Och jag fortsätter att teckna och måla. Har verkligen fått lust och vilja till det kreativa igen.

    Herr Ugggla, var jag inte så nöjd med ( som jag hade hoppats )-men bjuder på honom ändå.

    Har även målat en del i min målarbok och det är avkopplande och kul, kan rekommenderas.

    Blir som 8 år på nytt ;)

    Jag brukar föredra att sketcha, men kul att utmana sig och få in lite färg i skapandet.

    Nu blir det snart lite em kaffe och fika hos mig. Vilken kaffetunna jag blivit ;)

    Dricker Du kaffe?

    Hur har Din helg varit kära läsare?

   I senaste inlägget skrev jag bla om mitt tecknande och målande och det var några av er som gärna ville se

   ett sånt inlägg. Har faktiskt fått tillbaka lite lust till att vara kreativ och pyssla.

   Jag tecknar med mina sketchpennor och sketchblock eller så målar jag i min målarbok för vuxna.

   Har även köpt nya pennor till målarboken. Rea på Panduro. Var ju tvungen då ;) Alltid kul med rea :)

   Jag är en väldig periodare när det kommer till mitt tecknande och det kreativa,

   tecknar och målar mycket i en period sen kan det ibland gå månader till nästa gång.

   Är väldigt kopplat till mitt mående också, är mer kreativ i konsten när jag mår sämre, faktiskt.

   Min bunny. Jag gillar bäst att teckna djur. Kanske för djur ligger varmt om hjärtat*

    Och denna längst ner gjorde jag för länge sen. Eller länge och länge, men tja hyfsat länge sen iaf.

    Som sagt. Ett djur. Igen ;)

    Gillar du att att teckna eller måla? Eller kanske pyssla på annat sätt?

     Att vara stark är inte att springa fortast eller hoppa längst ..

     Att vara stark är inte att lyfta tyngst vikter ..

     Att vara stark är inte att höras mest ..

     Att vara stark är inte att veta bäst eller att alltid vara nummer 1 ..

     Att vara stark är att acceptera livets vilkor ..

     Att vara stark är att kliva upp ur sängen varje morgon-trots att hela kroppen skriker av värk ..

     Att vara stark är att kliva upp varje morgon-trots att ångesten vill få dig att stanna i sängen ..

     Att vara stark är att tänka om när livet inte blir som du tänkt ..

     Att vara stark är att se möjligheterna i det som verkar helt omöjligt ..

     Att vara stark är att behöva kämpa i motvind och låta det bli en utmaning ..

     DU har styrkan inom dig. Den finns där. DU är värdefull ..     

     Skulle vilja börja med att tacka alla er som röstade på mig i bloggtävlingen. Tack söta ni :)

     Jag kom på plats 28 av mer än 110 bloggar. Så jag är nöjd ändå ;)

     Även kul att se några nya besökare här på bloggen.

     Och tack för att ni är så bra på att kommentera fina bloggare! Era kommentarer värmer, piggar upp,

     och glädjer lilla mig.

     I veckan hade jag 4 vårdbesök inbokade. Träffade bla min läkare. Och lite bra nyheter där,

     jag ska få remiss till specialist på Akademiska Sjukhuset i Uppsala för min mage och i slutet av

     juli ska jag till tillbaka till neurologmottagningen för ytterliggare undersökning.

     Och Igår var jag faktiskt hos frissan. Bästa frissan. Vart supernöjd igen. Bild kommer nedan.

     Det är som terapi för själen! Att ändå försöka göra roliga saker i livet-trots sjukdom & smärta.

     Och nu i helgen är vi kattvakter igen. Kissarna kom för några timmar sen och stannar några dagar ;)

     Vara med djur är också som terapi för själen. Det kan lindra stress, oro och göra oss lugnare.

     Och det stämmer iaf in på mig. Och dessa 2 kissar är så gosiga och ligger gärna i knät :)

     Så det blir terapi i helgen och massa mys :)

     Lev i nuet. Lev just NU.

     Nuet är det enda vi vet. Så gläd dig över dem små sakerna. En promenad, en god middag

     eller vad det nu kan vara :) Livet går inte i repris, lev medans du kan.

     Var rädd om dig själv och varandra*

  Ni som känner mig sen innan och känner till min nuvarande sjukdomsresa-vet att jag inte mått speciellt bra,

  för att uttrycka det milt. Och jag har även gått ner rejält i vikt, vilket tagit ännu mer på psyket & kroppen.

