Jag tycker att den sista bilden och citatet säger ganska så mycket om människor vs vilda djur.

     Är ju en stor djurvän och tycker djur på flera sätt beter sig beter sig bättre än människan.

     (I alla fall vissa människor och hur dem behandlar djur, och kanske även andra människor ..)

      Har haft en riktigt bra helg i Järvsö. Bästa helgen på länge! Med övernattning på hotell,

      besök på Järvzoo, och äta ute på resturang med<3. Så mysigt.

     Det onda har varit där, men lite mindre ont. Så skönt. Verkligen!

     Bara det faktum att jag haft mindre ont är guld värt. Det uppskattas enormt mycket.

     Jag hoppas att det vänder snart. Men jag vågar samtidigt inte hoppas för mycket.

     För jag vet hur denna värken/smärtan funkar. Det går upp och ner. Fram och tillbaka.

     Men bara så skönt att jag haft lite mindre ont i helgen, på våran weekend. Bara det är hopp för framtiden!

    Idag är det sommar. Idag ska jag njuta. Av korta promenader, solen och värmen.

    Och att livet ändå är värt att leva. Verkligen. Och att jag är glad idag.

    Det blir oftast bättre, jag tror det och vill gärna leva i den tron.

    Måendet är liite bättre värkmässigt idag. Men jag känner det onda vid det här laget.

    Och det funkar så. Det går upp och ner. Men just idag är det lite bättre och det ska jag ta tillvara på.

    Ikväll blir det grillning och äta ute i trädgården, Så mysigt :) och så gott.

   Och i helgen ska vi åka på kort weekend. Till järvsö, bo på hotell och besöka järvzoo och djuren!

   En weekend som är planerad sen ganska länge och värken ska inte få stoppa mig. Den ska bli av.

    Hoppas ni alla får en fin fredag och en härlig helg, kära läsare och bloggvänner**

    Varning för tråkig hälsostatus. Måendet är fortfarande inte bra.Vaknar med smärta.

    Somnar med smärta. Och där emellan är den också där och bråkar med mig.

    Det varvar mellan nacke, axlar, arm, hand, rygg och ben.

    Så knapprar massa piller, använder flitigt värmedynan och smörjer med värmelinimentet flera ggr/dag.

     Och jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Jag berättar bara hur det är.
     Det lättar att skriva om det. Lite som terapi. Fast utan terapeut ;)

     Endel dagar är sämre och andra lite bättre.
     Fast värken är där varje dag. Ska jag ändå försöka sysselsätta mig i den mån det går.

     Har börjat med lite REHAB och små fysiska aktiviteter.

     Korta promenader och avslappningsövningar för nacken varje dag. Promenerar iaf 3 km/dag.

     Känns så fjutigt att skriva det, 3 km .. men det är en början iaf. Alltid nåt.

     Jag har iaf inte blivit sämre av promenaderna. Så då fortsätter jag. Hoppas det fortsätter funka ok.

     Är jag still för mycket-så blir jag stelare-och blir jag stelare-så blir det ännu mer ont.

     Som en ond karusell. Så lite aktivitet är iaf bättre än ingen aktivitet!

     Det är svårt dem dagarna med mer smärta. Men jag ska ta mina korta promenader. Iaf. Därmed basta ;)

    Det vart visst en bloggpaus för mig. Längre än vad jag tänkt. Men måendet har verkligen varit

    och är i botten just nu.
    Efter mitt onda i ljumskarna och ryggen. så kom smärtan i nacken tillbaka, och med den kom även smärta

    i axlarna, värk i armarna och stickningar i armarna. Och jag har ju varit med förr och jag vet vad det kan 

    innebära ..

    Smärta och stickningar i armarna kommer oftast från nacken. Oftast nåt diskrelaterat som diskbråck.

    Känns nästan som jag fått nya diskbråck eller som mina gamla diskbråck kommit tillbaka.

    Sån smärta är det. Men jag vet inte. Väntar nu på magnetröntgen i Uppsala.

    Så den senaste 1,5 veckan har bestått av telefonsamtal till Hc, läkarebesök, sjukgymnastikbesök

    och en tripp till akuten. Gah.
    Känns ganska surt, när jag blivit bättre och sen trilllar jag tillbaka i det stora svarta smärthålet igen.

    För den som inte haft diskbråck eller nåt diskrelaterat. Så kan jag säga att det är smärta.

    Riktigt elak smärta.

    Läkaren har iaf skickat remiss för magnetröntgen. Mrt på nacke och rygg. Så då blir det att åka in

    i röret på magnetkamera-undersökning igen.
    Men bra att jag får den undersökningen! Mrt är enda och rätta undersökningen för diskbråck & dylikt.

    Har varit väldigt låg, deppad under denna tid. Inte riktigt likt mig känner jag.

    Men från och till känns det riktigt hopplöst alltihopa.
    Efter att ha levt med smärta och värk i 2,5 år. Till slut får man nog. När ska det vända?

    Kommer det någonsin att vända? kommer jag nån gång att kunna jobba och komma ut i arbetslivet igen?

    Som det känns nu vet jag inte ens om jag kommer kunna plugga i höst. Så hopplöst. Känns det.

    Så nu har jag fått gnällt av mig lite och lättat på hjärtat ;)

    Men jag är samtidigt så tacksam för min älskade sambo. Han tröstar mig när jag är ledsen,

    får mig ändå att le när jag bara känner för att gråta, lagar mat och är så omtänksam. 

    Jag är dig evigt tacksam älskade H. För alltid!

    Har tänkt mycket på er kära läsare och bloggvänner. Ni finns också i mitt hjärta! Det ska ni veta*

      Kramar/Annie*