Idag har jag gjort min rehabträning, varit till hälsocentralen och träffat min läkare,

vilat och druckit några koppar kaffe ...

Dagen har gått så fort, tyckte nyss jag åt min frukost. Men jag tycker generellt att tiden går så fort. Dagarna blir veckor, och veckorna blir månader .....

Ibland kan det vara så ( kanske speciellt som sjuk) att man tänker att man inte kommer 

någonstans i livet, att jag står kvar och stampar på samma ställe ...

Men jag känner ändå att jag har kommit en bit på vägen.

Jag tränar min rehabträning flera ggr /vecka( Både styrka och kondition)

Jag tog mitt efterlängtade Körkort i december förra året. Vilken boost för självförtroendet!

För er som inte vet det så höll jag på att ta mitt körkort innan jag blev sjuk.

Men sen blev jag sjuk och hela livet stannade upp, med fruktansvärd smärta.

Så jag fick "lägga undan" mycket bla min övningskörning och körkortsteorin.

Men sen efter ett tag kände jag att Jag vill verkligen ha det där körkortet- trots min värk!

Så jag gav mig sjutton på att jag skulle klara av det ....

Tänkte nog lite som så att "kan alla andra, så varför ska inte jag kunna det?"

Sen efter några månader var det dags för teoriprov & uppkörning.

Jag klarade både teorin och uppkörningen första gången! Vilken lycka!

Jag glömmer Aldrig den 9/12-13-då jag klarade uppkörningen! Det var Glädje!!

Befann mig i ett euforiskt rus hela den dagen. Äntligen körkort!!

Så det är jag stolt över att jag klarade det trots värk, smärta och sjukdom.

Jag tror att det är viktigt att känna sig stolt över sig själv, över nåt man klarat av.

Har Du något som du är stolt över? något du gjort eller klarat av trots hinder på vägen?

Dela gärna med dig ;-)