Jag använder sociala medier som de flesta andra. Vissa gillar jag bättre, än andra.

      Använder helst Instagram och twitter.

      Även fast jag gillar Instagram, så är det dock några saker jag stör mig på.

   1.Varför skickar en del människor förfrågningar på instagram till samma person 3-4 ggr?

       Alltså det räcker att skicka en gång. Har jag inte accepterat den första, så kommer jag inte att

       acceptera den andra, tredje eller fjärde heller ..

   2. Att få följarförfrågningar från för mig, helt okända människor?

       Alltså jag förstår faktiskt inte. Har hänt mig hur många ggr som helst.

       Vad är vitsen?

       Jag skulle iaf aldrig skicka till helt okända människor .. men inte vet jag. Är kanske för gammal el nåt ;)

   3. Människor som bara vill ha så högt antal följare som möjligt. Som skickar förfrågningar-

       endast för att själv få en förfrågning och sedan avfölja ..

       Tycker jag bara är larvigt, ärligt talat och omoget.

       Då har man inget i min Instagram att göra överhuvudtaget ..

      Vad tycker du? Kanske du har en 4:e punkt som stör just dig? ;)

      Bild: Google bilder.

   Många av er har säkert läst vad som hände 2 kvinnliga poliser när de solade i Rålambshovsparken i Sthlm.

   De låg och solade när de uppvaktades av person-som påstod sig vilja sälja de hemlösas tidning.

   Det var emellertid bara en täckmantel för den här personen ..

   För han var ute efter deras värdesaker och mobiltelefon ..

   Och han försökte även stjäla mobiltelefon från dem men en av de kvinnliga poliserna anade oråd,

   jagade efter tjuven och fällde honom. Han hade även stulit från andra personer strax innan.

 
   Sen så läser man vissa reaktioner på detta.

   Människor som klagar på henne för att hon satte ett ben i ryggen,

   på tjuven för att hon försvarade sig själv & sina vänner?? .. Eh, läser jag verkligen rätt??

   Hon försvarade sig och sina vänner från en tjuv ..  Är man tjuv och stjäl folks egendom-då får man

   faktiskt ta konsekvenserna! Mer civilkurage åt folket säger jag då.

   Ibland blir jag så less på detta samhälle och hur det ser ut!

   För att inte tala om alla våldtäkter och gruppvåldtäkter! Vad sjutton!

   Det är väl ändå dags att börja bestraffa gärningsmännen och inte offren!

   För ärligt talat de flesta våldtäktsmän blir ju friade men offret lever i ett fängeslse för resten av sitt liv ...

   Personligen tycker jag detta land och dess lagar är alldelas för mesiga ..

   Dags för lite lagändringar kanske gällande detta??

   Kanske dags för de så kallade politikerna nu att välja vilka som ska bestraffas och höja straffen rejält!

   Bild: Google bilder.

    Jag har skrivit en del om kroppsideal och kroppshysteri tidigare. Tänkte ta upp det ämnet nu med,

    dels för att jag tycker det är enormt viktigt men även för att en del människor verkar vara 

    okunniga (och i många fall klumpiga med att slänga i väg icke genomtänkta kommentarer).

    Varför måste en del människor vara så himla snabba på att kommentera andra människors kroppar eller

    storlekar? Vad är vitsen?

    Vad angår det egentligen dig om jag ser ut på ett visst sätt?

    Ofta så vet man ju faktiskt själv hur man ser ut ..

    Dem flesta har säkert en eller flera speglar hemma ..

    Och Varför är det OK att kommentera en smal persons kropp??

    Speciellt om personen i fråga mår dåligt/har depression/lever med kronisk smärta

    och själv mått dåligt över just viktnedgång?

    Varför? Varför ens kommentera överhuvudtaget? ..

    Jag förstår att människor kanske menar väl, dock så tar jag det inte som nåt positivt!

   "Men vad du är Smaal" eller "du borde nog äta mera" ....

    Varför är det så himla farligt med just en smal kropp?? Varför? Jag förstår verkligen inte ..

    Och varför är det "OK" att kommentera en smal kropp, när det inte är "OK" att kommentera andra

    kroppar-som ser ut på ett annat sätt?

    DU ser bara min kropp-men DU har ingen som helst aning om hur jag mår inuti ..

    Menar verkligen inget illa om andra kropptyper, så ingen missuppfattar.

    Detta behövs ventileras-för jag vet att jag inte är ensam om att tycka så här,

    eller uppleva sånt här ...

 
    För det första så äter jag väldigt ordentligt/har snabb ämnesomsättning, för det andra så är jag sjuk/

    lever med kronisk smärta.

    Och för det tredje så angår det inte dig .. Faktiskt inte!

    Och förresten har du tittat på hur du själv ser ut?

