För ett tag sen så lyssnade jag på en dokumentär. En P1-dokumentär, som jag rekomenderar alla människor
att lyssna på. Det slutade med att tårarna rann på min kind.
Dokumentåren heter "70 dagar mot döden-rutinärendet som gick fel".
Den handlar om 30-åriga Rikard Langewolf, som upplever smärtor i magen och åker in akut,
och smärtorna visar sig senare vara gallsten. Och hur hans resa förändras från att ha börjat med gallsten-
till att han dör 70 dagar senare.
Det mest tragiska är att han dör inte för att han har en livsfarlig åkomma, han dör för att vården orsakar
skada i hans kropp och det upptäcks inte i tid, utan alldelas för sent.
Hans öde väcker så mycket tankar, känslor och frågeställningar hos mig.
Jag upplever både sorg, rädsla, förtvivlan och ilska när jag lyssnar på dokumentären.
Pga brist på resurser delas Rikards ingrepp upp i 2 delar, på 2 olika sjukhus. Va??
Och däri ligger nog mycket av det som från början är orsak till hans död ..
Det råder noll informationsöverföring och rapportering mellan de 2 sjukhusen och de olika mottagningarna.
Trots att Rikard vrider sig av smärta och vid ett tillfälle ber vård-personalen döda honom istället-pga
hans olidliga & fruktansvärda smärtor, är det ingen som verkar reagera, ringa hans läkare eller dubbelkolla?
Man tror knappt att det är sant, när man lyssnar på dokumentären, Fruktansvärt är bara förnamnet ..
Vad har hänt med att lyssna på patienten? Vad har hänt med tanken,
bättre kolla en gång för mycket än en gång för lite?
Och varför ingen information mellan sjukhusen?? Jag blir helt stum!
Är detta Sverige år 2016 eller 1906? Känns som ett stort skämt.
Rapportering, information mellan arbetslag och dokumentation är ju nummer 1 inom vården.
Jag har själv arbetat inom vården och det är super viktigt!
Jag själv rapporterade hellre för mycket än att säga för lite och då jobbade jag inte inom akutvården!
Skrämmande! Och oerhört tragiskt!
Man vill gärna tro att detta är ett undantag, som berott på tuff belastnig på de 2 sjukhusen ..
tyvärr så tror jag inte att det är så .. Sjukvårdspersonal, bla sjuksköterskor larmar gång på gång att
det saknas bemanning och vårdplatser för att kunna garantera patientsäkerheten!
Första ingreppet som gjordes på Rikard, op och bortagning av gallblåsan-har även gjorts på mig.
Jag har haft gallsten och pankreatit (inflammation av bukspottkörteln).
Pankreatit kan komma i samband med gallsten, men det är inte så vanligt.
Dem sa i dokumentären att Rikard kräktes galla för att han hade pankreatit.
Och jag vet inte om det kan bli så, men jag kräktes inte galla iaf. Jag var mest "borta" halva tiden,
pga all smärtlindring. Men det var ju så mycket annat som vart fel i hans kropp, pga vårdskada så svårt
att säga vilket det berodde på.
Och alldeles för sent upptäckte kirurgerna en reva/ett hål på Rikards tunntarm, där frätande galla hade
läckt ut i magen på honom-och det hade bildats nekros ( död vävnad) runt om i hans mage, och senare
även runt om i hans kropp.
Ja en vårdskada-antagligen orsakad av nån av de 2 ingreppen-vilket dödade Rikard.
Sånt här ska inte få hända! Hur många ska behöva dö pga nerdragningar inom vården??
När ska patienterna prioriteras? Och patienternas säkerhet?
Kommer resultatet bli att färre människor söker akutvård vid svår smärta/sjukdom?
Som patient själv, ligger såna här frågor nära mig! Speciellt då jag haft gallsten, precis som Rikard.
Jag är så tacksam att jag ändå klarade mig, för jag var väldigt sjuk och låg med både dropp, kateter & PVK.
Vet inte vad jag mer ska skriva. Hjärtat gråter för Rikards skull och hans anhöriga, som fick se honom lida
i hemska smärtor och dö bara 30 år gammal.
(Jag var också 30 år när jag fick min gallsten, kanske nåt med den åldern, hm ..)
deninrekampen
1 juni 2016 19:11
Ussch så hemskt!! Kan inte ens komma på ord för detta!! Ska lyssna på den, om jag hittar den! :( Förstår att man kan få problem efter, men inte så vanligt. Min syrra va under 25 när dem tog bort hennes gallblåsa!
Skönt att din läkare verkar lyssna på dig och tar tag i detta nu, tänker på dig!
Det är sådär här, ångest som tusan idag, hur e det själv? Kram <3
http://deninrekampen.bloggplatsen.se
natalia
1 juni 2016 20:12
Det är sjukt, jag vet så många som inte har fått den hjälpen dem behövt.
Bland annat en kompis som hade cancer i benet och på sjukhuset dem va på sa dem att dem inte kunde se något. Men han levde med extrema smärtor så hans mamma bestämde sig för att ta tag i detta. De åkte till ett annat sjukhus och dem fick direkt veta att han har cancer i benet.
