Ni som känner mig sen tidigare vet ju vad träning betyder för mig ..

   Och ni som är nya här och därför inte vet .. träningen betyder mycket för mig.

   Och nej jag tränar inte för att gå ner i vikt eller för att vara med i bikini-fitness.

   Jag tränar först och främst för hålla kroppen något så när frisk. Träning är oerhört bra för

   min kropp mot värken och det onda. Det funkar kan jag säga. Värken minskar med träning!

   Sen så är alla endorfiner och lycko-känslor även en bidragande faktor för mig. Jag blir lycklig av att träna.

   Men för några månader sen vart det tvärstopp med träningen. När symtomen och besvären kom :/

   Men vet ni vad? Jag ska komma dit igen. Till träningen. Det är bara så. Helt enkelt.

   En dag ska jag vara tillbaka. Så är det bara. En del av krigarjaget är tillbaka. Tjejen som inte ger sig.

  Tills dess tar jag min promenader och korta pw. Jag laddar för min återkomst. Även om den är lång & dröjer.

    Och dissa inte promenaderna. Dem gör mycket gott för oss människor! Bla detta :)

    Promenader kan minska på värk i axlar-och nackområde ( och säkert mer värk också ).

    Promenader stärker ditt hjärta och minskar risken för benskörhet. Och reglerar blodsockret.

    Promender minskar även risken för hjärtsjukdomar.  Källa: www.sund.nu/docs/artikel  

    Promenaden blir roligare med träningstightsen ;)

   Jag är inge filosof, verkligen inte. Men jag tror det är väldigt viktigt att tänka till och ta sig

   en funderare då och då. Att tänka på det som är BRA i just mitt liv.
   Att vara tacksam för det jag har-Istället för att vara otacksam för det jag inte har.

   Jag känner mig tacksam över mycket. Och jag känner mig priviligerad.

   Känner mig priviligerad för jag bor i hus på landet. Ett rött fint hus med vita knutar,

   blommor i rabatten och en porlande bäck nedanför. En idyll. Brukar dem säga. dem som hälsar på oss.

   Jag har alltid haft en dröm om att bo i hus, ända sen barnsben. Sen har jag inte vetat var det huset

   skulle ligga. Men jag visste att jag ville bo i hus.

   Jag trodde nog egentligen att huset skulle ligga i Stockholms-trakten ( ja jag är sthlmstjej från början ).

   Men jag hamnade i Norrland. Och jag älskar mitt Norrland. För nu är det hemma. Verkligen hemma.

    Att leva med värk, sjukdom och nya symtom är tufft & jobbigt många ggr.

    Värken och symtomen blir till ett hinder i livet. Ett hinder som inte går att ignorera.

    Ett hinder som gör det svårt för mig ( och för alla andra som lever med värk/smärta, sjukdom )

    att göra tom vanliga vardagliga sysslor i hemmet.
    Som tex tvätta fönster, hålla på med viss trädgårdsarbete och lyfta halvtunga saker, ja tom dammsuga.

    Ja bara av att göra såna enkla sysslor. Så triggas värken och växer.

    Då känns det verkligen trist och jobbigt att så fort man gör bara "lite för mycket" ..

    .. så kommer värken. Efter några timmar eller nästa morgon. Som ett brev på posten.

    Men .. vet ni vad? Det finns även saker som jag KAN göra.

    Jag har 2 ben som jag kan stå på och som bär mig, jag kan gå, jag kan andas,

    jag kan känna vinden i mitt hår, jag kan äta, jag kan träffa vänner, jag kan le och

    jag kan köra bil. Och det är jag glad för-för jag älskar att köra bil!  Och jag kan LEVA.

    -Jag kan välja att leva-Och kämpa. Och det kommer jag att göra-så länge jag andas!

   -Livet kan vara förbaskat orättvist många ggr. Men det är ändå det enda utgångsläge som finns.

    Många är dem som trotsat oddsen, utmanat alla begränsningar och gjort det som inte skulle gå att göra.

    Personer som vägrat acceptera nitlotten dem fått-

  Älskar denna vackra sång av Sonja Alden. Både vacker och sorglig. Både ljus och mörker.

  På nåt sätt. Men ändå så vacker ..

  Kommer en mer personlig uppdatering snart. Om någon dag, eller så. Bjuder på denna sålänge :)

  Har hänt en del här. Både framtidsmässigt och gällande undersökningar/sjukvården.

  Men det känns tryggt att dem ger mig flera undersöknigar. Och yterliggare en MR till.

  Att dem tar mina symtom och besvär på allvar. Har nu 2 nya MR inbokade.

  Mycket tankar i huvudet nu. Men detta bara SKA gå! Jag ger mig inte.

      1. Hur lång tid är 10 år?  fråga paret som nyligen skilt sig ..

      2. Hur lång tid är 3 år?  fråga en nybakad student ..

      3. Hur lång tid är 1 år?  fråga eleven som går om nian ..

      4. Hur lång tid är en månad?  fråga mamman till en förtidigt född baby ..

      5. Hur lång tid är 1 timme?  fråga det nyförälskade paret som väntar på att träffas ..

      6. Hur lång tid är 1 minut?  fråga den som just missade flyget eller tåget ..

      7. Hur lång tid är 1 sekund?  fråga den som överlevt en olycka ....

        Källa: facebook, framsteg, citat.

      Tiden väntar inte på någon. Värdesätt varje ögonblick!

        Igår hade vi upprop och kursintroduktion på skolan (högskolan). Känner redan att denna kursen

        passar mig. Kursen handlar om sjukdomar & fysisk aktivitet, så den handlar till stor del om att

        behandla sjukdomar med träning och fysisk aktivitet. Och det är ju verkligen mitt liv!

        Så mina egna erfarenheter kommer nog att komma till användning tror jag ...

        Kursen började på en gång med flera föreläsningar och  .. det var så intressant & kul!

        Känner verkligen att jag brinner för hälsa och träning och vill helst jobba med det i framtiden ;)

        Sen till hösten ska jag söka program och jag hoppas verkligen att jag kommer in på nåt

        program då. Ska försöka söka flera program , så att jag (förhoppningsvis) kommer in

        på något program. Vet ju inte hur det blir .. men hoppas!

        Igår fick vi lära oss ett väldigt bra och klokt citat ;)

        Att motivera andra är som att leda en häst ...

       -Det går inte att skjuta på ... -Eller dra framåt ... -Det går bara att gå bredvid!

        Hur har ni det denna torsdag, kära läsare & bloggvänner? :)

       .... frigörs vid träning. Och det känner jag verkligen att det gör också.

       Har mindre värk nu, än innan passet. Bara det är en sån "morot" och pepp för mig!!

       Visst värken är inte borta, den är där. Men den är mindre!

       Och jag känner mig pigg, glad, positiv och starkare! Och den "nytränade" känslan är bäst enligt mig!

       Bästa passet. 60 min ben och rumpa. Så gött! ;)

       Har även haft besök av en av dem bästa dag, min tjejkompis. Vi kan verkligen inspirera varandra!

       Vänner är såå viktigt för mig. Vad tycker du? Är dina vänner viktiga för dig? :)