   "Du kanske har flottigt hår och du borde faktiskt duscha lite oftare" eller "du äter hemskt mycket

    sötsaker och du kanske borde tänka mer på din hälsa" ...

   "Eller dina tänder ser ovårdade ut, har du varit till tandläkaren det senaste året?" ...

   Vi ser helt enkelt olika ut. Har olika gener och ärftlighet. Jag har alltid haft en smal kropp och

   kommer antagligen fortsätta ha det med, har dem generna. Helt enkelt.

   Precis som att en del har blå ögon men andra har bruna eller gröna ögon.

   Om jag ska sätta in mig själv i en av dessa kategorier, så tillhör jag översta bilden. Och vaddå?

   Vaddå "real beauty?" ..  så enligt denna bild så är jag inte det alltså. Okej ..

   Känns faktiskt trist. Varför måste det motsatta nedvärderas?

   Det finns faktiskt vi som är naturligt smala. 

   Alltså smala i oss själva-utan vare sig bantning, träning eller dieter.

   Varför kan vi inte bara acceptera varandra oavsett utseende?

   Vi ser olika ut och det finns alltid en människa med känslor och tankar inuti oavsett

   kroppsstorlek, hårfärg eller utseende ...

     Det är precis lika viktigt att tänka på HUR man beter sig på nätet, vad gäller bloggar, kommentarer,

     sociala medier-jämfört med hur man beter sig IRL. Alltså i verkliga livet.

     Det är definitivt inte ok att bete sig dåligt eller komma med negativitet eller hat bara för att du

     sitter bakom en datorskärm. Det är däremot väldigt fegt och säger ganska mycket om dig som person ..

     Och glöm inte att varje dator har ett IP-nummer och kan man något så när om datorer och nätverk,

     så kan man spåra IP-numret. Och även datorn.

      Oskrivna Bloggregler

    1. Näthat och elakheter är aldrig OK. Om du nu stör dig så på personens inlägg eller innehåll varför då läsa,

        eller ens kommentera?? Skärpning!

    2. Det är definitivt ALDRIG Ok att sno eller kopiera ett inlägg, utan den personens samtycke!

        Alla människor som har något uns av förnuft däruppe borde fatta det.

        Då har man faktiskt ingenting i bloggvärlden att göra om man inte fattar det ..

   3. Folk som kommenterar utan att känna mig och bara skriver "Allt bra? .."

       Det går bara bort. Har du inte ens tid eller energi att läsa det jag skrivit och bara vill göra reklam

       för din egen blogg .. då har du inget på min blogg att göra, faktiskt.

       Vill du ha gensvar från mig-då får du faktiskt anstränga dig lite själv också!

   4. Likaså personer som inte känner mig och "bara" vill göra reklam för tävling på sin egen blogg!

       Det går också helt bort. Man har faktiskt 4 minuter över att läsa ett inlägg och skriva en rad.

       Jag menar 4 minuter, det har alla ..

       Jag tittar in hos så gott som alla, som kommentarar i min blogg, även dem jag inte känner :)

       Och vill man inte ens läsa mitt inlägg & bara göra reklam för sin egen tävling-då kan man ju titta

       in på nån annan blogg istället ..

       Vad tycker du själv som läser? dela gärna med dig!

   Centerpartiet pratar om enkla jobb. Och när de då pratar om enkla jobb, så borde ju det vara just det,

   enkla jobb. Alltså jobb som är lätta och inte kräver så mycket av arbetstagaren.

   Att utbilda sig till undersköterska OCH jobbar som undersköterska vare sig inom äldrevård, på sjukhus,

   eller på akuten-är ett enkelt jobb enligt Centerpartiet.

   Är det ett enkelt jobb?? Annie Lööf, du har inte en aning hur verkligheten ser ut ..

   Det verkar bra mycket enklare att jobba som politiker, i mina ögon-än som uska.

   Har hon ens en aning om HUR MYCKET en uska gör under 1 dag på sitt arbetspass??

   Politikerna, inklusive annie Lööf kan väl prova på att jobba som uska under en dag,

   det skulle nog vara VäLDIGT nyttigt för dem och för Sveriges befolkning!

    Då när de har jobbat 1 dag som uska så har dem ....

    Inte hunnit ta nån lunch, pga stressen och för mycket att göra ..

    Torkat tårar på någon som har ångest eller smärta ....

    Gjort iordning en avliden människa för sista vilan, innan de anhöriga kommer ..

    Sprungit med mediciner och dela ut lunch till 15-20 patienter/boende ....

    Gjort iordning & serverat fika till 15 patienter/boende och ev anhöriga ....

    Hunnit dokumentera ALLT på journaler via datorn ...

    Tagit blodtryck & puls, tagit blodprov, gett insulinsprutor, lagt om sår  ...

