Gjorde veckans sista arbetspass igår. Och när jag kom hem var jag helt slut.
Verkligen helt slut. Psykiskt trött. Känner att det varit för mycket på sistone.
Jobbiga saker på det privata planet, och att jag ökat på min arbetsträning.
Och jobbat mer med allt vad det innebär. Plus, känna krav att öka på arbetstakten ännu mer.
Känner att måendet blivit sämre.
Spelar egentligen ingen roll exakt hur mycket just jag jobbar. Själva vitsen med arbetsträning
är att ta det i en takt som passar mig. Ingen ide att arbetsträna för mycket om man ska åka in i en
utmatnningsdepression igen liksom. Det hänger inte bara på att jobba mest antal timmar,
hela livet ska funka-inte bara fysiskt vara på en arbetsplats.
Jag tänker verkligen inte göra det misstaget att driva mig själv utför en klippa igen.
Definitivt inte. Jag är värdefull. Och jag är den viktigaste i mitt liv. Faktiskt.
För har man inte psykisk hälsa-så har man inte så mycket annat heller. Ärligt talat.
Så nej. Jag säger nej. Och säger därmed ja till mig själv.
Icaibloggen
25 augusti 2017 09:55
Du tänker väldigt klokt vännen, arbetsträningen är till för att du ska hitta rätt balans och klara av att arbeta. När det blir för mycket timmar och samtidigt ha mycket privat går inte ihop. Ta det lugnt vännen så ska du se att det löser sig . Love you! ❤
http://nouw.com/icaibloggen
åsa i åsele
25 augusti 2017 12:08
Förståndigt. Men inte lätt. Det är svårt att sätta sig själv först.
Att säga NEJ är ju liksom tabu av nån anledning, det är le å va glad som är det mest naturliga trots man gråter innanför skalet.
Ta det lugnt å tänk på Dig själv, kram
http://naltanorrland.blogspot.se
Maria
25 augusti 2017 19:32
Bra insikt du har där, trist att du mått sämre, men bra att du vet att kroppen och knoppen säger ifrån att det varit för mycket och att du bromsar upp lite.
Kram
http://www.olikasidoravlivet.blogg.se
Kattis
26 augusti 2017 07:57
Helt rätt, du måste kunna ta det i din takt. Hjärnan behöver tid att vänja sig vid varje förändring och ökning i aktivitet, det går inte att stressa fram!💕
sv: Jajjemensan bodde i Märsta från att jag var 0 till 21 år så lite mer än 12 år sedan jag flyttade därifrån och upp till Gävle.☺
Kram
http://stellaefoto.blogg.se
Annelie
26 augusti 2017 10:36
Jobbigt vännen,,, men STARKT av dig att säga JA till dig själv,, för det finns ju bara en av dig och det vet du ju redan om.
Så, det blir att backa på timmarna igen..??
Vad många timmar har du kommit upp i..??
Ta hand om dig och trevlig fortsättning på helgen.. // Varma hjärtliga Kramar Annelie
http://nouw.com/gifta6570
Heléna
31 augusti 2017 23:33
Du resonerar helt rätt <3 Jag har själv varit sjukskriven för utmattningsdepression TRE GÅNGER *suck*.. ibland måste man trilla dit flera gånger innan man lär sig att prioritera sig själv och säga nej när det blir för mycket. Jag har varit så okej man kan bli i många år nu, men resan dit har varit tuff. Idag arbetar jag själv som boendestödjare i psykiatrin här i kommunen och finns för andra med psykisk ohälsa. Känner att jag vill ge tillbaka till andra som behöver efter att jag fick ett fantastiskt stöd själv den sista gången jag var sjukskriven. Kramar <3
http://helna.blogg.se