När man lever med smärta, kronisk smärta-får man då och då "höra" vissa saker.

   Som t ex att försöka tänka mindre på symtomen. Och självklart förstår jag att dem menar väl,

   men har man inte levt med (eller lever med smärta) så vet man faktiskt Inte hur det är.

   Det är iaf min åsikt. Hur det verkligen är att leva med smärta-och symtom varje dag ..

   Jag kan aldrig "ta ledigt" från mina smärtor eller bara be alla symtom hålla sig borta i 2 dagar-

   för det skulle vara såå skönt att bara slippa dem i 2 dagar.

   Jag lever med dem i mitt liv, varje dag oavsett.

   Och när man lever så nära smärtor och symtom är det ju verkligen inte konstigt om man reflekterar över

   dem och undrar "varför" dem dyker upp. Vad är förklaringen? Vilken sjukdom eller diagnos har jag?

    Och när "symtomen" syns på kroppen, ja då är det faktiskt svårt att inte lägga märke till dem.

    Tror nog alla skulle göra det. Faktiskt. Jag får bla hudpåverkan, som märken, nästan "rivsår" på huden

    till och från. Främst på underben och underarmar. Nån som känner igen det?

    Och skulle jag ha fått en diagnos nu, då skulle jag nog tänka mindre på "symtomen".

    För det är absolut skilland på att ha fått en diagnos eller inte fått en diagnos.

    Ja jag tänker iaf fortsätta kämpa för att försöka få en diagnos. Få ""svar".

    Och nej, det förändrar inte smärtorna kanske. Men JAG får då svar och kanske ett större lugn i mig själv.

    Och bara det är ju positivt. Såklart man vill ha svar och veta vad det är. En diagnos.

    Ska det vara så himla svårt, känns som man måste vara en oxe och stånga sig fram inom vården.

  Idag vart det äntligen rehabträning. Var nu nästan 1 vecka sen och då har jag nästan abstinens ..

  Haha. Så mycket gillar jag träningen.

  Har varit förkyld och lite hängig. Snorig, hosta till och från, huvudvärk och lite hängig.

  Och det gäller att tänka smart vid träning och infektioner ..

  Att inte träna vid förkylning, halsont och absolut aldrig med feber i kroppen. Det kan vara farligt.

  Jag har haft lindrigare variant av förkylning. Ingen feber.

  Men ändå. Skulle aldrig träna med förkylning. Det vinner man ingenting på.

  Det gäller att ta hand om & vara snäll mot sin kropp. Och det är inte snällt mot kroppen,

  att träna med förkylning eller virusinfektion.

  Ja, iaf. Äntligen. Var det dags för min lilla träning.

  Träning. Lycka. Glädje. Endorfiner och MÅ-bra-känslor som går som i en centrifug i kroppen.

  Och kom ihåg. Utgå alltid från dig själv om du tränar. Jämför dig aldrig med nångon annan eller någon

  annans träning. Det skulle vara rent katastrofalt för mig om jag tänkte så, för jag lever med kronisk

  smärta och måste alltid tänka på det & anpassa min "träning" efter det. Och efter mitt dagliga mående.

  Och jag ska vara ärlig .. jag har trillat dit jag med flera ggr, att jag fått dem tankarna ..

  "Så mycket kan inte jag träna" eller "jag vill träna mer än vad jag kan, eller vad som är möjligt" ..

  Och då kommer ofta mer negativa tankar direkt.

  Men .. jag är iaf lite bättre på att inte låta dem tankarna komma så ofta numera.

  Dem kom oftare förr, även om dem fortfarande kan ploppa upp.

  Så jag försöker numera, tänka på mer på det jag kan göra istället för det jag inte kan göra ..

  För jag vill komma framåt och inte leva i det som varit.

  Det finns bara 1 alternativ ... KÄMPA!

  Jag har några riktigt fina människor i min omgivning, som betyder oerhört mycket för mig.

  Människor jag verkligen värdesätter och bryr mig om. Som bara ger positiv energi.

  Andra människor, som inte värdesätter mig ( för hade dem gjort det, så hade dem ju faktiskt hört av sig ..)

  är inga jag lägger energi på.

   Iaf ...

   En av dem bästaste som finns har jag träffat idag. Min goa, fina vän. Så kul och trevligt att ses.

   Det är en riktig vän, som finns i mitt hjärta. För alltid!

   Hon hade med sig blommor och choklad ..

  Har också tecknat och målat mer, sen sist jag skrev. Alltså skissandet ligger nog närmast mitt hjärta.

  Även om jag gillar att måla med färg också, så är skissandet och tecknandet det som är mest jag.

  Har bla gjort denna ....

  Idag har jag haft terapi. Varit på samtal hos P Ssk. Och jag hymlar inte med det, jag skriver gärna om det.

  Varför ska det hymlas om mental ohälsa när det inte hymlas om en bruten arm eller fysisk sjukdom.

  Generellt är ju människan så som släkte, att man gärna har fördomar om sånt man inte känner till.

  För det tror iaf jag, det är nog mycket okunskap och rädsla för det okända-som ligger bakom.

  Om kroppen går igenom jobbiga saker, smärta eller skador är det ingen som tycker

  det är konstigt att det måste behandlas, så varför ska det vara konstigt bara för att det rör tankar & känslor.

  Bara för att man inte kan "ta" på det, så betyder det inte att det inte finns ...

  Och det sätter sina spår att leva med fysisk smärta och leva i ovisshet, pga utredningar & annat.

  Jaja iaf. Det blev dubbel terapi idag. Först samtal på fm och rehabträning på em.

  Och mitt humör vart (igen) så mycket bättre efter träningen, gladare och starkare mentala känslor! 