Sjukt!
http://nouw.com/nattis
deninrekampen
1 juni 2016 21:00
Ja, ångesten den e så hemskt just nu, det e så man vill krypa ur sitt egna skinn.. Man vet inte vart man ska ta vägen :'( Precis haft en gråtattack och vill skriva av mig på bloggen, men jag vet knappt vart jag ska börja..
Ja du hade verkligen tur!! <3
Ska söka upp det avsnittet och lyssna. Hur hemskt det än är. Man behöver höra sådant för att själv vara uppmärksam på om vården gör fel... Eller vad tycker du?
Kram <3
http://deninrekampen.bloggplatsen.se
deninrekampen
2 juni 2016 01:07
Oh, tack fina du för din kommentar! Lider med dig också, vi har fasen det inte lätt. Men vi får f*n aldrig sluta kämpa! Vi ska vinna över ångesten!! Och du ska slå ner det där j*vla fysiska med! Sorry för svordomarna! Vi får inte ge oss!!
Blir alltid glad av att se kommentarer från dig, alltid lite mer peppande på något sätt!! Tack för att jag får skriva till dig, det lovar jag att göra! Kram ! <3
http://deninrekampen.bloggplatsen.se
Sofia
2 juni 2016 14:30
Åh fy alltså, ja vet hur det är. Jag har ju löst det ganska bra, inget kött mindre laktos och inte så mycket bröd. Nu är jag nästan bra, bara ont ibland och magen fungerar okej, kanske inte 100% men innan fick jag gå på laxerande hela tiden..
Hahaha tack snälla, känner mig AS ung :D I huvudet 25 men kroppen 125 år :D
Kramisar <3
http://smultronhus.se
Days by Johanna
2 juni 2016 21:15
Går man in i en tävling får man räkna med förlora, fixar man inte det, nä då skall man nog avstå.
Det var vårmusikal på mitt jobb, så barnen sjöng massa olika låtar, i år var temat känslor :)
http://daysbyjohanna.blogspot.se
Sofia
2 juni 2016 21:43
Haha vi får boka plats på hemmet snart :D Om du inte blir bra, testa en vecka och dra ner eller sluta med kött å se om du blir bättre :)
Kramisar <3
http://smultronhus.se
deninrekampen
2 juni 2016 23:21
Nej, vi får f*n aldrig ge oss!! Faktiskt haft en helt okej dag idag, bäst innan mot kvällen, då jag var iväg med min kontaktperson! Gjorde mig glad i själen!!
Hur mår du ikväll? Kram <3
http://deninrekampen.bloggplatsen.se
Levande/död
3 juni 2016 12:28
Jag njuter just nu för fullt av vår förträffliga vård *ironi*.. Gjort det nu i 7 år och har tagit min hälsa i mina egna händer sen nyår i ren desperation med stor ångest och rädd för att det kommer att leda till döden. Men jag orkade inte längre! Hellre död än en soffprydnad med inbillningssjuka enligt sjukvården..
http://levandedod.bloggplatsen.se
Kattis
3 juni 2016 12:59
Det är skrämmande hur mycket misstag som begås nu för tiden på grund av nedskärningar inom vården. Hemskt för de som drabbas men det måste även vara hemskt att arbeta med vetskapen om att du inte får rätt förutsättningar för att göra ett bra jobb.:/
Kram
http://stellaefoto.blogg.se
Ebba
3 juni 2016 14:59
Låter som både en bra och hemsk dokumentär! :( Får se om jag vågar lyssna, det är för jävligt att sånt ska behöva hända!
Sv; Nawww tack, tack och tack!!<3 Blev så glad när jag läste din kommentar! :) Älskar att fotografera, så blir så glad när folk kommenterar att dem är bra! :*
Massa kramar!<3
http://nouw.com/ebbolella

åsa i åsele
4 juni 2016 15:30
Min far bedömdes som aktiv och frisk av läkare i slutet av april,
operationen tjocktarmscancer var typ en rutinoperation,
efter operationen måndag sa läkaren att på torsdag får pappa åka hem,
tisdagkväll mår pappa dåligt,
onsdag börjar han bli förvirrad,
natten till torsdag kräks pappa,
får maginnehåll i lungorna,
hamnar i respirator,
plötsligt är pappas ålder ett riskmoment.
Efter detta flyttas pappa först från Kirurgen - vårdavdelning till IVA, från IVA till TIVA, detta är sjukhuset i Umeå, så från onsdagnatt 4 maj till onsdag 11 maj.
11 maj flygs pappa med ambulanshelikopter till Lycksele Sjukhus,
där ligger han på IVA och sedan på Kirurgen - vårdavdelning innan han efter en vecka 17 maj blir pappa skickad till Akutavdelning Åsele Sjukstuga där han ligger två veckor innan hemgång.
Efter det pappa kräktes/maginnehåll i lungor så "glömdes" canceroperationen bort.
Plötsligt tror alla att pappa varit förvirrad och inte klarat sig själv jämt, hans ålder är det viktigaste.
Sjukvården är inte skoj.
http://naltanorrland.blogspot.se