Jag verkligen älskar den nytränade känslan. Jag känner bokstavligen hur alla "må-bra-hormoner"

   släpps lös i kroppen och en stark känsla av glädje och lugn sprider sig i kroppen.

   Men lika mycket som jag älskar träningen, lika mycket måste jag tänka på HUR jag tränar och VAD jag tränar.

   Och hur Hårt jag tränar.

   För tränar jag bara liite för "hårt", då passerar jag den magiska gränsan.

   Gränsen som ger ännu mer värk/smärta. Och det är en konst och inte lätt. Att "träna" "lagom mycket" ..

   Men ett måste-för jag tjänar absolut ingenting på att träna för mycket. Tvärtom, det gör mig sämre ..

   Men ja iaf. Jag är ändå sååå Glad att jag kan träna det jag kan. Verkligen. Min rehabträning.

   För det gör mig gott både kroppsligt och mentalt. Mest mentalt faktiskt.

   För leva med kronisk smärta är tufft.

   Riktigt tufft, men kan min rehabträning hjälpa mig psykiskt-så är det ett stort plus.

   För precis det gör träningen, hjälper mig psykiskt!

   Och, jag tycker ändå det går ok faktiskt. Såklart, upp och ner. Men ändå Ok :)

   Och jag har gjort liite framsteg. Jag kan nu göra vissa övningar med en lätt vikt på mig.

   Visst väldigt lätt vikt. Men ändå. Glädje. Hoppet är det sista som lämnar .. :)

   När jag fick alla mina problem och smärtor trodde jag faktiskt att det var kört, helt kört ..

   att jag tränat (med vikter) för sista gången. På riktigt, så trodde jag det.

   Så att jag bara kan träna på detta sättet. Göra min lätta rehabträning varje vecka. Det är lycka ..

   Så .. Ge Aldrig Upp ....

   Så länge jag andas, ska jag kämpa ...

   Jag har nog tidigare varit en sån person som inte riktigt "trott" på övningar i form av meditation,

   mindfullness, qigong, avslappning och liknande.

   Och basal kroppskännedom har jag innan detta inte ens vetat vad det är.

   Och jag är väl inte helt övertygad än, men jag tror definitivt att det är bra för mig.

   För dem som inte vet, så är basal kroppskännedom något som ofta används vid sjukdomar och

   kroniska smärttillstånd. Som ett hjälpmedel på vägen att (försöka) må lite-lite bättre.

   Det är avslappnande och ger mig lite samma känslor som av akupunkturen men i mindre skala.

   Gör mig avslappnad, lite trött, och lugnare i kropp och knopp.

   Det minskar lite på stressen-då jag är väldig stresskänslig nu. Blir väldig stressad för minsta grej,

   med betoning på väldigt stressad. Känner inte igen mig själv på den punkten-har aldrig varit så

   stresskänslig förut .. Men det är ju hela min situation med kronisk smärta, symtom, ångest och

   utredningar som är orsaken. Och minsta "grej" gör att jag åker ner längre ner i ångestträsket.

   Jag går iaf på BK ( Basal kroppskännedom ) På Hc, hos min fysioterapeut.

   Någon av er läsare som själv gått på BK eller mindfullnes? vad tyckte du om det?

   Samlar en bit av denna vecka som passerat i ett "veckans hiss och diss".

     Hiss
   Min rehabträning som har funkat ok iaf :)

   Mitt skapande i form av tecknande och målande. Riktigt kul :)

   Mått lite bättre psykiskt :)

     Diss
   Min värk och smärta i kroppen ...

   Sovit sämre ett par dagar ..

   Hjärndimma & "sjuk" känsla i kroppen ...

   Gjorde denna häromdagen ;)

  Min morgon började inte på bästa sättet. Vaknade med rejäl huvudvärk och hade en "dålig","sjuk" 

  känsla i kroppen. Kan inte riktigt förklara, mer än att jag kände mig allmänt dålig-

  som en "påverkan" på  hela kroppen.

  Och en känsla av "dvala" eller "dimma" i huvudet. Ja ungefär som hjärndimma.

  Fast jag var vaken och uppe på fötterna så gick jag som i en dimma. Och hade svårt att tänka.

