Du vet den där känslan när du går i en trapp och du är på väg att missa ett trappsteg-
och den där känslan rusar genom bröstet och du tror att du kommer att falla ..
Eller när du får lite sladd på bilen-även om det bara är lite sladd och bilen glider mot vägrenen-
och du ändå hinner tänka den där tanken & skräcken sätter sig i bröstet ..
Den känslan, men mer konstant är ångest. Att vara rädd, trött, orolig, och less.
Att vara rädd för att misslyckas-men ändå ha noll ork till att försöka.
En vilja att vara själv-men samtidigt avsky ensamheten.
Sakna människor-men ha noll kraft att lyfta luren och ringa ett samtal.
Känna att varken hjärnan, eller kroppen lyder. Och ha ett stort hål i hjärtat.
Det är konstant, tröttsamt, bedövande, ologiskt och väldigt frustrerande för den som drabbas.
Ångest är PÅ RIKTIGT. Och hemskt jobbigt. Och förlamande-utan att vara fysiskt förlamande.
Depression och ångest är lika mycket en sjukdom och lika jobbigt. Om inte jobbigare, än vilken
fysisk sjukdom som helst ..
Sen så bara undrar jag ..
Vad är detta med att inte höra av sig, eller sluta höra av sig til en vän som är sjuk?
Som går igenom tuffa händelser och lever med smärta dagligen ..
Är dem rädda eller? Psykisk smärta eller fysisk smärta, smittar faktiskt inte ...
Fine. Men då behöver man inte höra av sig sen heller!
I nöden prövas vännen. Jo tack. Vet nu vilka som är vänner. Riktiga vänner.
natalia
27 juli 2016 21:00
Jag sitter bara här vid bloggen, tänkte göra lite inlägg inför Polen och lite sånt :)
Ska bara komma på vad hehe ;)
Någon ide? :)
Och ...
Vad gör du själv? :)
http://nouw.com/nattis
deninrekampen
28 juli 2016 01:21
Väldigt bra inlägg vännen! Jag reagerade på det när jag gick in i väggen.. Jag har ju mått dåligt många år men då när jag blev väldigt sjuk och blev sjukskriven, så var det ingen som sa krya på dig eller visade omtanke om det, alltså vänner och så. Men när vänner till mig blev fysiskt sjuka så fick dem en blomma och så. Jag menar inte att man måste ge något utan mer visa att man bryr sig. Men när jag blev sämre så reagerade ingen...
Sv: Tack vännen, ska försöka sluta vara hård mot mig själv, iaf försöka så gott jag kan!!
Roligt med besök men mindre kul att du fick besök av huvudvärk också :(
Hoppas du sover gott inatt!! Kram
http://deninrekampen.bloggplatsen.se
åsa i åsele
28 juli 2016 12:46
Psykisk ohälsa, ångest eller annat är tabubelagt å bör icke pratas om,
Du vet säger man inget så finns det inte ;-)
Trots vi är lever i år 2016 verkar det fortsatt lika "farligt", skrämmande, skämmigt nu som för 100 år sedan.
Ångest är ju en ovälkommen följeslagare,
men tyvärr väljer vi ju inte våra sjukdomar,
fick vi sjuka välja skulle vi vara friska.
http://naltanorrland.blogspot.se

Maria
28 juli 2016 14:55
Förstår verkligen din besvikelse för när det kommer till kritan så vet man vem som verkligen är där för en. Dom ska man hålla hårt i.
Jag har faktiskt inga vänner i dagens läge. Bara min familj och släkt som jag umgås med samt arbetskamrater.
Jag har genom åren blivit så trampad på för att man är för snäll helst enkelt.
Jag har ett rätt skrämmande exempel som gjorde mig helt förstummad.
Hade en väninna som var alltid ville ut och fika, shoppa och ja umgås. Var väldigt på.
Droppen var den gången vi stötte på en av hennes väninnor och jag blev helt osynlig. Jag fick inte vara med i deras samtal trots jag stod där.
Snacka om jag inte blev förvånad när de lämnade mig där för att de skulle umgås istället.
Dvs hon hade bara mig som ett reserv alternativ. Låter ju exakt som med mitt ex nu när jag tänker efter.
Nä ta du och skit i sådana här falska vänner! Du kommer må mycket bättre utan dem.
Är det bättre med din rygg?
Sv: tack så mycket kanske blev det inte så fullt proffsigt som jag hade tänkt mig men definitivt unikt =)
Jag mår faktiskt bra =)
Eftersom vi jobbar så nära varandra så kan jag ju inte undgå att stöta på honom.
Men jag tänker så här: han är porrskadad, hänger på svinsidan varje dag. Det hade bara blivit en ännu värre repris än vad jag upplevde med mitt ex. Bara glöm honom. Han var inte den du trodde.
Ignorera honom bara så tröttnar han nog.
Jag har iallafall bestämt att inte titta mot deras baksida när jag är ute och jobbar.
Dock hände något märkligt nu i veckan när jag stod og tvättade bilen.
Dom har sin container mittemot vår gård så jag ser när de slänger.
Iallafall höll jag på och tvättade bilen när det verkligen börjar dåna!
Reflexmässigt tittar jag dit. Ser inte honom men känner igen hans reg nr på jobb bilen.
Det kändes som att han medvetet gjorde väsen av sig för att man ska titta dit. Jag kan ju inbilla mig.
Det första jag gjorde var att vända ryggen till.
Tyckte gott sådana killar kan ha det så! Att alla tjejer inte faller som furor framför deras fötter!
Han tror säkert jag är en dum blond bimbo, men jag har faktiskt lite mer bakom pannbenet än så.
Det känns gött att kunna sätta dom på plats, på mitt eget lilla vis ;)
Många styrkekramar till dig!
http://overleva-uretrit.bloggplatsen.se
Fröken Rödlök
28 juli 2016 14:56
Kram kram på dig!
Svar: Ja, det är roligt när man lyckas göra nånting själv sådär. Jag är inte så mycket för sådana kryddor men jag önskar det, för det är så fint att ha hemma =)
http://www.mizca.se
Kaela
29 juli 2016 08:40
Att vara sjuk och få den ångest som självklart hör ihop med det.
Oron för smärta och obehag i undersökningarna....
Allt detta är de flesta i ens omgivning för rädda, för osäkra, för felaktigt omtänksamma eller helt enkelt för ointresserade för att vilja lyssna på.
Alltså är det ju ytterst sällsynt att de tar upp det-
Den som gör det - ja det blir verkligen en vän för livet.
Kramar om dig Annie och hoppas innerligt att denna dagen kommit till dig med lite mindre smärta!!!
Kaela
http://kaela-bloggplatsen.se
Annelie
5 augusti 2016 22:38
Sååååå SANT,,, att i Nöden provas vännen, jag / vi har förlorat en hel del vänner sedan jag vart sjuk.
Men, de är INGA vänner, skulle de komma idag, så skulle jag bara vända de ryggen. De fanns inte hos oss när det var som tyngst.
Ha det allra bäst vännen och sköt om dig. // Kramar om Annelie
http://gifta6570.bloggplatsen.se