Alla inlägg under juli 2016

Av Annie - 31 juli 2016 16:30

 

   

   Fortsätter skriva om detta med ångest och psykisk ohälsa. Denna gång handlar mina åsikter, tankar om

   antideppresiva mediciner.

 

   Detta med antideppresiva mediciner ...

 
   Psykisk ohälsa, depression är en sjukdom. Och vid många olika sjukdomar, såväl fysiska som psykiska-

   behövs mediciner som behandling och för att må bättre.

   Vid benfraktur är det ingen som ifrågasätter att den sjuke behöver smärtlindring, vid diabetes är det

   ingen som ifrågasätter att den drabbade behöver insulin och vid halsfluss är det ingen som ifrågasätter

   insättandet av penicillin ...

 

   Så varför denna hysch-pysch vid depression när det gäller antideppresiva? 

   Depression är en sjukdom. SJUKDOM. Och vid sjukdom behövs ofta mediciner!

   Det är 2016 nu, inte 1916. Visst det är bättre nu, men det råder fortfarande alldeles för mycket

   fördomar kring psykisk ohälsa, depression och ångest.

   Vem som helst kan drabbas av psykisk ohälsa och nej det har inget med svaghet att göra!

 

   Och många ggr kan antideppresiva vara ett hjälpmedel som är nödvändigt,

   för att bryta av den värsta ångesten.

   Bryta av dem värsta topparna och göra vardagen något så när dräglig för den drabbade.

   För man blir inte av med ångesten, man blir av med en del av toppen-så att säga.

   Personligen så har antideppresiva hjälpt mig. Verkligen hjälpt mig, att få ett drägligare liv.

   Ett liv där jag ändå kan vara glad i stunder, orkar gå upp ur sängen på morgonen och fått

   tillbaka livslusten. Lusten att leva och förmågan att tänka positivt.

   Sen har man mycket "att jobba på" själv också, antideppresiva är bara en liten del. Men ack så viktig.

 

   Kan jag bara få 1 person att börja fundera eller kanske tom tänka om, när det gäller detta-

   så är jag nöjd. Bara nå ut en liten del och skapa en tanke hos 1 människa-då är det värt det.

 

   Därför är det så viktigt att skriva om psykisk ohälsa.

   Jag tror mycket fördomar kan bero på okunskap och rädsla. Det man inte "sett" på nära håll själv-

   har man nog som regel svårare att förstå & tro på.

   Men tro mig-det är inget du vill drabbas av. Var glad om du slipper den sjukdomen.

 

    Bild: Google bilder

   

Av Annie - 30 juli 2016 14:15


   Jag har aldrig tidigare fått någon elektrisk stöt. Men igår morse fick jag det. Många elektriska stötar.

   Nej det var inte pga någon hushållsapparat eller åskan.

   Det var undersökning på Neuromottagningen. Undersökning för att mäta nerver och dess impulser

   i min kropp. Så kallad "Neurografi". Går ut på att elektroder sätt ut på olika ställen på kroppen, på

   musklerna för att mäta nervernas hastighet och impulser.

   Ganska smärtsamt. Vet inte hur många stötar jag fick. Men sambon var med med mig och han sa att

   det var nog ungefär som 150 elekriska stötar. Kändes nästan som 300 volt i kroppen.

   SSk som utförde undersökningen tyckte att jag var "tålig". Många patienter brukar tydligen

   både skrika och svära under behandlingen. Tja så lite av en kämpe, kanske jag är trots allt.

 
   Jag var helt slut efter undersökningen. Så trött, matt och halvt väck.

   Tur sambon var med, så jag slapp köra. Jag hade inte varit i tillstånd för att köra då, det kan jag säga ;)


   Gårdagskvällen var bättre. Vi var ute och åt på resturang. Och jag åt världens godaste pizza.

   Annars äter jag sällan pizza pga min krångliga mage. Men denna var super god!


   Vart en trevlig kväll och ett bra avslut på en dag-som började mindre bra.Trevligt,mysigt, prat med vänner

   på en underbar resturang. Och jag var nykter ( vad annars ;) och körde oss hem.


   Hur var din fredag, kära läsare?


