Vissa mornar är det lättare att gå upp. Och vissa mornar är det svårare att gå upp. 

       Det är olika för alla. Men generellt är mornarna värst för mig. 

       Då vaknar jag, minns och det jobbiga kommer tillbaka. Ibland hanterbart och ibland mindre hanterbart.

       Men det finns ändå en skillnad nu, mot när jag fick min utmattning.

       Jag lyssnar mycket mer på min kropp numera. Jag tänker på signalerna den skickar ut,

      signalerna där kroppen försöker meddela att det faktiskt är lite för mycket nu.

      Att det är nödvändigt att sakta ner och lägga i 2:ans växel och köra lite saktare.

       Så det gör jag nu. Saktar ner farten. Jag är en person som brinner för mycket och är aktiv,

       det är inte lätt. Men det är ett måste. 

       Åtehämtning är så viktigt. Oerhört viktigt. Och att prioritera sig själv!

       Låter som en klyscha-men det är så sant. Allting börjar med sig själv och sitt eget mående.

      Men jag försöker ändå tänka på vissa saker. Viktiga saker.

      Vad gynnar mig och vad hjälper mig?

      Så istället för att tänka att det känns som ett nederlag att sakta ner .. 

      Så är det bra gjort att sakta ner istället för att eventuellt behöva dra i handbromsen senare-

      och ev må sämre i ett senare läge.

     Du har bara ett liv. forma det efter vad du vill, känner &

     var rädd om dig själv!

     Alla är vi unika & bäst precis som vi är ....