Jag ska verkligen göra mitt bästa för att tänka så idag.

   Ni som läser detta och inte mår bra idag. Tro mig .. jag förstår. Har själv mått sämre ett tag, men jag jobbar

   på att försöka vända det. Men det är en process som tar tid. Så säger iaf dem kunniga.

   Och jag tror dem. Det tar tid.

   Men jag vill ju såklart må Bättre. Det vill alla som mår dåligt.

   Och dem negativa tankarna tar mig inte framåt. Dem hindrar mig däremot från att må bättre.

   Positivt idag:  Jag har tagit kort promenad ( trots ösregn ..)

                           Jag ska på bröllop idag ( då det egentligen är både positivt & negativt laddat för mig,

                           då jag mår som jag gör .. Och gärna osäkerhet, ångest  & smärta drar ner mig ).

                           Så känns det faktiskt ändå bra gjort av mig att jag SKA dit. På bröllopet.

   Hur ser din lördag ut kära läsare?

   Kramar från mig ...

  Har känt mig ganska tom ett tag nu och mått sämre.

  Ja jag vet ju att det går upp och ner. Men må dåligt och tänka rationellt går inte alltid ihop.

  Livet är ju inte så enkelt alla gånger.

  Har verkligen inte mått bra idag. Varit låg och ledsen.

  Har så mycket tankar, jobbiga känslor som bråkar med mig och känslor av hopplöshet.

  Men iaf. Jag tänkte på vad vi pratade om på samtalet tidigare på fm. Samtalet med P ssk.

  Och jag gjorde min lätta rehab/träning. 3 lätta träningsövningar.

  Och även om jag inte direkt känner för att jubla av glädje-så är humöret ändå bättre.

  Mindre ledsen och jag är lugnare i mig själv. Mindre negativa tankar. Så träning är också terapi.

  Ja min dator har visst bestämt sig för att lägga av också. Den har levt på övertod egentligen.

  Har bråkat och krånglat till och från, men nu är det oundvikligt. Behöver köpa ny.

  Då jag har en elektronik/dataingenjör hemma så har den hållt längre än vad den borde gjort.

  Men nu ger jag upp om den. Blir att köpa ny.

  Hur har din måndag varit?

   Denna tid på året betyder för många att återvända till jobbet efter semestern eller återvända till skolan efter 

   sommaruppehållet. Ta sig an sina arbetsuppgifter eller fortsätta plugga för att få sin utbildning.

   Man får träffa sina arbetskamrater igen och prata om hur semestern varit,

   ta en kafferast på em och bara snacka lite strunt. Eller träffa sin klasskamrater igen.

    Förra året vid den här tiden var det så för mig med. Skulle börja plugga min utbildning på högskolan.

    Visst jag hade mina krämpor, ont och massa symtom redan då, men jag hade kommit in på utbildningen

    och tänkte iaf prova. Tja och med facit i hand, så nej det funkade inte.

    Jag pluggade en termin på högskolan till juluppehållet, sen gick det inte längre.

    Plugga på högskolan är tufft & slitigt, det kräver otroligt mycket av dig som student.

    För du lär plugga Mycket och även vara beredd att offra bort mycket annat i ditt liv. För studierna.

    Sitta vid datorn och plugga/skriva inlämningsuppgifter i word, excell/göra hemtenta på tid/

    ha 2-3 grupparbeten på en gång & plugga inför salstenta. Plus allt annat som ingår.

    Och att kombinera det med att vara sjuk, tja det förstår nog alla att det funkar inte ..

    Hälsan är bra mycket viktigare än en viss utbildning.

    Vi har bara EN kropp och EN hälsa, med det finns många utbildningar.

    Tja iaf .. Detta år betyder samma tid nåt helt annat. För mig ser dem flesta dagarna ( iaf nu )likadana ut.

    Så även denna dag. Oavsett om det är tisdag, fredag eller söndag-så skiljer sig inte mina dagar så mycket åt.

    Det mesta i mitt liv kretsar till att försöka ha ett hyfsat liv, trots kronisk smärta, ångest, vårdbesök

    och utredningar.

    För att leva med kronisk smärta är inte bara att leva med själva smärtan & alla andra symtom i kroppen ..

