deninrekampen

9 augusti 2016 15:58

Sv: Tack finaste du för kommentaren jag fick av dig idag, bara att veta att någon annan förstår känslan jag har mitt i natten, gör mycket för mig. Jag är så glad att du lägger tid i att läsa mina inlägg, även om dem ofta är deppiga.. Blir alltid så varm i hjärtat när jag ser att jag fått en kommentar från dig!! Du är guldvärd!! <3

Pizzan ser iaf väldigt god ut :D

Hur mår du idag? <3

Kram

åsa i åsele

9 augusti 2016 16:49

Frågar Du mig (och min far) tillhör acceptera kategorin "fula ord" ;-)

Har hört till förbannelse att jag ska acceptera min sjukdom,
blev påmind nu när pappa drabbades av komplikationer å sjukvården sa Acceptera.

Nää Fy fan - förlåt.

Enligt mig betyder acceptera Din sjukdom i princip var glad å nöjd, finn Dig i situationen...

kram

Fröken Rödlök

9 augusti 2016 17:41

SVar: Det går säkert över tids nog :)

Annelie

10 augusti 2016 08:00

Ja du,,, det tog många år innan jag accepterade min fibromyalgi-värk,,, men detta med att jag sitter i rullstol sedan januari 2015,,, DET har varit /är fortfarande svårt att acceptera.
Hela mitt / vårt liv vart omkullkastat,,, vi fick en rejäl kris i vårt äktenskap då,, som vi lyckades komma över... :o))
Men, det var / är svårt,,, från att nästan kunna göra allt (ja som man kan med en svår fibromyalgi-värk) till att vara sååå begränsad.
Det har jag fortfarande inte acceptera,,, även om vi lärt oss leva med detta.
Nu vet vi ju att det gäller att planera allt,,, vi kan inte säga jag till någon som står i startgroparna om 5 minuter...

Så, på din fråga... kan jag säga både JA & NEJ.

Ha en finfin dag i solen med kraftiga vindar.. // Kramar om Annelie

Fröken Rödlök

10 augusti 2016 15:30

Svar: Man blir glad när det ligger annat än räkningar i brevlådan så kan man prenumerera på en trevlig tidning är det ju kalas.
Huvudvärken släppte aldrig, gick och lade mig halv sju typ ... satt fortfarande kvar i morse. Känner ännu av den en aning men är bättre än igår iallafall.

josef Boberg

10 augusti 2016 15:44

Acceptans är lätt när livet är lätt - men lite mindre lätt när livet är svårt.

Jag hoppas på att det ordnar sig för Dig .

Annie

10 augusti 2016 16:31

Tack så mycket :)

Fröken Rödlök

10 augusti 2016 16:54

Svar: Det får vi nog, tack.
hoppas du också få en mysig kväll..

ina

10 augusti 2016 17:14

Kära du, jag förstår precis hur du känner. Tjatet om acceptans kan verkligen göra en förtvivlad. Jag tycker att det är helt fel ord för den sjuka att försöka ta in. Ordet borde vara något som handlar om hur man handskas med situationen, som man kan göra utan att bara "acceptera den" och sluta leva. Jag har varit på två rehab där de haft acceptans som en ledstjärna. På den sista rehaben blev jag lite mer kompis och kunde närma mig ordet acceptera utan att bli förbannad varje gång. Där diskuterade vi fram att när man absolut inte kunde "acceptera" så kämpar man sig sjukare hela tiden, dvs att man lägger energi på att inte acceptera i stället för att må bättre. Kanske sa vi, att man måste nå någon form av acceptans för att kunna slappna av och kroppen hitta sin egen läkning... Att acceptans verkligen inte behöver innebära att ge upp. Utan att låta kroppen känna efter och inte kämpa för att kunna slappna av och tillåta sig självläkning.

Det är svårt och det blev lite rörigt. Kram

Sofia

10 augusti 2016 18:35

Du är värd att inte ha ont alls! Känner precis som dig, man måste väl få leva lite smärtfritt ibland, jag begär inte varje dag men bara ibland så kroppen får slappna av! <3

Svarta är så goda att göra saft på men gillar inte att äta svarta bart och röda är mums :D

Skriver till dig på FB snart :D

Massa kramimsar

natalia

10 augusti 2016 20:28

Sitter o läser några av kommentarerna du fått på inlägget!
Så hemskt att så många bara MÅSTE acceptera det... varför är det bara VISSA som är utvalda?...

Du är bäst, glöm inte det<3

maja

10 augusti 2016 20:29

Tråkigt att höra!

SaraEmma

10 augusti 2016 20:51

Jaa du... acceptans är inte mitt favoritord precis! Jag kommer nog aldrig helt acceptera min värk... särskilt inte som jag tycker att det bara blir sämre. Däremot håller jag med om att en diagnos gör det hela lite lättare, eller lite mer förståeligt. För mig var det en lättnad att få en diagnos efter flera år. Mina bättre dagar kan jag va positiv och tänka att detta kan jag leva med, men sämre dagar finns ingen acceptans. Då tycker jag bara det är orättvist och dystert.
Hoppas du får en diagnos snart och att det vänder lite för dig! Kram

Ebba

11 augusti 2016 12:26

Det är klart du är värd mer!! SÅ MYCKET MER!<3 Och jag tror nog ingen kan acceptera att behöva leva med smärta varje dag, med eller utan diagnos. Sett massa i min omgivning som lever/har levt med smärta varje dag och har fått en diagnos. Och dem har nog inte accepterat det heller.. Så jag förstår om du inte kan acceptera det!<3 Ingen ska behöva acceptera det för den delen heller, ingen ska behöva acceptera ett liv med smärta varje dag. Däremot kan man lära sig att leva med det, men hur kul är det? Skulle nog själv aldrig kunna acceptera det om det hänt mig.
Men jag vet att du kommer klara det här, och jag håller tummarna hela tiden för att du ska få en diagnos. Så att något kan göras mot din smärta!<3 Men du är stark, och jag är helt övertygad om att du kommer klara det här! :*

Sv; Haha, vi med. Sen har jag en egen på mitt rum här hemma också, haha! xD

Kramar!<3

Snöflinga

17 augusti 2016 20:12

Fiiiina Annie! Klart du inte ska acceptera! Inte innan du har en diagnos, det är att ge upp utan att veta vad det är, och det är inte bra. Om du ger upp får du kanske aldrig en diagnos och en diagnos betyder ju att du kanske kan få behandling. Ge inte upp, fortsätt kämpa, acceptera inte! Kämpa tills du har en diagnos som verkligen är rätt och sedan får du arbeta med att acceptera DEN.

Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!