Ja så har Midsommarhelgen nästan passerat.

  Jag har haft en hyfsad Midsommar, med god mat, trevliga människor och gosiga djur.

  (Vi har varit kattvakter denna helg åt 2 gosiga kissar :)

  Visst värken och det onda är där. Fortfarande mer ont. Som skov, för det går och kommer tillbaka.

  Har så sjukt ONT i min kropp på morgonen. Det värker och värker. Och stel är bara förnamnet.

  Men det gäller ändå att försöka göra det bästa av situationen.

  Det är som det är och det blir som det blir. Jag har iaf turen att få leva. Det är inte alla som har den turen ..

  Har mycket i skallen också. Har en lite halvjobbig vecka framför mig med många vårdbesök,

  och många besök på Hc. Men det behövs, så det är lika bra att få det överstökat.

  Tänkte också tipsa om 2 goda alkoholfria viner.

  Även om man inte dricker alkohol, så kan det vara gott med vin ibland. Och lite vuxendricka ;)

  Blir lite tråkigt ibland kan jag tycka med bara vatten, eller läsk. eller liknande.

  Så här är det, jag gillar ju egentligen rödvin allra bäst, sen rosevin.

  Men bra alkoholfria rödvin är nästan omöjligt att hitta, dem smakar som stark saft ungefär.

  Men har hittat på 2 goda alkoholfria roseviner, som jag tänkte tipsa om!

  Det ena heter "Arc-en-ciel", det andra heter "Periquita".

  Det första vinet "Arc-en-ciel"-känns mer mousserande & bubbligt. "Periquita"-känns mer som vanligt rose,

  med fruktig och frisk smak. Personligen föredrar jag nog mer "Periquita" :)

  Mousserande kan bli lite för bubbligt för min mage.

  Kommer förmodligen dricka "Arc-en-ciel" igen-men kanske 1 glas max, blir så bubbligt annars.

  Så tummen upp för "Periquita".

    Ja det finns nog lika mycket tankar och åsikter om otrohet, som det finns människor

    Är ett ganska laddat ämne och börjar man prata om ämnet kan det lätt leda till diskussioner.

    Mina åsikter om otrohet är väldigt svart eller vitt.

   1. Ifall min partner väljer att vara otrogen så föredrar han någon annan person än mig.

   2. Väljer att (antagligen) ljuga för mig.

   3. Väljer "att slänga bort" våran tid tillsammans. Det är i stort sett, mina åsikter.

   4. Plus att min partner vet mina åsikter om just otrohet och skulle han göra det ändå-

       skulle han bryta både tillit och förtroende. Basen i ett förhållande.

   Då har han redan gjort sitt val, anser jag. "Det" skulle alltid ligga kvar och mala i min hjärna och då skulle

   det nog aldrig funka att vara kvar i det förhållandet. Och ärligt talat har man gjort det en gång,

   finns alltid risken att det händer en andra gång ..

   Personligen skulle jag nog aldrig kunna förlåta. Jag känner mig själv hyfsat väl-vid det här laget.

   Och tilliten är ganska bortblåst då och tillit är ju nummer 1 i ett förhållande. Anser jag.

   Har man ingen tillit, att man inte litar på varandra. Vad är det då för vits?

   Och jag har varit med om just denna situation i ett tidigare långt förhållande.

   Min partner var då otrogen. Jag var yngre då, i 20-plus åldern, så det var länge sen nu :)

   Så jag kan säga rätt säkert. Nej, jag skulle inte förlåta.

   Jag dömer inte den som varit otrogen, men jag skule antagligen aldrig stanna i ett förhållande,

   där otrohet förekommit.

   Vad tycker du? Skulle du kunna förlåta? Eller har du varit i den situationen själv?

      5 platser jag har besökt?

       1. London

       2. Skiathos

       3. Ayia napa

       4. Istanbul

       5. Paris

      5 saker jag gillar att se på tv?

      1. Gåsmamman

      2. Greys anatomy

      3. Vänner

      4. Sex and the city

      5. The big bang theory

      5 saker jag gillar att äta?

      1. Grillmiddag

      2. Kyckling i ugn med citron & basilika

      3. Choklad

      4. Frukt

      5. Chips

      5 saker jag gillar att dricka?

      1. Kaffe

      2. Vin ( numera akoholfritt )

      3. Coca cola ( från våran soda streamer )

      4. Citronvatten

      5. Smoothie

      5 saker jag har gjort i mitt liv?
      1. Åkt slalom

      2. Åkt natttåg över gränsen mellan turkiet-grekland. Haha spännande el läskigt beror på hur man ser det.

      3. Varit kartläsare på en rally-tävling

      4. Varit på stipendieresa i Aten

      5. Jobbat inom vården

      5 till saker jag har gjort i mitt liv?

      1. Varit på konsert med Gunsn roses i mina yngre dar

      2. Bott granne (våningen under) med killen i "The poodles" ( haha, bjuder på den ;)

      3. Tagit körkort ( bäst ;)

      4. Irrat runt på Istanbuls flygplats. Haha ;) bjuder på den med ..

      5. Varit uppe i Eiffeltornet

'  

   Livet kan vara så oerhört tragiskt och sorgligt. Och orättvist.

   Det finns tyvärr ingen rättvisa när det gäller livet och sjukdomar. Det är som ett lotteri.

   Ett lotteri där man inte vill dra nitlotten ..

   Jag hatar cancer. Varför finns det ens?
   Avskyr det speciellt mycket när det drabbar unga människor/unga vuxna och barn.

   Som precis har börjat sitt liv, med allt vad det innebär. Varför? Varför du? Varför just du?

