När man lever med smärta, kronisk smärta-får man då och då "höra" vissa saker.

   Som t ex att försöka tänka mindre på symtomen. Och självklart förstår jag att dem menar väl,

   men har man inte levt med (eller lever med smärta) så vet man faktiskt Inte hur det är.

   Det är iaf min åsikt. Hur det verkligen är att leva med smärta-och symtom varje dag ..

   Jag kan aldrig "ta ledigt" från mina smärtor eller bara be alla symtom hålla sig borta i 2 dagar-

   för det skulle vara såå skönt att bara slippa dem i 2 dagar.

   Jag lever med dem i mitt liv, varje dag oavsett.

   Och när man lever så nära smärtor och symtom är det ju verkligen inte konstigt om man reflekterar över

   dem och undrar "varför" dem dyker upp. Vad är förklaringen? Vilken sjukdom eller diagnos har jag?

    Och när "symtomen" syns på kroppen, ja då är det faktiskt svårt att inte lägga märke till dem.

    Tror nog alla skulle göra det. Faktiskt. Jag får bla hudpåverkan, som märken, nästan "rivsår" på huden

    till och från. Främst på underben och underarmar. Nån som känner igen det?

    Och skulle jag ha fått en diagnos nu, då skulle jag nog tänka mindre på "symtomen".

    För det är absolut skilland på att ha fått en diagnos eller inte fått en diagnos.

    Ja jag tänker iaf fortsätta kämpa för att försöka få en diagnos. Få ""svar".

    Och nej, det förändrar inte smärtorna kanske. Men JAG får då svar och kanske ett större lugn i mig själv.

    Och bara det är ju positivt. Såklart man vill ha svar och veta vad det är. En diagnos.

    Ska det vara så himla svårt, känns som man måste vara en oxe och stånga sig fram inom vården.