Lyssnade på denna låten på radion och fastnade. Gillar. Hade knappt lyssnat på Ulrik Munters musik innan.

    Men denna gillar jag. Den säger mycket ;) Sån musik gillar jag-som har ett budskap.

    Måendet har inte varit det bästa nu. Mer värk i kroppen och även komplikationer sedan tandutdragningen.

    Drog ut en tand för en vecka sedan, sen vart det skräp i såret och inflammation/infektion.

    Drabbar tydligen 10 % av alla som drar ut en tand. Och ja, jag verkar tillhöra dem 10 %.

    Så det vart en akuttid hos tandläkare imorse. Hon gjorde rent och la i läkemedel i munnen.

    Så nu blir det äta lätt, flytande och mosad kost. Typ. Och äta piller mot värken.

    Men som Ulrik sjunger. Det blir nog bättre nån gång. Så måste det va ....

   Har så mycket känslor och information i mig nu. Idag hade vi introduktionsdag och upprop på högskolan.

   Det är mycket blandade känslor, men ja det känns bla spännande!

   Så idag har vi i klassen träffats för första gången och vi har träffat en av våra lärare :)

   På måndag drar allvaret igång på riktigt med första lektionerna.

   Nu börjar jag nog äntligen fatta att jag ska börja plugga på akademisk nivå, lilla jag liksom.

   Känns ändå stort. På nåt sätt ;) med högskola.

   Ja hur är mitt mående då?

   Det går väldigt upp och ner. Värken är där, mer eller mindre.

   Det har ändå varit hyfsat idag. Jag ska ge detta allt vad jag har iaf. Så är det. Student på riktigt nu!

   Program-student ;)

   Källa: Bilder från google bilder.

  Ja igår fredag vart det operation för mig :/ Lite av en akut-operation. I munnen.

  Har väldigt länge haft problem med en tand. Det började med att den rotfylldes för kanske 1,5 år sen,

  men efter ett tag började den göra ont igen, så då vart det besök igen hos min tand doktor.

  Och .. det visade sig att jag hade fått en stor spricka i tanden.

  I normala fall efter en rotfyllnad så sätter ofta tandläkaren dit en krona för att tanden ska hålla bättre,

  men nu var det ingen ide eftersom jag hade en rejäl spricka i tanden. Så det skulle vara bortkastade pengar

  i stort sett. Han informerade mig då också om att jag antagligen måste dra ut tanden framöver ..

  Och i torsdags morse fick jag nog. Då hade tandvärken kommit tillbaka. Då ringde jag och fick en

  tid hos min tandläkare dan efter. Han frågade om jag ville dra ut den där och då eller om jag ville ha

  en senare tid och vänja mig mer vid tanken.

  Jag tar hellre itu med saker än att skjuta upp dem. Så är jag bara. Så jag sa: dra ut den.

  Shit vad han fick bända och dra för att få ut den och jag har som har nackproblem :/

  Men det var tvungen att dras ut. Om tandvärken ska bort-så måste problemet (tanden) elimineras.

  Har en bra tandläkare. Som förklara hela tiden vad han gör/ska göra. Och efter ett tag frågade om jag

  ville "ha en paus". Jag sa: nä kör på och dra ut tanden.

  Sen blödde jag i 5 timmar. Vart många kompresser. Men har man ökad blödningsrisk så har man.

  Jag överlevde iaf ;)

  Efter att ha levt på flytande kost sen dess, ska det bli gott med "riktig" mat ikväll ;)

  Det som inte dödar. Gör dig starkare. Kom ihåg det.

  Det är motgångar som gör oss starkare, inte medgångar!

       Källa: bild tagen från google bilder

    Ja det här med facebook. Finns kanske lika mycket åsikter om facebook som det finns människor.

    Jag är en av dem som som faktiskt mer och mer tröttnat på den berömda sajten.

    Det var kul för några år sen-men nu .. njaee.

    Visserligen jag har kvar mitt konto där, men jag uppdaterar i stort sett aldrig, läser mest det andra skriver.

    Och jag är inte inne där varje dag. Och sen ska ju alltid folks liv verka så himla bra på facebook.

 
    Det är utlandsresor och selfies-gärna med en drink i handen, och så dem där statuserna om att

    "jag har minsann det perfekta-förhållandet" ...

    ... Och sen när det kommer till kritan är det dem som har det sämst, och går i terapi. Ungefär så :/

   Ja och det här med spelinbjudningar på FB. Vilken diss. Ja det var dagens åsikter.

   Denna gång om facebook. 

   Igår var det 20 år sedan. 20 år sedan John Hron, en helt vanlig kille i tonåren vart misshandlad,

   och mördad av flera andra tonåringar. Dem var nazister.
   Han var ute och tältade med en kompis då "gänget" anlände. En av killarna i "gänget" kände John

   från skolan. John hade tom blivit mordhotad tidigare av "skolkamraten".

   Själv händelse förloppet var så hemskt. Jag blir ledsen och förbannad bara av att tänka på det.
   Dem misshandlar honom och slår honom så brutalt tills han blir medvetslös.

   Under tortyrlikande förhållanden. Sen slänger dem honom i vattnet.

   Bara så där och låter honom drunkna & dö.

   Och innan dem gjorde det så hade dem bla stått och sparkat John i huvudet i 7 minuter. 7 minuter ... :/

   Källa: www.sv.wikipedia.org/wiki/john_Hron

             Bild nedan tagen från google bilder

   Hur sjutton är man funtad om man gör dessa hemskheter? hur kan man bli så ond?

   Att ha noll empati eller medmänsklighet i kroppen .. Dem låter helt omänskliga i mina ögon.

   Har (vissa) människor inte lärt sig nånting av 2:a världskriget ?? ... Och dem grymheterna som pågick då.

   Jag tycker det är viktigt att vi pratar om detta, skriver och för en disskussion, även efter så lång tid!
   Att vi minns och visar att vi inte glömt. Att vi aldrig glömmer! Jag glömmer aldrig. Att vi kommer ihåg.

   Och att skriva om det för att upplysa den yngre generationen.

   En sån här sak ska inte behöva hända. Och det ska definitivt inte behöva hända igen!! RIP John Hron.

    Tack för igår kära läsare, bloggare och bloggvänner. Uppriktigt talat, TACK. Blir verkligen glad

    av att logga in och se att ni har varit här och se era fina kommentarer** KRAM på er**

    Mina läsare och besökare betyder mycket för mig. Och såklart tycker jag att det är kul att se att

    besökarantalet växer och lika med kommentarerna. Och jag tror faktiskt att dem flesta som bloggar

    håller med mig. Om man säger att antalet besökare inte alls spelar roll .. jag vet inte,

    men det tror jag nog inte riktigt på tyvärr.

    Visst nummer 1 till att jag bloggar är ju för att jag tycker det är KUL och för att jag gillar att skriva

    och dela med mig av mina åsikter. Skriva om viktiga ämnen eller vad som händer i livet.

    Men ärligt talat om ingen kollar in bloggen, eller kanske 2 st. Då kanske det inte blir samma sak ändå?

    Det var nu 2,5 år sen jag började blogga, så bloggen fyller 3 år i vinter. Hur länge har ni bloggat? :)