    Hjälpt patient som ramlat/skadat sig/blöder-kontaktat Ssk eller läkare, ev följt med till akuten ...

    Arbetat både dagar, kvällar, nätter, helger ....

    Hjälpt patient/boende till toalett eller dusch ...

    Haft telefonkontakt med anhörig, som önskar bli uppringd ...

    Haft egna personliga ansvar på avd t ex kostombud eller brandombud ...

    Är man brandombud så är man Ansvarig för att allt är brandsäkert på avd, t ex täta dörrar, rena ytor

    i korridorer ifall brandmän måste komma in m.m ....

    Och mycket, mycket mer som INTE är enkelt ....

    Och det krävs mycket av den som jobbar inom vården och man har mycket ansvar som uska!

   Jag har själv jobbat många, många år inom vården tidigare och gjort allt detta på mina arbetspass.

   OCH mycket mera. Skulle jag rabbla upp precis allt-skulle det bli ett väldigt, väldigt långt inlägg ..

   Ett annat perspektiv i ämnet, som är viktigt:

   När man är patient på sjukhus/boende på äldreboende är det A och O att kunna känna sig trygg

   i den miljön-för Jag som patient är beroende av vården och beronende av hjälpen jag får.

   Att personalen inom vården kan svenska språket och att vi (jag som vårdtagare och du som vårdgivare)

   kan kommunicera är nödvändigt och ett måste! Absolut måste!

   Så NEJ jobba som uska inom vården är INTE ett enkelt jobb! Och det passar inte vem som helst!!

   Och vem som helst skulle heller inte klara av det jobbet!

   Kan lova att många av dessa politiker, inte skulle orka jobba ens 1 vecka som uska ..

    Ja det finns nog lika mycket tankar och åsikter om otrohet, som det finns människor

    Är ett ganska laddat ämne och börjar man prata om ämnet kan det lätt leda till diskussioner.

    Mina åsikter om otrohet är väldigt svart eller vitt.

   1. Ifall min partner väljer att vara otrogen så föredrar han någon annan person än mig.

   2. Väljer att (antagligen) ljuga för mig.

   3. Väljer "att slänga bort" våran tid tillsammans. Det är i stort sett, mina åsikter.

   4. Plus att min partner vet mina åsikter om just otrohet och skulle han göra det ändå-

       skulle han bryta både tillit och förtroende. Basen i ett förhållande.

   Då har han redan gjort sitt val, anser jag. "Det" skulle alltid ligga kvar och mala i min hjärna och då skulle

   det nog aldrig funka att vara kvar i det förhållandet. Och ärligt talat har man gjort det en gång,

   finns alltid risken att det händer en andra gång ..

   Personligen skulle jag nog aldrig kunna förlåta. Jag känner mig själv hyfsat väl-vid det här laget.

   Och tilliten är ganska bortblåst då och tillit är ju nummer 1 i ett förhållande. Anser jag.

   Har man ingen tillit, att man inte litar på varandra. Vad är det då för vits?

   Och jag har varit med om just denna situation i ett tidigare långt förhållande.

   Min partner var då otrogen. Jag var yngre då, i 20-plus åldern, så det var länge sen nu :)

   Så jag kan säga rätt säkert. Nej, jag skulle inte förlåta.

   Jag dömer inte den som varit otrogen, men jag skule antagligen aldrig stanna i ett förhållande,

   där otrohet förekommit.

   Vad tycker du? Skulle du kunna förlåta? Eller har du varit i den situationen själv?

   För ett tag sen så lyssnade jag på en dokumentär. En P1-dokumentär, som jag rekomenderar alla människor 

   att lyssna på. Det slutade med att tårarna rann på min kind.

   Dokumentåren heter "70 dagar mot döden-rutinärendet som gick fel".

   Den handlar om 30-åriga Rikard Langewolf, som upplever smärtor i magen och åker in akut,

   och smärtorna visar sig senare vara gallsten. Och hur hans resa förändras från att ha börjat med gallsten-

   till att han dör 70 dagar senare.

   Det mest tragiska är att han dör inte för att han har en livsfarlig åkomma, han dör för att vården orsakar

   skada i hans kropp och det upptäcks inte i tid, utan alldelas för sent.

   Hans öde väcker så mycket tankar, känslor och frågeställningar hos mig.

   Jag upplever både sorg, rädsla, förtvivlan och ilska när jag lyssnar på dokumentären.

   Pga brist på resurser delas Rikards ingrepp upp i 2 delar, på 2 olika sjukhus. Va??

   Och däri ligger nog mycket av det som från början är orsak till hans död ..

   Det råder noll informationsöverföring och rapportering mellan de 2 sjukhusen och de olika mottagningarna.

