Livet är förbaskat orättvist många ggr. Men det är ju ändå, det enda utgångsläge som finns.
Det finns många människor som trotsat oddsen, utmanat sina begränsningar.
Och gjort det som många människor inte trott dem skulle klara av.
Personer som vägrat att acceptera.
Vägrat acceptera nitlotten dem fått.
Visst det är ibland bra att acceptera också-för att må bättre & hitta ett inre lugn.
Men samtidigt .. Nej. Jag accepterar inte. Inte än.
Jag är seg och envis, som den oxe jag är.
Min historia är långt ifrån färdigskriven. Jag ska göra mer i livet. Uträtta mer i livet.
Jag ska upptäcka mer i mitt liv. Jag är inte klar ..
Denna senorita var jag faktiskt riktigt nöjd med. Ritade henne för några dagar sen.
Vill också passa på att säga tack för alla fina kommentarer på det senaste inlägget.
Ni är så peppande och varma :) Tack för det.
Det värmer så att logga in och se era fina spår i bloggen*
Och tack för tipsen ang instagramkonto som jag skrev om tidigare :)
Det har ordnat sig nu, har fixat det. Ibland är det bra att vara envis ;)
Var rädd om er själva och varandra! kramar från mig ..
Annelie
30 augusti 2016 23:32
Nääee...detta med att acceptera sin sjukdomshistoria många av oss har lite mer eller mindre ÄR svårt. Jag kan fortfarande inte säga jag accepterat min sjukdomstillstånd jag är i nu...fast det är 2 år sedan jag började få värre ont, eller egentligen tidigare nu när jag sitter med facit i hand.
Men..det är först nu jag LÄRT mig leva som handikappad....det är inte lika med att jag accepterar det.
Du skriver så kloka ord....som då när man börjar acceptera sin sjukdom....det är som du säger, man blir lugnare och stressar inte upp dig för allt.
Det jag tyckte var värst....var OVISSHETEN vad jag led / lider av och kommer jag någonsin att bli fullt gående igen.
Det funderar jag mycket på än idag.
Du tecknar sååå fint vännen.
Varma Kramar så här mitt i natten...// Annelie
http://gifta6570.bloggplatsen.se
Cija
31 augusti 2016 12:13
Känner igen mig i det du skriver även om jag nu vet att mina dagar är räknade hur jag än gör, men jag försöker ändå acceptera för att kunna få lägga energin på roliga saker än grubbel och ångest (fast den tittar fram emellanåt den med). Kramar
http://cija.bloggplatsen.se
deninrekampen
1 september 2016 00:59
Sv: Ussch förstår att allt blir mycket värre när man har smärta på andra ställen med :/ Kan inte föreställa mig hur det är att leva med smärta. Jag är så rädd för smärta. Får jag ont någonstans så tycker jag att det gör så mycket mer ont.. Så smärt känslig :/
Det har varit kaos med mig senaste dagarna, tänkte skriva vad som hänt i ett mail till dig! Vet inte om du ville jag skulle radera din kommentar, säg ifrån om jag ska göra det.
va rädd om dig och måste säga grymt bra ritat! :)
Kram <3
http://deninrekampen.bloggplatsen.se
it_is/Anette
1 september 2016 12:34
Du har så rätt - din livsbok är inte på långa vägar - det stämmer så bra, du kommer skriva många kapitel till.
Det var en jätte fin bild du ritat - ser fram emot se mer.
Kram
http://itismadeby.bloggplatsen.se
it_is/Anette
1 september 2016 13:10
Ja du har så rätt - men nu här snart så kommer jag avsluta en bok, en del o påbörja en helt ny bok - men många förhoppningsvis roliga kapitel....
*ler*
Kramar om varmt
http://itismadeby.bloggplatsen.se
SaraEmma
1 september 2016 15:34
Å visst är det svårt att acceptera! Du har nog inte kommit dit än heller där du ska acceptera hur det är, tror du behöver mer svar först. Helst en diagnos! Så var det för mig. Det är fortfarande jättesvårt men det blev lite lättare när jag fick min diagnos. Just nu mår jag dock inte alls bra, vill bara gråta och kroppen värker :(
Va duktig du är på att teckna!
Kram <3
http://ryggresan.bloggplatsen.se