Alla inlägg under juni 2016

Av Annie - 30 juni 2016 16:30


  Ni som känner mig sen innan och känner till min nuvarande sjukdomsresa-vet att jag inte mått speciellt bra,

  för att uttrycka det milt. Och jag har även gått ner rejält i vikt, vilket tagit ännu mer på psyket & kroppen.

  Och jag är inte "där" än, men jag jobbar på att gilla mig själv mer. Och jag tycker bättre om mig själv nu,

  än vad jag gjorde för 3 månader sen. Så det går iaf framåt.


  För det är ju faktiskt så här. Alla ser olika ut. Endel är korta, andra långa.

  Endel är smala, andra inte. Och vi har olika gener och arvsmassa, sånt påverkar också.

  Vissa har lätt att gå upp i vikt, andra lätt att gå ner i vikt. Och sjukdomar kan även påverka vikten

  och kroppen, både fysiska och psykiska.

 

  För även om man är smal, så kan man avsky sin kropp. Det sitter i huvudet, i våra tankar o känslor.

  Och även om en smal kropp i mångas ögon ligger närmare "kroppsidealet", så betyder inte det att

  JAG mår bättre för det. JAG har fotfarande samma negativa tankar, oavsett vilket "ideal" som råder.


  Ja, iaf. Man har ju den kroppen man har liksom. Så varför inte försöka tycka om den istället?

  Varför vara så hård mot sig själv, när man inte är det mot andra?

  Jag ska försöka tänka på det jag gillar med min kropp, istället för att tänka på det jag inte gillar.

  Och jag gillar min rumpa. Så-det var det. Det var en början iaf, jag har sagt nåt jag gillar med mig min kropp.


  Gillar du din kropp? eller inte? dela gärna med dig!

  Nu ska vi framhäva det vi Gillar med oss själva, eller hur? Vad gillar DU med din kropp?

 

   

ANNONS
Av Annie - 28 juni 2016 19:45


     Det är tufft att leva med smärta-men får bra hjälp av vården/Hc och läkare ...

     Vaknade med smärta-men jag vaknade i alla fall ..

     Dåliga dagar kommer-men även bättre dagar ..

     Vet inte hur livet kommer att bli-men hoppas på det bästa ..

     Har inte allt jag vill ha-men jag har en omtänksam,stöttande sambo ...

     Är inte frisk-men jag andas ...

    

ANNONS
Av Annie - 26 juni 2016 15:45


  Ja så har Midsommarhelgen nästan passerat.

  Jag har haft en hyfsad Midsommar, med god mat, trevliga människor och gosiga djur.

  (Vi har varit kattvakter denna helg åt 2 gosiga kissar :)

  Visst värken och det onda är där. Fortfarande mer ont. Som skov, för det går och kommer tillbaka.

  Har så sjukt ONT i min kropp på morgonen. Det värker och värker. Och stel är bara förnamnet.

  Men det gäller ändå att försöka göra det bästa av situationen.

  Det är som det är och det blir som det blir. Jag har iaf turen att få leva. Det är inte alla som har den turen ..

 

  Har mycket i skallen också. Har en lite halvjobbig vecka framför mig med många vårdbesök,

  och många besök på Hc. Men det behövs, så det är lika bra att få det överstökat.

 

  Tänkte också tipsa om 2 goda alkoholfria viner.

  Även om man inte dricker alkohol, så kan det vara gott med vin ibland. Och lite vuxendricka ;)

  Blir lite tråkigt ibland kan jag tycka med bara vatten, eller läsk. eller liknande.

  Så här är det, jag gillar ju egentligen rödvin allra bäst, sen rosevin.

  Men bra alkoholfria rödvin är nästan omöjligt att hitta, dem smakar som stark saft ungefär.

  Men har hittat på 2 goda alkoholfria roseviner, som jag tänkte tipsa om!

 

  Det ena heter "Arc-en-ciel", det andra heter "Periquita".

  Det första vinet "Arc-en-ciel"-känns mer mousserande & bubbligt. "Periquita"-känns mer som vanligt rose,

  med fruktig och frisk smak. Personligen föredrar jag nog mer "Periquita" :)

  Mousserande kan bli lite för bubbligt för min mage.

  Kommer förmodligen dricka "Arc-en-ciel" igen-men kanske 1 glas max, blir så bubbligt annars.

  Så tummen upp för "Periquita".