   Trots att Rikard vrider sig av smärta och vid ett tillfälle ber vård-personalen döda honom istället-pga

   hans olidliga & fruktansvärda smärtor, är det ingen som verkar reagera, ringa hans läkare eller dubbelkolla?

   Man tror knappt att det är sant, när man lyssnar på dokumentären, Fruktansvärt är bara förnamnet ..

    Vad har hänt med att lyssna på patienten? Vad har hänt med tanken,

    bättre kolla en gång för mycket än en gång för lite?

    Och varför ingen information mellan sjukhusen?? Jag blir helt stum!

    Är detta Sverige år 2016 eller 1906? Känns som ett stort skämt.

    Rapportering, information mellan arbetslag och dokumentation är ju nummer 1 inom vården.

    Jag har själv arbetat inom vården och det är super viktigt!

    Jag själv rapporterade hellre för mycket än att säga för lite och då jobbade jag inte inom akutvården!

    Skrämmande! Och oerhört tragiskt!

    Man vill gärna tro att detta är ett undantag, som berott på tuff belastnig på de 2 sjukhusen ..

    tyvärr så tror jag inte att det är så .. Sjukvårdspersonal, bla sjuksköterskor larmar gång på gång att

    det saknas bemanning och vårdplatser för att kunna garantera patientsäkerheten!

    Första ingreppet som gjordes på Rikard, op och bortagning av gallblåsan-har även gjorts på mig.

    Jag har haft gallsten och pankreatit (inflammation av bukspottkörteln).

    Pankreatit kan komma i samband med gallsten, men det är inte så vanligt.

    Dem sa i dokumentären att Rikard kräktes galla för att han hade pankreatit.

    Och jag vet inte om det kan bli så, men jag kräktes inte galla iaf. Jag var mest "borta" halva tiden,

    pga all smärtlindring. Men det var ju så mycket annat som vart fel i hans kropp, pga vårdskada så svårt

    att säga vilket det berodde på.

    Och alldeles för sent upptäckte kirurgerna en reva/ett hål på Rikards tunntarm, där frätande galla hade

    läckt ut i magen på honom-och det hade bildats nekros ( död vävnad) runt om i hans mage, och senare

    även runt om i hans kropp.

    Ja en vårdskada-antagligen orsakad av nån av de 2 ingreppen-vilket dödade Rikard.

    Sånt här ska inte få hända! Hur många ska behöva dö pga nerdragningar inom vården??

    När ska patienterna prioriteras? Och patienternas säkerhet?

    Kommer resultatet bli att färre människor söker akutvård vid svår smärta/sjukdom?

    Som patient själv, ligger såna här frågor nära mig! Speciellt då jag haft gallsten, precis som Rikard.

    Jag är så tacksam att jag ändå klarade mig, för jag var väldigt sjuk och låg med både dropp, kateter & PVK.

    Vet inte vad jag mer ska skriva. Hjärtat gråter för Rikards skull och hans anhöriga, som fick se honom lida

    i hemska smärtor och dö bara 30 år gammal.

    (Jag var också 30 år när jag fick min gallsten, kanske nåt med den åldern, hm ..)

     Ja nu är det dags för ett åsiktsinlägg igen.

     Denna gång saker jag har lite svårt för. Och detta är mina åsikter. Kanske tycker du lika,

     eller så tycker vi olika. Så kan det också vara ..

   1. Bloggar som är helt lösenordsskyddade ...

      Nu menar jag alltså inte enstaka inlägg, utan att hela bloggen är lösenordsskyddad och går alltså bara

      att läsa för den/de som har lösenordet. Vad är grejen? Alltså, jag förstår ju egentligen ..

      Det är antagligen så att man skriver om "privata" saker som man bara vill att vissa ska läsa.

      Men, hela bloggen? hur kul är det att ha en blogg som bara några läser?

      Eller ger man ut lösenordet till många?

      Jag tror personligen, att de flesta som bloggar vill ha läsare. När det kommer till kritan ..

      Oavsett vad man skriver om.

      Vad tycker du? Om du tycker på annat sätt? eller om du har/haft en lösenordsskyddad blogg?

      Dela gärna med dig.

   2. Människor med körkort som kör som krattor ....

      Människor som inte använder blinkers, inte tittar när dem ska svänga ut på en större väg,

      kör helt fel i rondeller och lämnar INTE ens företräde ( som man ska göra ) i rondeller ...

      Ja jag kan rabla upp hur mycket som helst. Och jag har varit med om alla dessa trafiksituationer.

      Det är ju tur att jag kollar ordentligt själv (även fast jag har "rätten" på min sida)-för folk kör

      ju som krattor i vissa fall ..

      Det värsta är ju att dem leker med andra människors liv. Även om dem struntar i deras eget liv,

      så kanske dem inte vill ta död på någon annan människa ??