    Det innebär även att gå till läkaren regelbundet, träffa fysioterapeuten, kontakt & telefonsamtal

    till myndigheter ( bla Fk ), leva med oro-hur kommer allt gå-med ersättning, kroppen, diagnos?,

    vad ska jag göra "sen"-kommer jag kunna arbeta igen & med vad??,

    bemöta människors okunskap om kronisk smärta & ångest, känna sig besviken över vissa "vänner"

    som inte hör av sig ( det verkar bara duga när man är frisk eller? ), ha ett medicinförråd som skulle göra

    langare på "plattan" avundsjuka ( ju humorn är fortfarande kvar ;), tänka sig för vilka hushållssysslor jag

    gör i hemmet-för gör jag "för mycket"-så får jag mer smärta, ha mindre pengar på kontot-trots att alla

    utgifter är lika stora som innan man blev sjuk. Med mera. Med mera ..

    Ja ibland känns det som man ska vara frisk, för att orka vara sjuk ..

    Och jag är inte bitter, eller vill att någon ska tycka synd om mig. Jag berättar bara hur det är.

    Jag kan inte ta semester från mina smärtor. Dem är här varje dag. Så här är det. Min verklighet.

    Och så här ser många andra människors verklighet ut också! Som också lever med kronisk smärta.

    Är DU frisk? Var tacksam för det. För oftast är man kanske inte det, livet flyter ju liksom bara på.

    Men jag lovar att blir du sjuk en dag, så hade du säkert velat njuta mer av de friska dagarna.

    Och lev medans du kan!

  Vill börja med att säga tack. Tack för all respons på mitt förra inlägg! Blir så glad av era kommentarer*

  Jag tycker att det är tufft och jobbigt att prata/skriva om mitt dåliga mående,

  som många andra drabbade också gör.

  Men det är samtidigt så viktigt att "visa upp" dåligt mående, ångest, psykisk ohälsa. Ännu viktigare.

 
   Viktigt att visa upp och inte hymla med det, utan berätta istället. Kanske fler får insikt och förstående då,

   hoppas det iaf. Så viktigt att prata om det, diskutera och även skriva om det.

   Ju mer det "syns", ju mer kanske fler känner sig trygg att visa upp det. Så tror iaf jag.

 
   Och egentligen. Om jag tänker efter så är det inte så konstigt att jag inte mår bra i själen.

   Det har bara varit för mycket. För länge.

   Med kronisk smärta, ångest, utredningar, läkare, sjukhusbesök, remisser, avbryta studier och ett liv

   liv som vänds upp och ner. Helt och hållet.

   Tyvärr så är ju inte psykisk ohälsa logisk, så jag mår ju inte bättre-även fast jag vet det ..

   Iaf. Har ändå tagit mina promenader i helgen-även fast måendet varit skräp. Motivationen har inte funnits

   och viljan har verkligen inte varit där. Men jag gjorde det ändå .. på nåt sätt kom jag ändå ut.

   Vart ändå en promenad på lördagen 4,5 km och en promenad på söndagen på 4,5 km.

   Har köpt/beställt ett till armband från "aldrigensam" också. Jag har ju det svarta redan och nu har jag

   beställt det i silver också. Bra att stödja och visa upp ämnet psykisk ohälsa!

   Kolla gärna in deras hemsida www.aldrigensam.com

   Alltså det är så svårt och jobbigt med ångesten till och från, även om jag nu mår bättre.

   Men jag mår ändå långt från bra. Och det märkte jag imorse.

   Får sån ångest av vissa saker. Ångest är starkt, orationellt, kämpigt, 

   förlamande och är som en tegelsten över bröstet.

   En tung tegelsten dessutom. Som kan vara svår att få bort själv.

   Imorse var en tung morgon. Ångest, fysisk smärta och pms är ingen rolig kombo.

   Jag kommer ändå igen, det gör jag. Det ska bli bättre och det blir nog det också. Tids nog.

   Ger mig iaf inte. Punkt. Slut.

   Nu till nåt helt annat ...

   Har länge tänkt att jag ska köpa nya promenad/träningsskor och idag fick jag äntligen det gjort.

   Sambon skulle också till Intersport, så då åkte vi och shoppade tillsammans.

   Mina förra träningsskor köpte jag också på Intersport och de har jag varit så nöjd med,

   och jag gillar Intersport-så det fick bli den affären igen. Och bra service där, det är ett plus :)

   Jag lägger ner lite mer pengar på mina skor, tycker dels dem skorna är bättre och så använder jag

   mina så pass ofta-så då är det bra med kvalite.

   Och jag har ju även värk och domningar i fötterna, så då är det bra att vara snäll mot fötterna.

   Mina nya skor att ta promenader med :)