Terapi stod på schemat idag. Men inte den vanliga terapin i form av kbt-samtal med ssk.

    Min terapi idag är min rehab/träning och mitt kreativa, tecknandet.

    Idag bestod min "terapi" av promenad 4,5 km och rehabträning i 15 min.

    Och min rehabträning var idag träning av ben o rumpa. Mest ben.

    Och jag tränar såklart försiktigt pga min kroniska smärta.

    Men alltså. Tror kanske inte alla förstår vad som händer i mig, hur mycket träningen hjälper mig

    psykiskt. När jag tränar får jag riktiga "fighter-känslor" i kroppen. En känsla av oövervinnlighet ..

    Och jag skulle vilja säga så här: visst träning är bra för våra kroppar, men det träning gör för våra psyken

    är den största vinsten med träning ..

    Endorfinerna vi har i våra kroppar som släpps lös vid träning, ger ett lyckorus i kroppen och en stark känsla

    av välbehag i hela kroppen. Iaf för mig.

    Min "träning" nu. Och min träning förut, innan jag blev sjuk. Skiljer sig oerhört ..

    Jag kan inte ens jämföra dem två. För innan jag blev sjuk med min kroniska smärta tränade jag hårt,

    intensivt och ofta. Jag var Annie, helt enkelt. Träningstjejen som älskade träning, älskade att

    inspirera andra om träning och fick andra människor att börja intressera sig för träning.

    Människor i min omgivning som såg mig och min förvandling, blev oerhört intresserade och

    det skapade en lust hos dem-för träning.

    Men sen kom smärtan som aldrig släppte. Och som kom runt om i kroppen. Hela kroppen.

    Har min värk, smärta i både underdelen och överdelen av kroppen.

    Såväl armar, nacke, som bäcken, höft, fötter etc. Och alla symtom på det ..

    Men ja. Jag kan träna. Träna på mitt sätt. Ett sätt som passar min värkfyllda kropp.

    Lite träning är bättre än ingen träning.

    Och jämför dig bara med dig själv. Jag kan aldrig jämföra mig själv eller min träning med någon annan.

    För det är ganska självklart att en frisk människa kan träna på ett sätt, som inte jag kan ..

    Jag får anpassa min träning efter mitt dagliga mående och efter smärtan .. men jag gör det iaf,

    tränar på mitt eget sätt.

    Och min rehab distraherar mina tankar. Mina negativa tankar och min oro. Och just idag behövs det ..

     För imorgon är dagen D. Imorgon är det dags att besöka det stora sjukhuset. För vidare utredning.

    Jag kanske skriver mer om det sen, eventuellt.

    Var rädd om er*. Och ta vara på nuet. Glöm inte det ...

    Kramar från mig ...

   Endel av er läsare känner till hur min smärtresa började, men ni är nog ändå ganska som inte

   känner till hur allting började. Det började iaf för ca 4 år sen, med smärta i skuldra, axel och arm.

   Och några månader efteråt kom en BlixtSmärta i nacken! Och den var hemsk. Riktigt hemsk ..

   Det kom en morgon. Akut SMÄRTA i nacken. Och nu pratar vi nackspärr gånger 100 ungefär.

   Det var tur jag inte visste då, vad som skulle hända. Och det var tur jag inte visste då att det var

   början på flera år av smärta.

   Sen började fajten. Fajten med kroppen och fajten för att få en MR. Magnetröntgen.

   Magnetröntgen är ENDA sättet att se kotor, diskar och dylikt för att hitta ev sjukdomar.

   Och jag fick stå på mig för att få en MR. Verkligen .. för jag trodde inte att det var muskulärt el liknande.

   Jag hade helt enkelt för ont. Alldeles för ont!

   ( Kan tillägga att jag går till annan läkare nu ;)

   Ja och till slut fick jag min Mr, efter 2-3 månader. Åkte ner till Uppsala en morgon för att göra den.

   Sen fick man vänta ett tag. Och sen typ 3 dagar innan julafton, fick jag min mindre roliga julklapp ..

  " Diskbråck på flera nivåer i halsryggen". Alltså 3 diskbråck i nacken. C3-C6. Så diskbråck i halva nacken.

    Mer eller mindre, då vi har 7 kotor i nacken.

   Poängen är .. Har ni besvär, ont, smärta, mår dåligt eller vad det än gäller .. Stå på er!

   Stå på er och Stå på er .. Tyvärr så behövs ofta det i dagens vård. Tragiskt men sant.

   Och går du till läkare som inte tar dig på allvar eller som inte ger dig den hjälp du behöver,

   Gå till annan läkare, som patient och vårdsökande har man ändå rättigheter.

   Det är våra kroppar och våra liv och faktiskt så känner man sin egen kropp bäst ..

   Jag ska verkligen göra mitt bästa för att tänka så idag.

   Ni som läser detta och inte mår bra idag. Tro mig .. jag förstår. Har själv mått sämre ett tag, men jag jobbar

   på att försöka vända det. Men det är en process som tar tid. Så säger iaf dem kunniga.

   Och jag tror dem. Det tar tid.

   Men jag vill ju såklart må Bättre. Det vill alla som mår dåligt.

   Och dem negativa tankarna tar mig inte framåt. Dem hindrar mig däremot från att må bättre.

   Positivt idag:  Jag har tagit kort promenad ( trots ösregn ..)

                           Jag ska på bröllop idag ( då det egentligen är både positivt & negativt laddat för mig,

                           då jag mår som jag gör .. Och gärna osäkerhet, ångest  & smärta drar ner mig ).

                           Så känns det faktiskt ändå bra gjort av mig att jag SKA dit. På bröllopet.

   Hur ser din lördag ut kära läsare?

   Kramar från mig ...

      Vart inspirerad av en fin bloggvän www.deninrekampen.bloggplatsen.se när det gäller ett inlägg-

      så tänkte köra ett liknande ;) Förresten kolla gärna in hos henne, hon är en kämpe*

       Dagens negativa

       Läkarbesök ( som gett mig oro )

       Ångest

       Magkrämpor

       Stickningar/domningar,värk

       Dagens positiva
       Läkarbesöket ( som gick bra )

       Tagit promenad 4,5 km i skogen

       Pysslat och målat

       Ätit god fika

     Dela gärna med dig om du vill, vad har varit ditt positiva/negativa idag?