   Det här är verkligen både rehab OCH terapi. För det är bra för både kropp och psyke.

   Mest den mentala biten faktiskt tycker jag.

   Visst det är "anpassad" träning pga min kropp, men jag är så tacksam att jag kan träna mina små pass ändå.

   Det är lycka i form av endorfiner och Må-bra-hormoner :)

   Och jag kan användå små hantlar. Bara det. Jag med alla mina diskbråck i nacken och min (numera)

   kroniska smärta. Jag tror detta kan vara en bra hjälp för mig, på vägen.

   Gör det för DIN skull! För att jag vill må bättre :)

    Har just kommit hem igen. Har varit ute på den dagliga promenaden :)

    Får sån skön "känsla" i kroppen, efter mina motionsrundor. Väbehag och lugn känsla i kroppen.

    Får du också det av promenader?

    Träffade också på en granne på min promenad, som själv gått några ronder inom vårdkarusellen

    och levt med mycket smärta, skönt att prata med henne och fick även lite tips av henne.

    Vi har verkligen bra grannar och jag har bra människor runt mig-det är jag tacksam för :)

    Och vänstra foten började krångla under promenaden i form av stickningar & domningar,

    men ja ja, tur att man har 2 fötter. Att man inte vänjer sig nån gång. Men det gör man ju inte riktigt.

    Min helg har förutom promenad bla bestått av kattmys, ritande,tecknande och målande.

    Känner fortfarande samma inspiration för tecknandet, om inte mer. Det är riktigt kul & givande :)

    Hur har din helg varit?

    Målade denna häromdagen. Vem tror du att det ska föreställa ? :)

    Alltså promenader i naturen och skogen är nåt utav det bästa som finns.

    Jag blir mycket lugnare, rofylld, positiv och glad av skogen. Skogen ger mig "ett lugn" som jag känner

    i hela kroppen. Verkligen.

    Jag kanske är en liten skogsmulle ändå :)

    Och jag kan gå i skogen, jag kan känna hur kroppen jobbar-och lungor och hjärta jobbar,

    jag kan äta en god måltid och äta mig mätt och jag kan leva.

    Tänka på det jag kan göra-istället för det jag inte kan göra ..

    Möjligheter-istället för hinder i vägen ...

    För under tiden jag går på promenad i skogen-så är det så många människor som har det sämre. Faktiskt.

    Några personer kämpar bokstavligen för sina liv på sjukhus, många svälter i Afrika och endel lever i misär.

    Så ..

    Och idag vart det även veckans sista rehabträning. Lätt träning av ben och mage.

    Magiskt. Otroligt. Roligt. Grymt och bara bäst! Älskar känslan jag får av träning.

    Och strax kommer 2 mysiga kissar till oss. Vi ska vara kattvakt i helgen. Så i helgen blir det kattmyys :)

    Livet går inte i repris-lev medans du kan och har chansen ...

  Tänkte skriva om egen remiss, eller egenvårdsremiss idag.

  Det är nog inte alla som vet, men man kan som patient skriva egen remiss och skicka till spec.mottagning

  Jag tycker det är bra att den möjligheten finns, för ibland kan det vara svårt att få "vissa" remisser och

  tyvärr ser det nog också olika ut beroende var i vårat land man bor. Och tyvärr, som vårdtagare måste

  man ofta stå på sig rejält för att få den vård man behöver. Rent krast, så ser tyvärr vården ut så 8/10.

  För det här med att få t ex smärtutredning, utredning på smärt/kroniska sjukdomar verkar iaf vara svårt

  där jag bor. Kan tycka det är sjukt fel att det är så olika beroende på i vilket län man bor i, eller om man

  bor högre upp upp eller längre ner i landet. Fet diss för sånt i detta land!

  Så ska det ju inte vara tycker man, men tyvärr så är det så ... Så ser verkligheten ut.

   Och jag har fått hjälp, remisser och provtagningar-men när man behöver det där extra och vill ha

   smärtutredning eller speciell hjälp så är det svårare, verkar det som.

   Ni andra, med smärta hur har ni upplevt det? har ni fått bra hjälp av vården, eller har det varit svårt?

  Jag har nu skickat iväg min egen remiss iaf. Bara att hoppas på det bästa. Håll tummarna :)

  Ja det är nog tur att jag har min envisa egenskap iaf.

  Jag kan vara jäkligt seg och envis om jag sätter den sidan till.

   Ser ni vem det är? ;) Tecknade denna häromkvällen :)

   Jag ska vara ärlig. Igårkväll vände det.

   Ibland känns det bara som jag har ett mörkt moln hängandes över mig.

   Jag kan må hyfsat, sen helt plötsligt bara vänder det som att trycka på en strömbrytare.

   Avskyr när dem negativa känslorna och tankarna kommer över mig!

   Och jag orkar inte alltid "prata" om det heller, varken det fysiska eller psykiska.

   Men iaf .. imorse mådde jag bättre. Och bara det nöjer jag mig med.

   Och idag har jag gjort veckans första rehabträning och det kändes så bra! Verkligen bra.

   Att jag gjorde det och att jag vände mitt mående något sånär.

   Under och efter träningen kände jag en stor skillnad mentalt. Gladare, mer hoppfull och starkare.

   Alltså börja veckan med benböjen, el squatsen som dem flesta säger. Veckan kunde inte ha börjat bättre ;)

   Så ja, Jag är tacksam och glad att jag kan göra den lilla träning-jag kan göra.

   För dessa endorfiner och känslor träningen ger mig-dem är magiska. Finns ingen bättre känsla!

   Dem kommer att hjälpa mig. Det är bara att ta på sig boxningshandskarna och fightas!

   Ingenting varar för evigt. Inte ens dåligt mående. Glöm inte det :) Fortsätt kämpa.