  Konstig känsla. Fler som lever med kronisk smärta, som känner igen det?

  Sen har dagen bestått av samtal med min P ssk på Hc. Lite teckning/målning och även gjort min

  rehabträning. Och kände definitivt en ändring av humöret och känslolivet efter "träningen".

  Gladare. Helt enkelt :)

  Senare i veckan ska jag faktiskt till frissan. Åh längtar ;) Det är guld värt för mig, egentid hos frissan.

  Haha. Denna målning ;) Kan nån gissa vad hon har i munnen? :)

    Häromdagen kom jag äntligen till skott.

    Hade en pärlstund på kvällen, dags att pärla mitt armband som jag beställt.

    Beställde ett till armband från www.aldrigensam.com. Föreningen som belyser psykisk ohälsa.

    Hade redan det svarta, men ville ha det i silver också-så nu har jag 2 i min ägo.

    Kolla gärna i den deras hemsida ifall du inte gjort det :)

    Att vara deprimerad eller leva med stark ångest är så otroligt mycket mera än att vara lite nedstämd.

    Säg aldrig någonsin till någon som mår dåligt att personen helt enkelt bara ska rycka upp sig,

    för det går inte. Jag kan lova att ingen Vill må psykiskt dåligt för det är ett helvete. Rent ut sagt.

    Och man kan ofta inte ta sig ur det själv-man behöver hjälp!

    Som vilken annan fysisk sjukdom som helst, så behövs behandling, mediciner och hjälp på vägen.

    Nu är det 2016 och dags för allmänheten att förstå .. det ÄR en sjukdom. Sluta döm det du inte vet.

    Ingen vill må så dåligt så man inte kommer upp ur sängen ...

    Ingen vill spendera sina morgnar med att vakna-minnas & åka ner i det ångestens klor ...

    Ingen vill drabbas av panikångest på natten ...

    Ingen vill känna sig värdelös och i vägen för sina nära och kära ...

    Ingen vill känna sig värdelös  ...

    Ingen vill ligga i soffan och gråta i flera timmar ..

    Ingen vill vara sjuk  ...

   Jag tror att ju fler människor som pratar/vågar prata om ångest/ psykisk ohälsa-desto bättre.

   Det är ingest konsigt eller ovanligt. Tvärtom, det blir bara vanligare och vanligare.

   Dags att bryta stigmat kring ämnet. Och våga prata.  

   Kom hem från sjukhuset på em och har varit så sliten sen dess. Vart tidig morgon, sen en bilresa

   och mycket intryck och frågor/samtal idag med läkaren. Och nya prover tagna igen, där på sjukhuset.

   Och även fler prover som ska tas här på min hemort.

   Känner mig ibland som en vandrande blodbank.

   Vet inte hur många blodprover och annat jag tagit sen detta började.

   Många är det iaf .. ;)

   Sambon var med mig idag och det är jag glad för. Han är en klippa verkligen, min stöttepelare i allt detta.

   Nu något helt annat ..

   Jag införskaffade lite nytt material till mina framtida teckningar häromdagen, på panduro.

   Ett sketchblock och dessa pennor nedan. Ska bli kul att experimentera med dem sedan.

   Tecknandet och målandet fortsätter iaf. Kul när lusten till det växer.

    Ett bra sätt att distrahera tankarna :)

   Tecknade denna igårkväll. En kopp kaffe och kreativitet. Då flyger verkligen tiden iväg.

   Jag glömmer nästan bort tid o rum när jag skapar. Blir nästan som i en bubbla, med tecknandet ;)

    Terapi stod på schemat idag. Men inte den vanliga terapin i form av kbt-samtal med ssk.

    Min terapi idag är min rehab/träning och mitt kreativa, tecknandet.

    Idag bestod min "terapi" av promenad 4,5 km och rehabträning i 15 min.

    Och min rehabträning var idag träning av ben o rumpa. Mest ben.

    Och jag tränar såklart försiktigt pga min kroniska smärta.

    Men alltså. Tror kanske inte alla förstår vad som händer i mig, hur mycket träningen hjälper mig

    psykiskt. När jag tränar får jag riktiga "fighter-känslor" i kroppen. En känsla av oövervinnlighet ..