   

Av Annie - 28 juli 2016 18:30


   Jag har mått lite sämre idag. Ja det onda i kroppen är här. Men nu menar jag det andra. Det psykiska.

   Varit mer ångestfylld med allt vad det innebär. Men jag vet nog också orsaken till ångesten ..

 
   En aning turbulens i privatlivet och undersökning som väntar imorgon bitti, på sjukhuset och tid

   inbokad på Akademiska för magen. Och missförstå mig inte-det är jätte bra, att jag blir kollad, undersökt

   och tagen på allvar.

   Men allt detta med både det fysiska, psykiska har satt sina spår. Måendet.

   Det skapar oro och en känsla av att inte ha kontroll över situationen.

   Och ångest är vanligt vid fysisk smärta/kronisk sjukdom. Väldigt vanligt och inte alls konstigt,

   med tanke på allt man går igenom.


   Men jag försöker att andas lugnt, intala mig att det kommer gå bra, och göra sånt som jag mår bra av.

   Idag har jag iaf gjort min rehab/lätta träning och plockat hallon.

 

   Hur mår du kära läsare?

    

Av Annie - 27 juli 2016 19:15


    Du vet den där känslan när du går i en trapp och du är på väg att missa ett trappsteg-

    och den där känslan rusar genom bröstet och du tror att du kommer att falla ..

    Eller när du får lite sladd på bilen-även om det bara är lite sladd och bilen glider mot vägrenen-

    och du ändå hinner tänka den där tanken & skräcken sätter sig i bröstet ..


    Den känslan, men mer konstant är ångest. Att vara rädd, trött, orolig, och less.

    Att vara rädd för att misslyckas-men ändå ha noll ork till att försöka.

    En vilja att vara själv-men samtidigt avsky ensamheten.

    Sakna människor-men ha noll kraft att lyfta luren och ringa ett samtal.

    Känna att varken hjärnan, eller kroppen lyder. Och ha ett stort hål i hjärtat.

    Det är konstant, tröttsamt, bedövande, ologiskt och väldigt frustrerande för den som drabbas.

 

    Ångest är PÅ RIKTIGT. Och hemskt jobbigt. Och förlamande-utan att vara fysiskt förlamande.

    Depression och ångest är lika mycket en sjukdom och lika jobbigt. Om inte jobbigare, än vilken

    fysisk sjukdom som helst ..

 
    Sen så bara undrar jag ..

    Vad är detta med att inte höra av sig, eller sluta höra av sig til en vän som är sjuk?

    Som går igenom tuffa händelser och lever med smärta dagligen ..


    Är dem rädda eller? Psykisk smärta eller fysisk smärta, smittar faktiskt inte ...

    Fine. Men då behöver man inte höra av sig sen heller!

    I nöden prövas vännen. Jo tack. Vet nu vilka som är vänner. Riktiga vänner.

 

   

Av Annie - 26 juli 2016 09:30


   Vart inspirerad av en läsare www.mizca.se och gillade hennes inlägg. Så nu kommer ett liknande här :)

   "Jag som alfabet". Komma på ord som passar in på mig, från A-Ö.

 

         A= Annie

         B= Bil

         C= Coca cola

         D= Drömmare

         E= Enkel

         F= Fåfäng ibland

         G= Grilla

         H= Hårfrissan

         I= Instagram

         J= Jobbig smärta

         K= Körkort

         L= Långt hår

         M= Mojito (dock alkoholfri nu)

         N= Nätshopping

         O= Ordentlig

         P= Pyssla

         Q=Qvinna

         R= Rak på sak

         S= Sandaler

        T= Twittra

        U= Ung i sinnet

        V= Vårdande

        W= Wolswagen

        X= Xtra blond

        Y= Yrslig

        Z= Zoo

        Å= Åre

        Ä= Älskar

        Ö=Önskeresa (USA och Thailand)

   

Av Annie - 24 juli 2016 20:15


    Jag har skrivit en del om kroppsideal och kroppshysteri tidigare. Tänkte ta upp det ämnet nu med,

    dels för att jag tycker det är enormt viktigt men även för att en del människor verkar vara 

    okunniga (och i många fall klumpiga med att slänga i väg icke genomtänkta kommentarer).