 

   

 

Av Annie - 22 juni 2016 19:45


    Ja det finns nog lika mycket tankar och åsikter om otrohet, som det finns människor

    Är ett ganska laddat ämne och börjar man prata om ämnet kan det lätt leda till diskussioner.


    Mina åsikter om otrohet är väldigt svart eller vitt.


   1. Ifall min partner väljer att vara otrogen så föredrar han någon annan person än mig.

   2. Väljer att (antagligen) ljuga för mig.

   3. Väljer "att slänga bort" våran tid tillsammans. Det är i stort sett, mina åsikter.

   4. Plus att min partner vet mina åsikter om just otrohet och skulle han göra det ändå-

       skulle han bryta både tillit och förtroende. Basen i ett förhållande.


   Då har han redan gjort sitt val, anser jag. "Det" skulle alltid ligga kvar och mala i min hjärna och då skulle

   det nog aldrig funka att vara kvar i det förhållandet. Och ärligt talat har man gjort det en gång,

   finns alltid risken att det händer en andra gång ..


   Personligen skulle jag nog aldrig kunna förlåta. Jag känner mig själv hyfsat väl-vid det här laget.

   Och tilliten är ganska bortblåst då och tillit är ju nummer 1 i ett förhållande. Anser jag.

   Har man ingen tillit, att man inte litar på varandra. Vad är det då för vits?


   Och jag har varit med om just denna situation i ett tidigare långt förhållande.

   Min partner var då otrogen. Jag var yngre då, i 20-plus åldern, så det var länge sen nu :)

   Så jag kan säga rätt säkert. Nej, jag skulle inte förlåta.

   Jag dömer inte den som varit otrogen, men jag skule antagligen aldrig stanna i ett förhållande,

   där otrohet förekommit.


   Vad tycker du? Skulle du kunna förlåta? Eller har du varit i den situationen själv?


   

Av Annie - 21 juni 2016 14:30


      5 platser jag har besökt?

       1. London

       2. Skiathos

       3. Ayia napa

       4. Istanbul

       5. Paris


      5 saker jag gillar att se på tv?

      1. Gåsmamman

      2. Greys anatomy

      3. Vänner

      4. Sex and the city

      5. The big bang theory


      5 saker jag gillar att äta?

      1. Grillmiddag

      2. Kyckling i ugn med citron & basilika

      3. Choklad

      4. Frukt

      5. Chips


      5 saker jag gillar att dricka?

      1. Kaffe

      2. Vin ( numera akoholfritt )

      3. Coca cola ( från våran soda streamer )

      4. Citronvatten

      5. Smoothie


      5 saker jag har gjort i mitt liv?
      1. Åkt slalom

      2. Åkt natttåg över gränsen mellan turkiet-grekland. Haha spännande el läskigt beror på hur man ser det.

      3. Varit kartläsare på en rally-tävling

      4. Varit på stipendieresa i Aten

      5. Jobbat inom vården


      5 till saker jag har gjort i mitt liv?

      1. Varit på konsert med Gunsn roses i mina yngre dar

      2. Bott granne (våningen under) med killen i "The poodles" ( haha, bjuder på den ;)

      3. Tagit körkort ( bäst ;)

      4. Irrat runt på Istanbuls flygplats. Haha ;) bjuder på den med ..

      5. Varit uppe i Eiffeltornet


   

Av Annie - 19 juni 2016 16:00


   Det är tufft och verkligen inte lätt. Att leva med smärta. Vissa dagar är skräp.

   Och det är bara mänskligt. Att känna så. Leva med kronisk smärta är tufft. Både fysiskt & psykiskt.

  

   Jag har själv haft några dagar med mer fysisk smärta nu och det är förjäkligt rent ut sagt.

   Blir så hindrad i mitt liv och begränsad. Ett tråkigt skov.

   Haft väldigt ont i nacke, axel, skuldra-partiet och i händer och handleder.

   Kan vara en kombination av mina (gamla) diskbråck i nacken och min andra smärtproblematik

   i kroppen-som sätter sig på leder & muskler.

   Tror dock mest att det beror på min smärtproblematik, som är under utredning.

   Stel som en pinne och vad jag än gör, så gör det mesta ont. För vad man än gör i stort sett,

   så använder man händer & handleder. 

   Och det gäller även nacken, bara man använder t ex armarna, så blir musklerna vid nacken påverkade.

   Tja det ger mer smärta, bara en sån sak. När jag har sämre dagar.

  

   Och på morgonen, då känner jag mig som Astrid, 78. På riktigt.

