Sen jag nådde botten i januari, så har jag mått skräp. Verkligen.
Med tankar som hopplöshet, besvikelse och en känsla av att tappa kontrollen.
Innan detta kände jag mig som en hyfsat stark tjej, men sen vart jag sjuk-med smärtor i min kropp,
domningar, stickningar, mage som inte fungerat alls och magsmärtor. Och stark ångest på det.
Sen tuffa beslut som jag var tvungen att ta och mitt liv som vändes upp och ner. Helt och hållet.
Och pga min rejäla viktnedgång, så har jag verkligen inte gillat min kropp.
Och varit fixerad vid att jag vill gå upp i vikt. Verkligen.
Så fort jag gått förbi spegeln i hallen, så har jag blivit ledsen i hjärtat, över det jag sett. Det som är jag.
Att kläder inte passar längre, byxorna sitter inte längre lika tajt, bh:arna är helt plötsligt för stora och
en känsla av att känna sig oattraktiv och ful. Och inte bara det rent utseende-mässiga, även en rädsla:
När ska det ta stopp? kommer jag fortsätta gå ner ännu mer? är det pga sjukdom som jag går ner i vikt?
Känns som mycket av måendet har "hamnat" på vikten.
Men iaf .. Jag är verkligen inte "där" än.
Men jag har väl ändå accepterat min kropp nu på nåt sätt. Detta är min kropp och detta är jag.
Visst jag är smalare än jag vill vara. Men det är som det är. Helt enkelt.
Nånting har ändå hänt ...
... lite mer vilja och kämparanda har kommit tillbaka.
Och kan jag bara känns så 1 dag av 4, så är det framsteg. Och positivt. För alla dagar kan jag inte känna så.
Men det tar ju tid. Det tar inte 3 veckor, eller 1 månad, det tar längre tid.
Ett citat jag gillar ..
"Det tar 13 timmar att bygga en Toyota, men det tar 6 månader att bygga en rolls-royce"
Min kropp har ändå gjort mycket för mig genom åren och den har läkt tuffa sjukdomar innan.
Och den har klarat sig igenom operation, komplikationer, sjukhus-vistelse och en tuff rehab på det.
Så nu är det nog dags att (försöka) vara lite snäll mot mig själv och min kropp.
Försöka tänka mer framåt och mindre bakåt. Och försöka fokusera på det som är bra,
istället för på det som är dåligt. Fokusera på det jag kan göra istället för det jag inte kan göra.
+ Jag lever, har ben jag kan gå med, har världens bästa sambo, fina vänner och fina grannar.
Vad är BRA i ditt liv?
natalia
19 maj 2016 22:16
Alltså dina inlägg, dina meningar och dina ORD! Du skriver allt på ett så sjukt bra sätt!
Och du är så jäva grym som klarar dig genom allt som får dig att må dåligt, allt som får dig att vilja sluta kämpa. Men ändå står du upp än idag och kämpar. Inte många som skulle göra det.
Du ska veta att du är en underbar och stark kvinna och du är nog mångas förebild. Jag kan säga att du är MIN förebild i de kommer du förbli oavsett vad du gör för val i livet!!
Vad som är bra i mitt liv...hmm
Jag är frisk, jag får gå i skolan och utbilda mig, jag har en underbar familj,vänner och pojkvän som älskar mig. Mer kan man inte begära.
Annie, du är GRYM!
http://nouw.com/nattis

it_is/Anette
20 maj 2016 00:20
Säger det igen - du är otrolig, din kämparglöd, din otroliga syn på livet allt vad det innebär.
SV: Jag har provat på att sitta i taxiväxeln, det är var verkligen en utmaning - det är mer än rörigt i huvudet.... en dator där en dator där, det ska synkas o det ska kommas ihåg, det ska mailas o det ska planeras... Få någon som i några minuter pekar här o visar klicka där... sen får jag ta över o har en att fråga i 2 h ... sen lämnas ensam o jobba nu fredag o lördagnatt.
Men skoj att prova på o kunna - blir lite fler arbetsuppgifter att pendla mellan vilket gör att jobbet aldrig blir tråkigt.