   Du var så stark genom din resa! Många människor har du berört och jag skulle bara önska att fler

   människor lever sitt liv som du gjorde.

   Du har gjort skillnad för mig och du kommer alltid leva kvar i mitt hjärta. Det kan jag lova!

   "Livet är inte en dans på rosor. Livet är ju liksom livet. Men kämpa på och försök tänka positivt,

   vad du än går igenom. Det underlättar, hitta dem små sakerna och guldkornen i livet."

   Så medans vi kan och har möjlighet ..

   1. Jobba inte för mycket. Livet är så mycket mer. Trivs du inte på jobbet, byt jobb.

   2. Prata med varandra.

   3. Var inte rädd för att säga nej-för att prioritera dig själv.

   4. Var inte rädd för att säga Ja-och chansa.

   5. Och försök tänk positivt i den mån det går-det gör livet lättare

   6. Och lev-i-nuet. Vi vet aldrig vad som händer om 1 vecka eller om 10 år. Så lev medans du kan.

   7. Njut av de små sakerna i livet. En fika i trädgården, en härlig promenad eller en god måltid.

   Vi som har turen ATT FÅ leva vidare. Tänk på detta. Alla har inte den turen ..

   Inspiration till inlägget är en underbar människa, som tyvärr alldeles, alldeles för tidigt fick lämna livet.

   Vad livet är orättvist! Tänker på dig. Fina du. Minns dig, för alltid. Fina ängel*

   Var rädd om er själva och varandra. Vi har inte all tid i världen. Så LEV medans du kan!

   Fuck Cancer! Fuck Cancer!

  När man lever med kronisk smärta är det så mycket i livet som begränsas. Så enkla saker som t ex

  hushållssysslor, dammsugning, laga mat, åka på ärenden, handla mat-kan vara svårt att göra pga smärtan.

  Eller att tex behöva tänka ut hur mycket man ska göra på 1 dag, så man inte "gör för mycket"-

  för då kommer mer smärta eller starkt ångestpåslag. Det där att veta var gränsen går & inte göra för mycket.

  Så svårt. Och jobbigt att vänja sig vid ett liv som är så pass begränsat.

  Det är väldigt lätt att fastna i det "jag inte kan göra". Jag vet. Så är det. För det är så mycket som

  jag/den smärtsjuke inte kan göra. Däremot så hjälper ju inte det tänket.

  Jag kan bara prata från egna erfarenheter-och det tänket drar ner mig mer psykiskt.

  Så jag försöker numera tänka på det "jag kan göra". För att jag ska må så bra som jag kan, i min situation.

   # Jag kan stå och gå.

   # Jag kan ta promenader.

   # Jag kan baka vissa dagar.

   # Jag kan göra lätt rehab/motion/träning.

   # Jag kan köra bil. Och det är jag glad för :)

   # Jag kan hoppas på framtiden.

   # Jag kan vara glad.

   # Jag kan njuta av livet.

     Vad kan DU göra?

   Hej läsare, bloggare och vänner. Hur har ni haft det i helgen?

   Mitt mående har inte alls varit bra, men orkar inte skriva om det nu. Bara så less.

   Men jag har iaf (försökt) tänka på annat ..

   Hade födelsedag i torsdags och blev så uppvaktad. Fick födelsedagskort i brevlådan, blommor vid dörren,

   blombud, fina telefonsamtal av nära och kära. Och vart firad av sambon. Det värmer!

   Har så fina människor omkring mig! Tacksam för det.

   Och i helgen har vi haft besök från storstan, mina föräldrar. Trevligt att ses*

   Här är några av buketterna jag fått :)

   Jag har inte orkat blogga på en vecka nu. Måendet har varit i botten, rent ut sagt.

   Med smärtor i mage och kropp. Domningar/stickningar.

   Men det värsta är nästan ångesten och nedstämdheten. Den är som förlamande och tuff att hantera.

   Har iaf träffat psykiatri ssk nu för första gången och vi skall ses flera gånger. Kändes ändå skönt att

   prata om alla tankar, det dystra, smärtan och allt det jobbiga.

   Visst man kan prata med nära och kära men det är inte samma sak.

   Känns ibland som jag håller på att bli tokig. Visst, det är nog inte så.

   Men det är kaos både i knopp och kropp nu. Kropppen fungerar inge vidare och tankarna är som en centrifug.

   Och jag är oerhört stresskänslig. Nästan så man inte känner igen sig själv. Nån mer som upplevt det?

   Har också ringt och jagat på. Till sjukhuset angånde remisser och väntetider. Men ja, det verkar dröja.

   Lite katastrof egentligen hur sjukvården ser ut. Vårdgaranti på 3 månader ...

   Att gå med smärta och vänta i 3 månader ( plus alla månader innan remissen skickades) ..

   tja det är inte kul, så mycket kan jag säga. Nästan outhärdligt. Och väldigt tärande.

   Hej fina bloggare och läsare. Jag hade tänkt köra mitt första ämnesinlägg med åsikter idag.

   Men det blir en annan dag. Kanske senare i veckan.

   Är verkligen inte på nåt bra humör idag. Har ont i händer, handleder och höft. Och pms på det.

   Ja och ont på fler ställen, men orkar inte ens rabbla upp alla ställen.

   Nästan enklare rabbla upp ställen där jag inte har ont.

  Ja och är det nån som tycker det är tråkigt att läsa om sjukdom, så läs nåt annat.

  Tyvärr, ser mitt liv ut så här nu och det behövs ventileras. Mitt liv och min blogg. Helt enkelt.

  Och vissa dagar är sämre än andra. Så är det bara.