag, så hade du säkert velat njuta mer av de friska dagarna.

 

    Och lev medans du kan!

 

    

Av Annie - 12 augusti 2016 20:00


   

  Har så mycket tankar i mitt huvud om vad jag ska skriva. Men sen när jag väl ska skriva, så kommer jag

  inte på något. Det är helt enkelt för mycket i huvudet, just nu. Så känns det.

  Allt snurrar bara runt. Med fysisk kronisk smärta, ångest, utredning, sjukhus, läkare, fysioterapeut.

  Oro inför framtiden och allt som är ovisst i mitt liv just nu.

  Och för mig som är en planeringsmänniska ut i fingerspetsarna, är det ganska kämpigt.

  Vet exakt inget om min framtid, så känns det.

 

  Det är svårt att tänka riktigt logiskt och rationellt. Iaf just nu.

  Men det kan ju bli så vid ångest och psykisk ohälsa-att det blir för mycket i huvudet och hjärnan ..

  så rationellt tänkande blir ofta mycket svårare. Det blir liksom grötigt i hjärnan. Helt enkelt.

  Har mått sämre och har väldigt mycket tankar i skallen. Vakna med ångest på morgonen är inte kul och

  det önskar jag ingen annan människa.

 

  Väljer att skriva om det här, för jag tycker det är så enormt viktigt att synliggöra psykisk ohälsa & ångest.

  Det är så vanligt numera och vi är många som drabbas. Även fast vi är endel som pratar/skriver om det,

  så är det inte tillräckligt. För tyvärr finns fortfarande fördomar även fast det är 2016 ..

  Det är inget tecken på svaghet och vem som helst kan drabbas! Precis, vem som helst.

  Du, din granne, din partner eller någon annan i din närhet.

 

  Varför är det så konstigt egentligen? Det är inte konstigt. Om man kan bli sjuk i kroppen,

  varför ska det då inte vara möjligt att bli sjuk i själen?

  Har du inte varit drabbad själv, så tror jag att du känner 1 eller flera personer som har varit/är drabbad.

 

  När jag mår sämre, så flyr jag in i kreativiteten på nåt sätt. Min vilja och inspiration för att tecka och måla

  väcks till liv igen. Alltid nåt :)

  Har börjat pyssla i min målarbok för vuxna. Nån dag kanske jag tar fram skissblocket och börjar teckna,

  på allvar igen. Låta fanatsin flöda över sketchblocket :)

 

   

Av Annie - 30 juli 2016 14:15


   Jag har aldrig tidigare fått någon elektrisk stöt. Men igår morse fick jag det. Många elektriska stötar.

   Nej det var inte pga någon hushållsapparat eller åskan.

   Det var undersökning på Neuromottagningen. Undersökning för att mäta nerver och dess impulser

   i min kropp. Så kallad "Neurografi". Går ut på att elektroder sätt ut på olika ställen på kroppen, på

   musklerna för att mäta nervernas hastighet och impulser.

   Ganska smärtsamt. Vet inte hur många stötar jag fick. Men sambon var med med mig och han sa att

   det var nog ungefär som 150 elekriska stötar. Kändes nästan som 300 volt i kroppen.

   SSk som utförde undersökningen tyckte att jag var "tålig". Många patienter brukar tydligen

   både skrika och svära under behandlingen. Tja så lite av en kämpe, kanske jag är trots allt.

 
   Jag var helt slut efter undersökningen. Så trött, matt och halvt väck.

   Tur sambon var med, så jag slapp köra. Jag hade inte varit i tillstånd för att köra då, det kan jag säga ;)


   Gårdagskvällen var bättre. Vi var ute och åt på resturang. Och jag åt världens godaste pizza.

   Annars äter jag sällan pizza pga min krångliga mage. Men denna var super god!


   Vart en trevlig kväll och ett bra avslut på en dag-som började mindre bra.Trevligt,mysigt, prat med vänner

   på en underbar resturang. Och jag var nykter ( vad annars ;) och körde oss hem.


   Hur var din fredag, kära läsare?


   

Av Annie - 28 juli 2016 18:30


   Jag har mått lite sämre idag. Ja det onda i kroppen är här. Men nu menar jag det andra. Det psykiska.

