Ja det finns nog lika mycket tankar och åsikter om otrohet, som det finns människor

    Är ett ganska laddat ämne och börjar man prata om ämnet kan det lätt leda till diskussioner.

    Mina åsikter om otrohet är väldigt svart eller vitt.

   1. Ifall min partner väljer att vara otrogen så föredrar han någon annan person än mig.

   2. Väljer att (antagligen) ljuga för mig.

   3. Väljer "att slänga bort" våran tid tillsammans. Det är i stort sett, mina åsikter.

   4. Plus att min partner vet mina åsikter om just otrohet och skulle han göra det ändå-

       skulle han bryta både tillit och förtroende. Basen i ett förhållande.

   Då har han redan gjort sitt val, anser jag. "Det" skulle alltid ligga kvar och mala i min hjärna och då skulle

   det nog aldrig funka att vara kvar i det förhållandet. Och ärligt talat har man gjort det en gång,

   finns alltid risken att det händer en andra gång ..

   Personligen skulle jag nog aldrig kunna förlåta. Jag känner mig själv hyfsat väl-vid det här laget.

   Och tilliten är ganska bortblåst då och tillit är ju nummer 1 i ett förhållande. Anser jag.

   Har man ingen tillit, att man inte litar på varandra. Vad är det då för vits?

   Och jag har varit med om just denna situation i ett tidigare långt förhållande.

   Min partner var då otrogen. Jag var yngre då, i 20-plus åldern, så det var länge sen nu :)

   Så jag kan säga rätt säkert. Nej, jag skulle inte förlåta.

   Jag dömer inte den som varit otrogen, men jag skule antagligen aldrig stanna i ett förhållande,

   där otrohet förekommit.

   Vad tycker du? Skulle du kunna förlåta? Eller har du varit i den situationen själv?