I svenska akademins ordlista benäms "acceptera" med bla ord som godta.

   Kollar jag upp "acceptera" på synonymer, finner jag meningar som "säga ja till" och "finna sig i".

   Så ja det här med acceptans. Nej jag kan faktiskt inte acceptera, inte nu, inte än.

   Jag godtar inte att ha ont varje dag. Jag godtar inte att vara funktionsnedsatt i min vardag.

   Jag finner mig inte i att vara så extremt begränsad. Jag kan inte "säga JA till" min nuvarande livssituation.

   När jag hör ordet "acceptans" .. är det då jag ska "acceptera" att mitt liv halvt är över?

   För precis så känns det för mig .. att jag ska finna mig i att mitt liv är över. Förändrat för alltid?

   Mitt liv är helt annorlunda mot innan jag blev sjuk. Från väldigt aktiv-väldigt begränsad.

   Skulle kunna rabla upp hur mycket som helst som jag inte kan göra, men det gör jag inte.

   Orkar inte, det blir för långt inlägg då.

   Att jag ska bara "acceptera" mitt nuvarande tillstånd, precis som att "nu är det så här".

   Nej. Nej. Tyvärr jag kan inte det, iaf inte nu.

   Om jag bara accepterar det här känns det som ett svek mot mig själv. Att jag sviker mig själv och ger upp.

   För mig känns acceptans som att jag helt accepterar mitt hälsotillstånd och inte förväntar sig att nåt

   ska ändras. Så känns acceptans för mig!

 
   Och visst. Jag vet att jag har ont och lever med smärta. Jag vet att jag har nån sjukdom, även fast jag inte 

   fått någon "diagnos". Men jag kan inte "acceptera" ändå. Inte nu. Kanske sen.

   Och jag skulle antagligen ha lättare att "acceptera" om jag hade en diagnos.

   För då skulle jag iaf veta vad det var och hur jag ska förhålla mig till det. Det är stor skillnad.

   Stor skillnad på att ha en diagnos och inte ha en diagnos, det anser iaf jag.

   Det kan självklart vara olika. Men så här känns acceptans för just MIG.

   Och jag kan inte acceptera. Inte än. Det känns som att jag är värd mer än detta. faktiskt.

   Inte för att låta kaxig, men faktiskt .. jag är värd mer.

   Hur känner just du? Hur tolkar du ordet acceptans?

   Och om du lever med smärta, har du accepterat? hur gjorde du det? dela gärna med dig!