   Varit mer ångestfylld med allt vad det innebär. Men jag vet nog också orsaken till ångesten ..

 
   En aning turbulens i privatlivet och undersökning som väntar imorgon bitti, på sjukhuset och tid

   inbokad på Akademiska för magen. Och missförstå mig inte-det är jätte bra, att jag blir kollad, undersökt

   och tagen på allvar.

   Men allt detta med både det fysiska, psykiska har satt sina spår. Måendet.

   Det skapar oro och en känsla av att inte ha kontroll över situationen.

   Och ångest är vanligt vid fysisk smärta/kronisk sjukdom. Väldigt vanligt och inte alls konstigt,

   med tanke på allt man går igenom.


   Men jag försöker att andas lugnt, intala mig att det kommer gå bra, och göra sånt som jag mår bra av.

   Idag har jag iaf gjort min rehab/lätta träning och plockat hallon.

 

   Hur mår du kära läsare?

    

Av Annie - 22 juli 2016 11:45


  Mina tankar om smärta i dag: Frustration ..

                                                Ilska ..

                                                Orkar inte ..

                                                Orättvist ..

                                                Ledsen ..

                                                Skitliv ..

 
  Precis så här kännner jag idag. Vet inte riktigt vad som hände igår. Men har fruktansvärt ont i mitt

  ryggslut-ländryggen & bäcken. Värre än vanligt. Kan säga såhär, bara klä på sig är en utmaning.

  Och lyfta katten är idag uteslutet.

  Få se om jag kan ta mig med bilen till fysioterapeuten idag, eller rättare sagt komma i

  och ur bilen. För det är nog den största utmaningen .. Hoppas det funkar. För akupunkturen skulle nog

  hjälpa mig en dag som denna. Ont är bara förnamnnet, snarare skärande smärta.

   

Av Annie - 12 juli 2016 18:45


  Alltså. Jag har gjort min lätta rehab/träning nu i ca 7-8 veckor. 2 ggr/vecka och det har funkat ok ändå.

  Ibland mer ok och ibland mindre ok ..

  Tar också fler promenader, 1 kortare promenad nästan varje dag.

  Några gånger har jag fått mer ont. Men andra gånger har jag inte det. Bara mitt "vanliga" onda.

  Det kan ju också vara så att, när jag haft mer ont, att det är min "vanliga"ont + träningsvärk.

  Men jag vet ju inte. Man får prova sig fram, försiktigt.

  Jag varierar såklart mellan att träna olika muskelgrupper och både överdel och underdel.

  Men då jag har 3 nackdiskbråck i grunden och är svag i nacke/axlar/armar-så är jag mer försiktig

  med överdelen av kroppen. Och ja det är lätt, lätt träning, men ändå. Lycka. Sån lycka.


  Och ja den övriga smärtproblematiken i kroppen är fortfarande under utredning hos neurologmottagningen.

  Hoppas det till slut kommer ge mig svar, på smärtan och alla konstiga symtom.

  Diffusa och skumma symtom. Och stickningar och domningar.


  Men iaf. Jag kan inte riktigt förklara det.

  Men .. träning gör mig gladare, positivare, stärker mitt psyke, ger mig bättre självförtroende,

  starkare självkänsla och träning är så mycket JAG på nåt sätt. Ni som känner mig sen innan vet ju

  precis hur mycket träningen har betytt för mig! Och dem där Endorfinerna jag får, ah lyckokänslor.

  

  Oavsett vad som händer med mig. Så har jag hittat tillbaka till en liten del av min passion.

  Träningen. Lyckan. Ger. MIg. Aldrig. Älskade endorfiner. Träning gör mig lycklig.

  Hellre lite träning än ingen träning. Shit vad jag har saknat träningen!


   

Presentation


Välkommen!

Jag är en driven träningstjej som även är amatörkonstnär på fritiden.
Förutom det så har jag även en hel del sjukdomar i ryggsäcken och lever med kronisk smärta & ångest.

Skriver om allt möjligt som kommer i min väg :)

Enjoy!

Fråga mig

36 besvarade frågor

Min Gästbok

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9
10 11 12
13
14
15 16 17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Tidigare år

Kategorier

RSS

Arkiv


Skapa flashcards