    Och jag skulle vilja säga så här: visst träning är bra för våra kroppar, men det träning gör för våra psyken

    är den största vinsten med träning ..

    Endorfinerna vi har i våra kroppar som släpps lös vid träning, ger ett lyckorus i kroppen och en stark känsla

    av välbehag i hela kroppen. Iaf för mig.

    Min "träning" nu. Och min träning förut, innan jag blev sjuk. Skiljer sig oerhört ..

    Jag kan inte ens jämföra dem två. För innan jag blev sjuk med min kroniska smärta tränade jag hårt,

    intensivt och ofta. Jag var Annie, helt enkelt. Träningstjejen som älskade träning, älskade att

    inspirera andra om träning och fick andra människor att börja intressera sig för träning.

    Människor i min omgivning som såg mig och min förvandling, blev oerhört intresserade och

    det skapade en lust hos dem-för träning.

    Men sen kom smärtan som aldrig släppte. Och som kom runt om i kroppen. Hela kroppen.

    Har min värk, smärta i både underdelen och överdelen av kroppen.

    Såväl armar, nacke, som bäcken, höft, fötter etc. Och alla symtom på det ..

    Men ja. Jag kan träna. Träna på mitt sätt. Ett sätt som passar min värkfyllda kropp.

    Lite träning är bättre än ingen träning.

    Och jämför dig bara med dig själv. Jag kan aldrig jämföra mig själv eller min träning med någon annan.

    För det är ganska självklart att en frisk människa kan träna på ett sätt, som inte jag kan ..

    Jag får anpassa min träning efter mitt dagliga mående och efter smärtan .. men jag gör det iaf,

    tränar på mitt eget sätt.

    Och min rehab distraherar mina tankar. Mina negativa tankar och min oro. Och just idag behövs det ..

     För imorgon är dagen D. Imorgon är det dags att besöka det stora sjukhuset. För vidare utredning.

    Jag kanske skriver mer om det sen, eventuellt.

    Var rädd om er*. Och ta vara på nuet. Glöm inte det ...

    Kramar från mig ...

   Endel av er läsare känner till hur min smärtresa började, men ni är nog ändå ganska som inte

   känner till hur allting började. Det började iaf för ca 4 år sen, med smärta i skuldra, axel och arm.

   Och några månader efteråt kom en BlixtSmärta i nacken! Och den var hemsk. Riktigt hemsk ..

   Det kom en morgon. Akut SMÄRTA i nacken. Och nu pratar vi nackspärr gånger 100 ungefär.

   Det var tur jag inte visste då, vad som skulle hända. Och det var tur jag inte visste då att det var

   början på flera år av smärta.

   Sen började fajten. Fajten med kroppen och fajten för att få en MR. Magnetröntgen.

   Magnetröntgen är ENDA sättet att se kotor, diskar och dylikt för att hitta ev sjukdomar.

   Och jag fick stå på mig för att få en MR. Verkligen .. för jag trodde inte att det var muskulärt el liknande.

   Jag hade helt enkelt för ont. Alldeles för ont!

   ( Kan tillägga att jag går till annan läkare nu ;)

   Ja och till slut fick jag min Mr, efter 2-3 månader. Åkte ner till Uppsala en morgon för att göra den.

   Sen fick man vänta ett tag. Och sen typ 3 dagar innan julafton, fick jag min mindre roliga julklapp ..

  " Diskbråck på flera nivåer i halsryggen". Alltså 3 diskbråck i nacken. C3-C6. Så diskbråck i halva nacken.

    Mer eller mindre, då vi har 7 kotor i nacken.

   Poängen är .. Har ni besvär, ont, smärta, mår dåligt eller vad det än gäller .. Stå på er!

   Stå på er och Stå på er .. Tyvärr så behövs ofta det i dagens vård. Tragiskt men sant.

   Och går du till läkare som inte tar dig på allvar eller som inte ger dig den hjälp du behöver,

   Gå till annan läkare, som patient och vårdsökande har man ändå rättigheter.

   Det är våra kroppar och våra liv och faktiskt så känner man sin egen kropp bäst ..