natalia

16 januari 2016 18:14

Kramar <3

natalia

16 januari 2016 18:14

Jag tycker att filmen var bra :D

Elin

16 januari 2016 20:47

Dem första raderna beskrev och passade in på mig så mycket så trodde nästan att jag varit inne hos dig och skrivit, haha <3

Åh fina Annie.. <3 jag blir så himla ledsen när jag läser detta. Att du mår så fruktansvärt dåligt! Så dåligt som du mår trodde jag absolut inte att du gjorde - jag visste att du hade ont och mådde dåligt men inte så mycket som du beskriver och säger... blir så ledsen, att du ska må dåligt, ha ont och känna smärta. Att de inte hittat något eller att du får mer hjälp.. skamligt! :(

Tänker jättemycket på dig vännen och jag vill allt ditt bästa ska du veta! <3 Om du behöver skriva av dig, skriv på mejl!

Sv; Skönt för dig att magen iallafall är på utredning! Det går framåt, nu hoppas jag att de hittar något, för din skull! <3
Men fy för bråck :o det hade min syster också och hon fick "akut" operera sig!
Ja, mycket av det du känner och mår kan bero på allt från hur man lever, stress, familj, vänner osv - så mycket kan spela roll och göra så mycket! Ta hand om dig darling <3

Med mig är det okej, har fortfarande smärtor i magen, samt att ryggen håller på.
Jag drog iväg till sköterskan på skolan då jag ville prata om min rygg, samt att det i samtalet kom in om min mage - att båda kan bero på varann, att det antingen är något med ryggen som krupit fram på senaste eller att det är något med magen! Sköterskan ska iallafall kontakta skolläkaren så ska jag få en utredning genom skolan.
Vi är nu på väg och jag känner mig så mycket nöjdare och taggad på att få veta vad allt beror på! Veta att någon tar mig på allvar och mycket mer seriösare! Lite hopp finns det och jag hoppas att jag i år ska få svar vad smärtorna beror på - i år. Jag är beredd, vare sig om det är ett positivt besked eller ett negativt..

Det gör ont, det gör det..

Kram på dig!! <3

SaraEmma

17 januari 2016 10:57

Å stackare... förstår hur du känner. Det tar både på kropp och psyke att inte må bra och ha ständig värk :( Till slut blir man bara trött... jag hade en sån period före jul, ville bara sova, dag som natt. Du kanske måste trappa ner lite just nu och lyssna på kroppen, vila mycket. Hoppas du snart får bättre hjälp och besked! Kram!

Ebba

17 januari 2016 12:44

Åh fina Annie..<3 Vet inte vad jag ska skriva.. Men du är såå stark!<3 Och det hoppas jag att du vet!:*

Sv; Tack!<3 Ja, man måste ju göra det! ;)
Ja, absolut! Vi får i oss kolhydrater också med lchf, men inte lika mycket mängd! :) Ja, det är det bästa! ;)

Kramis!<3

Evy

17 januari 2016 18:23

Oj då, lät ju inte roligt att du mår såpass dåligt på det sättet. :/ hoppas du så småningom om blir bättre å frisk så att du ska slippa känna sådär i all evighet. *kramar*

Ebba

17 januari 2016 19:58

Sv; Jag är ju bara ärlig!<3
Det kommer, du ska se efteråt hur stark du faktiskt är!!<3

Kramis!<3

natalia

17 januari 2016 21:55

Hoppas du haft en fin helg <3

Sara

17 januari 2016 21:59

Stora KRAMAR!

Evy

18 januari 2016 12:41

Oj så längesen. Aja ok. Ja jag minns inte exakt när ja va hos frissan sist om det kanske va i september månad eller nåt sånt tror ja. Ja jag kan hoppas det blir bra när ja kör på vit/blond då. :) men det märks :)

natalia

18 januari 2016 17:40

Tack finis!

Ebba

18 januari 2016 19:54

Sv; Ja! :D Med en kompis! :)
Det var det! ;)

Kramis!<3

Kattis

18 januari 2016 21:42

Trist att du har det så, hoppas verkligen det ska bli bättre och att du slipper smärtan så småningom. Tills dess hoppas jag du hittar en balans så du orkar med det du verkligen vill göra!:)

Elin

19 januari 2016 20:59

Sv; Tack Annie <3
Ja, i rimlig måtta ;)

Det förstår jag vännen men du klarar detta, det vet jag för du är otroligt stark och en riktig kämpe i mina ögon! <3
Ja, om det inte visar något får dem gå vidare, ta mer prover, göra fler undersökningar, ultraljud osv! Det finns ju inget annat att göra liksom.. ja det blir nog bra och skönt för dig Annie!<3

Ta hand om dig!!