   Är väldigt stel i min kropp på morgonen och ligga och dra sig på morgonen-funkar inte för mig.

   Leder och muskler känns super stela, ömma och värker. Det är bara att gå upp då.

   Jag klagar inte, berättar bara hur min vardag ser ut. Varje dag, i stort sett. Iaf, nästan.

 

   Och negativt tänkande drar ner mig i ångestträsket, så nu försöker jag vända mitt beteende.

   Förändringsprocess. Det hjälper att försöka tänka så positivt det går. För mig.

   Tänka på det jag kan göra-istället för det jag inte kan göra. Jag kan dricka mitt kaffe på morgonen,

   göra min lätta rehab/träning, ta min promenad & hoppas på ett positivt liv.

   Att även fast jag inte vet hur framtiden blir-att ändå tänka att det blir bättre,fokusera på det jag har

   i mitt liv-istället för det jag inte har. Tänka framåt-istället för bakåt.

   Även fast jag har en skräpdag kroppsmässigt försöka-vända det till att tänka positivare.

   Och det är en konst. En svår konst. Men jag är en bit på vägen iaf.

 

   Är så glad och tacksam för mina nära och kära. Min underbara fina sambo H, som ställer upp till 110 %

   på mig och gör så otroligt mycket för mig.

   Han handlar mat, skjutsar mig till sjukhuset och Hc (när jag inte orkar köra), lagar min bil, dammsuger,

   och tröstar mig. Han är min klippa! Verkligen. Min trygghet i livet. Min sambo, kärlek & bästa vän.

 

   Så trots allt. Så är jag ändå tacksam för det som är bra i mitt liv. Det jag har & det jag kan göra.

 

   "Livet går inte i repris-lev medans du kan"

   "Och så länge jag andas, så fortsätter jag kämpa"

 

 

     Pepp till mig och alla andra underbara, starka kämpare därute. Ge inte upp. Du är värd att fajtas för!

 

Av Annie - 17 juni 2016 19:15

   


   Jag tror många skulle säga att människorna i kategori B-E förtjänar att sitta. Men varför just dem?

   Jo, pga det synliga, alltså det vi ser. Kvinnan med babyn, den gamla damen, mannen på kryckor eller

   den härdade, slitna mannen längst bak.


   Men ingen av oss vet ju nåt om dem eller deras liv. Kanske mannen, i kategori A har en jobbig, smärtsam

   sjukdom. Kanske ME, MS, Fibromyalgi, KOL. Eller nåt annat.

   Varför är människor så snabb på att döma andra människor?

   Det kanske finns en anledning till att mannen sitter ner på bussen?

   Och vem "förtjänar" att sitta?  Skulle inte alla kunna ha rätt att sitta ner?


   Luft syns inte. Kronisk smärta syns inte heller. Inte heller psykisk smärta.

   Om jag tror på att du andas. Varför kan inte du tro på att jag har svår smärta?

   Eller varför kan inte du tro på att jag har sån stark ångest att jag inte klarar av mitt eget liv?

   Eller att jag tappat livslusten?


   Varför kan vi inte bara vara vänligare och sluta döma varandra? Tro istället för att misstro?

   Le istället för att leta efter fel hos varandra? Hjälpa istället för att stjälpa?

   Döm någon-och du blir dömd tillbaka. Men ..

   Le mot någon och jag kan nästan lova att du får ett leende tillbaka!


Av Annie - 16 juni 2016 15:00


     

      Jag deltar nu i en tävling hos fina www.daysbyjohanna.blogspot.se i "Årets mindre blogg 2016"

      Tävlingen börjar idag. Ni som gillar min blogg, får jättegärna gå in på hennes sida och rösta på mig :)

      Inlägget hittar ni här http://daysbyjohanna.blogspot.se       

      Jag har nr 25 på listan, http://lifebyannie.bloggplatsen.se, man kan rösta 1 gång/dag.

 

      *Ha en fin dag kära bloggare och bloggvänner*

 

Presentation


Det är fullt möjligt att vända sitt liv och komma ut starkare på andra sidan! Kämpar nu mot kronisk smärta.

Efter utmattning, depression, diskbråck & IBS, kronisk smärta ..

Du skapar ditt Eget liv :)
Fyll det med det DU vill ..

Fråga mig

35 besvarade frågor

Min Gästbok

Följ bloggen

Följ Lifebyannie med Blogkeen
Följ Lifebyannie med Bloglovin'

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2016 >>>

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök i bloggen

Tidigare år

Kategorier

RSS

Arkiv


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se