    Varför måste en del människor vara så himla snabba på att kommentera andra människors kroppar eller

    storlekar? Vad är vitsen?

    Vad angår det egentligen dig om jag ser ut på ett visst sätt?

    Ofta så vet man ju faktiskt själv hur man ser ut ..

    Dem flesta har säkert en eller flera speglar hemma ..


    Och Varför är det OK att kommentera en smal persons kropp??

    Speciellt om personen i fråga mår dåligt/har depression/lever med kronisk smärta

    och själv mått dåligt över just viktnedgång?

    Varför? Varför ens kommentera överhuvudtaget? ..

 

    Jag förstår att människor kanske menar väl, dock så tar jag det inte som nåt positivt!

   "Men vad du är Smaal" eller "du borde nog äta mera" ....

 

    Varför är det så himla farligt med just en smal kropp?? Varför? Jag förstår verkligen inte ..

    Och varför är det "OK" att kommentera en smal kropp, när det inte är "OK" att kommentera andra

    kroppar-som ser ut på ett annat sätt?

    DU ser bara min kropp-men DU har ingen som helst aning om hur jag mår inuti ..

 

    Menar verkligen inget illa om andra kropptyper, så ingen missuppfattar.

    Detta behövs ventileras-för jag vet att jag inte är ensam om att tycka så här,

    eller uppleva sånt här ...

 
    För det första så äter jag väldigt ordentligt/har snabb ämnesomsättning, för det andra så är jag sjuk/

    lever med kronisk smärta.

    Och för det tredje så angår det inte dig .. Faktiskt inte!


    Och förresten har du tittat på hur du själv ser ut?

 

   "Du kanske har flottigt hår och du borde faktiskt duscha lite oftare" eller "du äter hemskt mycket

    sötsaker och du kanske borde tänka mer på din hälsa" ...

   "Eller dina tänder ser ovårdade ut, har du varit till tandläkaren det senaste året?" ...

 

   Vi ser helt enkelt olika ut. Har olika gener och ärftlighet. Jag har alltid haft en smal kropp och

   kommer antagligen fortsätta ha det med, har dem generna. Helt enkelt.

   Precis som att en del har blå ögon men andra har bruna eller gröna ögon.

 

   Om jag ska sätta in mig själv i en av dessa kategorier, så tillhör jag översta bilden. Och vaddå?

   Vaddå "real beauty?" ..  så enligt denna bild så är jag inte det alltså. Okej ..

   Känns faktiskt trist. Varför måste det motsatta nedvärderas?

   Det finns faktiskt vi som är naturligt smala. 

   Alltså smala i oss själva-utan vare sig bantning, träning eller dieter.

 

   Varför kan vi inte bara acceptera varandra oavsett utseende?

   Vi ser olika ut och det finns alltid en människa med känslor och tankar inuti oavsett

   kroppsstorlek, hårfärg eller utseende ...

  

   

   

 

Av Annie - 22 juli 2016 11:45


  Mina tankar om smärta i dag: Frustration ..

                                                Ilska ..

                                                Orkar inte ..

                                                Orättvist ..

                                                Ledsen ..

                                                Skitliv ..

 
  Precis så här kännner jag idag. Vet inte riktigt vad som hände igår. Men har fruktansvärt ont i mitt

  ryggslut-ländryggen & bäcken. Värre än vanligt. Kan säga såhär, bara klä på sig är en utmaning.

  Och lyfta katten är idag uteslutet.

  Få se om jag kan ta mig med bilen till fysioterapeuten idag, eller rättare sagt komma i

  och ur bilen. För det är nog den största utmaningen .. Hoppas det funkar. För akupunkturen skulle nog

  hjälpa mig en dag som denna. Ont är bara förnamnnet, snarare skärande smärta.

   

Av Annie - 19 juli 2016 20:00


   Vissa dagar har jag smärta i min hand och min arm. Andra dagar har jag ont i bäcken och i höften.

   Dagen efter det, är det ont i nacke, skuldra och axel.

   Det förflyttar sig runt i min kropp.