Ja det känns faktiskt positivare, att jag kommer få hjälp nu! :) Mm, det är ju bara det också..

Kram på dig!

Evy

20 januari 2016 02:09

nu har ja en ny bloggsida om du vill följa mig där vidare istället! =) kommer inte vara så mkt mer på bloggplatsen så du vet! å eftersom ja nyss blitt medlem där så ä ja inte helt klar med bloggsidan å kommer försöka ändra lite mer på den så småning om. :) men du kan ju kika in ändå om du vill! :)

Emm

20 januari 2016 19:12

Du är så jäkla stark. Du kan fixa detta. Jag håller tummar och tår för att det snart går bättre. Kram

Evy

20 januari 2016 21:07

taack! :D hoppas du(om du vill) fortsätter följa mig där å läser vad ja kommer skriva om å så där :)

ToBeMe

21 januari 2016 16:08

Stackare ☹️ Jag höll på att bli tokig till en början när min värk eskalerade. Kände en sån jädra hopplöshet och ilska mot att den kom. Men också rädsla innan jag visste vad det var. Många kramar till dig! Kopp massage kör en kompis som har fibromyalgi föresten. Det tar inte bort smärtan helt men hjälper för stunden enligt henne. Kramar

Chronicwarrior

31 januari 2016 11:50

Känner så väl igen mig i det du skriver....du sätter verkligen ord på den smärta som man så många gånger har så svårt för att kunna beskriva.
Att leva med smärta är något fruktansvärt och så svårt att kunna acceptera när man vill göra så mycket i livet....för alla är vi ambitiösa, sätter allt för höga krav på oss själva osv...när det väl kommer till kritan med vår smärta. För många av oss är det där vi börjar...men hur vi kan få det att sluta är en annan sak för då finns inga konkreta svar längre. Bara våra egna erfarenheter och känslor på situationen. Allting ska vara så himla komplicerat hela tiden :(
Tack för ditt svar på min blogg förresten!
Sänder många styrkekramar till dig <3

Chronicwarrior

1 februari 2016 19:27

Ja det är nedbrytande och man tror nästan till sist att man har blivit galen särskilt efter att man har sökt ett dussin läkares konsultationer och gjort mer än ett dussin undersökningar under så lång tid...så kände jag det under dem tre år som jag hade min mage under utredningar. 24h smärta sju dagar i veckan i tre år....började med matförgiftning för mig och jag var okapabel att klara mig själv under den tiden och hade mina närmaste som ledsagare och personliga assistenter...det slutligen visade sig vara en extremt svår IBS (har haft sjukdomen sedan 10 års åldern, men den förvärrades av matförgiftningen). För att få diagnosen var det uteslutningsmetoden som gällde och den gäller nu med för min fibromyalgi som du undrade över och nej jag har inte fått min diagnos än, men läkaren lutar starkt åt utmattningssyndrom och fibromyalgi.
Man får ta en dag i taget :/
Kramar

Chronicwarrior

8 februari 2016 08:55

Sv: Tack själv för att du väljer att dela med dig och lyfta ett område som vi alla med kroniska sjukdomar säkerligen har märkt på ett eller annat sätt idag.....hur stor tabu det råder kring smärta och den stigmatisering som smärtan skapar kring oss. Det är viktigt att vi börjar lyfta det ännu mer så att samhället en dag ändrar sitt synsätt på oss. Att smärtan är verklig, liksom anledningen och grundorsaken till den. Vi inbillar oss inte liksom!

Ja det är svårt när det som hela tiden känns som att de aldrig slår spiken på huvudet läkarna.
Hoppas verkligen du får svar snart på det rör sig om och att du kan sen få lindring för det. <3
Den enda lindring som jag genom åren av smärta har fått är dem laserterapibehandlingar som jag fick tips om från en högskolekamrat och det är det enda som har funkat helt på min mage, som lindrat min fibromyalgi och som botat min whiplashskada. Ska själv utbilda mig så småningom inom detta för jag vill så gärna hjälpa människor med kroniska smärta och visa att laser is the shit. Hon laserdamen är den enda i Sverige som behandlar patienten holistiskt och inte enbart lokalbehandlar problemområden. Har sagt det ofta till henne att den laserformen måste bara expanderas...för sjukvården hade för det första sparat på det och vi patienter hade vunnit på ett sådant samarbete.

Kramar <3 :-)