Sen så ska jag få prova att köra limosinen - eller jag blev tillfrågad om jag vill köra den när det kommer beställningar - jag svarade att jag vill prova köra den först - det är lite skillnad att köra både Volvo eller storbil/liten buss för 8 passagerare mot en limo som är 8,6 m lång... men lyx o flärd jäkligt skoj att bara få provköre en *ler*.
För bara ca 3 -4 år sedan hade jag sagt nej till båda förslagen, hade inte vågat, hade inte trott att jag skulle klara det. Idag vågar jag prova, tänker att den som frågar måste ju tro att jag kan klara det annars skulle dom inte fråga - sen att vara ny på något gör att man får göra fel, det till o med hör till det är så man lär sig bäst. Om jag sen känner att det inte fungerar kan jag tacka nej, jag har ialla fall provat o gjort mitt bästa.
Sådana vänner är värda sin vikt i guld x det oändliga
Kram
http://itismadeby.bloggplatsen.se
deninrekampen
20 maj 2016 01:00
Förlåt för lite sent svar, men mått riktigt dåligt.. Blev totalt kaos i onsdags.. :(
Vet inte helt vad jag ska skriva till inlägget mer än massa hjärtan, kämpa på!! Något som är bra i mitt liv är familjen (sambo, syskonbarn mm.) kram ! <3<3<3
http://deninrekampen.bloggplatsen.se
Life of Johanna
20 maj 2016 13:33
Förstår det känns tufft och gå förbi spegeln och se dig själv när du mår dåligt och att du gått ner så mycket i vikt och att inget passar/sitter bra längre. Men tycker ändå du verkar positiv fast du har det tufft just nu. Och det är bra, för det hjälper ju sällan och deppa ner helt, det kan bar göra saker värre. Så att försöka tänka positivt gör mycket. Kämpa på!
http://lifeofjohanna.se
Ebba
20 maj 2016 17:50
Älskade Annie, dina ord går rakt in i hjärtat..<3 Du är så fin ska du veta! Jag förstår att det kan vara jobbigt själv att se hur man förändras till något man inte vill, men du är snart där du vill vara igen ska du se!<3 För du är STARK och GRYM!<3 :* Du är en sån fin tjej Annie!
Sv; Åhhh tack! Vad glad jag blir! :) <3 Ja, minns inte själv att den var så snygg! ;)
Hahah, får se hur jag gör! ;)
Massa kramar!!<3
http://nouw.com/ebbolella
Kattis
20 maj 2016 20:20
Men vad härligt att höra att du orkar fokusera på det positiva...tankens kraft kan verkligen hjälpa till att läka! Fortsätt kämpa!:) och vilket klokt citat...man är ju för dålig på att uppskatta sin egen kropp!
Kramar
http://stellaefoto.blogg.se
Sofia
21 maj 2016 14:44
Bra citat, det har jag läst på nån annan blogg med en gång och tänkte då att det var riktigt bra skrivit av den som nu hittade på det :D
Jag har ju tvärtom som dig att ja gått upp, hatar verkligen spegeln just nu och igår var jag tvungen att klippa av håret med. Men det kommer ju tillbaka, man får tänka att det finns dom som har det så mycket värre.
Med mig är det väl okej, mår lite dåligt över detta med jobbet. Fattar inte riktigt hur det har blivit så här när man jobbat så mkt o ställt upp. Ren besvikelse... :( Hur är det med dig?
Kramisar
http://bian.bloggplatsen.se
Sofia
21 maj 2016 20:59
Men fy för att ha feber med då, tänker som dig, bara en dag helt frisk i veckan så kroppen kunde komma ikapp hade inte varit fel.
Men vad modigt :) Ja har alltid haft samma typ, ja skulle aldrig passa i kort, skulle se ut som en pudel i bowling form :D
Har du gjort något kul i helgen?
Kramisar
http://bian.bloggplatsen.se
natalia
21 maj 2016 21:20
Förlåt för att jag svarar så segt!
Helgens planer: I fredags kom Hampus hit, idag har jag jobbat, vi har fiskat och varit ute lite :) Imorgon har vi inga planer, vi får ta de som de kommer :)
Sj?
http://nouw.com/nattis