   Sen kommer stickningarna och domningarna & dem har jag mest i fötterna. Ibland i händerna.

   Domningana i fötterna kan komma närsomhelst, de kommer ibland när jag är ute på promenad.

   Då får jag ont, smärta i foten och det börjar sticka under foten-och foten domnar av. En del av foten.

   (Får mindre känsel i foten och den känns mer lealös).


   Jag kan även känna mig frusen och få feber-och dan efter kan det ha ändrat sig och då har jag kraftiga

   svettningar istället. Ett tag fick jag byta sängkläder varje morgon i flera veckor för jag hade svettats

   så pass mycket på natten.

   Och muskelryckningarna som kommer i tid och otid. Mest i armar och överkropp.


   Vissa dagar är bättre och jag kan ta promenader och göra min rehab/lätta träning.

   Vissa andra dagar är jag stel som Agda 80 år och har så ont.

   Och är mindre aktiv. Det går upp och det går ner. Olika. En dag är inte den andra lik.


   Vissa dagar kan jag göra en del hushållssysslor & pyssla-andra dagar går det inte. Pga smärtan.

   Vissa dagar är jag på relativt bra humör & positiv-andra dagar vill jag också få vara frisk ...


   Nej det är inte synd om mig. Men jag vill visa exakt hur det är.

   Precis så här är det-att leva med kronisk smärta ..

   Det är ingen dans på rosor. Det är tufft. Men det går, det går att fortsätta framåt.

   Det går att forma livet. Forma om livet. För livet blir annorlunda-mot innan.

   Livet blir annorlunda för dig, din partner, dina prioriteter förändras och eran vardag blir annorlunda,

   mot innan du blev sjuk. Man förändras helt enkelt. Skulle inte vilja säga att jag är en sämre version

   av mig själv nu, men annorlunda mot innan. Helt enkelt.

   Mina prioriteringar har förändrats ganska mycket också, prioriterar helt enkelt andra saker numera.

   Och jag värdesätter nog livet mer nu på sätt & vis och uppskattar verkligen dem små sakerna i livet*

 

   Det går. Det går att tänka positivt, många dagar. Inte alla dagar .. men ganska många.

   Att tänka positivt och försöka göra saker ändå (i den mån det går förstås ..) tror jag är jätteviktigt.

   Att fortsätta behålla glädjen i livet och göra saker som du tycker är roliga.

 

   T ex som träningen för mig. Innan jag vart sjuk var jag en riktig inbiten träningstjej och det var

   styrketräning och kondition som gällde. Rejäl, ganska "hård" träning. Tränade då ca 5 ggr/vecka.

   Sen vart jag sjuk och tränade ingenting ..  Inte så konstigt att jag saknade träningen och jag förlorade

   en stor del av glädjen i mitt liv  ..

 

   Jag kan absolut inte träna i den omfattningen & med den intensiteten jag gjorde innan,

   men jag kan träna lite. Hellre lite-lite träning än ingen träning!

   Min träning är självklart anpassad träning. Anpassad efter min kroniska smärta och värk.

 
   Det är inte alla som förstår detta. Men träning gör så mycket för sinnet, humöret och psyket ..

   Många tränar främst för de fysiska fördelarna, bli starkare, bli smalare, gå ner i vikt ...


   Men .. jag tränar främst för alla endorfiner, för att det är kul. Och de psykiska välbefinnandet!

 

   Välbefinnandet, glädjen, positiviteten och lycko-känslorna. Dem är magiska. Och gör under för hjärnan.

   Och för hela ditt mående. För allt hör ihop. Det fysiska, psykiska & emotionella-allt hör ihop. Allt är DU.

 

      

Presentation


Välkommen!

Jag är en driven träningstjej som även är amatörkonstnär på fritiden.
Förutom det så har jag även en hel del sjukdomar i ryggsäcken och lever med kronisk smärta & ångest.

Skriver om allt möjligt som kommer i min väg :)

Enjoy!

Fråga mig

36 besvarade frågor

Min Gästbok

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26 27 28
29
30 31
<<< Juli 2016 >>>

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Tidigare år

Kategorier

RSS

Arkiv


Skapa flashcards