  Och jag är inte "där" än, men jag jobbar på att gilla mig själv mer. Och jag tycker bättre om mig själv nu,

  än vad jag gjorde för 3 månader sen. Så det går iaf framåt.

  För det är ju faktiskt så här. Alla ser olika ut. Endel är korta, andra långa.

  Endel är smala, andra inte. Och vi har olika gener och arvsmassa, sånt påverkar också.

  Vissa har lätt att gå upp i vikt, andra lätt att gå ner i vikt. Och sjukdomar kan även påverka vikten

  och kroppen, både fysiska och psykiska.

  För även om man är smal, så kan man avsky sin kropp. Det sitter i huvudet, i våra tankar o känslor.

  Och även om en smal kropp i mångas ögon ligger närmare "kroppsidealet", så betyder inte det att

  JAG mår bättre för det. JAG har fotfarande samma negativa tankar, oavsett vilket "ideal" som råder.

  Ja, iaf. Man har ju den kroppen man har liksom. Så varför inte försöka tycka om den istället?

  Varför vara så hård mot sig själv, när man inte är det mot andra?

  Jag ska försöka tänka på det jag gillar med min kropp, istället för att tänka på det jag inte gillar.

  Och jag gillar min rumpa. Så-det var det. Det var en början iaf, jag har sagt nåt jag gillar med mig min kropp.

  Gillar du din kropp? eller inte? dela gärna med dig!

  Nu ska vi framhäva det vi Gillar med oss själva, eller hur? Vad gillar DU med din kropp?

   Det är tufft och verkligen inte lätt. Att leva med smärta. Vissa dagar är skräp.

   Och det är bara mänskligt. Att känna så. Leva med kronisk smärta är tufft. Både fysiskt & psykiskt.

   Jag har själv haft några dagar med mer fysisk smärta nu och det är förjäkligt rent ut sagt.

   Blir så hindrad i mitt liv och begränsad. Ett tråkigt skov.

   Haft väldigt ont i nacke, axel, skuldra-partiet och i händer och handleder.

   Kan vara en kombination av mina (gamla) diskbråck i nacken och min andra smärtproblematik

   i kroppen-som sätter sig på leder & muskler.

   Tror dock mest att det beror på min smärtproblematik, som är under utredning.

   Stel som en pinne och vad jag än gör, så gör det mesta ont. För vad man än gör i stort sett,

   så använder man händer & handleder. 

   Och det gäller även nacken, bara man använder t ex armarna, så blir musklerna vid nacken påverkade.

   Tja det ger mer smärta, bara en sån sak. När jag har sämre dagar.

   Och på morgonen, då känner jag mig som Astrid, 78. På riktigt.

   Är väldigt stel i min kropp på morgonen och ligga och dra sig på morgonen-funkar inte för mig.

   Leder och muskler känns super stela, ömma och värker. Det är bara att gå upp då.

   Jag klagar inte, berättar bara hur min vardag ser ut. Varje dag, i stort sett. Iaf, nästan.

   Och negativt tänkande drar ner mig i ångestträsket, så nu försöker jag vända mitt beteende.

   Förändringsprocess. Det hjälper att försöka tänka så positivt det går. För mig.

   Tänka på det jag kan göra-istället för det jag inte kan göra. Jag kan dricka mitt kaffe på morgonen,

   göra min lätta rehab/träning, ta min promenad & hoppas på ett positivt liv.

   Att även fast jag inte vet hur framtiden blir-att ändå tänka att det blir bättre,fokusera på det jag har

   i mitt liv-istället för det jag inte har. Tänka framåt-istället för bakåt.

   Även fast jag har en skräpdag kroppsmässigt försöka-vända det till att tänka positivare.

   Och det är en konst. En svår konst. Men jag är en bit på vägen iaf.

   Är så glad och tacksam för mina nära och kära. Min underbara fina sambo H, som ställer upp till 110 %

   på mig och gör så otroligt mycket för mig.

   Han handlar mat, skjutsar mig till sjukhuset och Hc (när jag inte orkar köra), lagar min bil, dammsuger,

   och tröstar mig. Han är min klippa! Verkligen. Min trygghet i livet. Min sambo, kärlek & bästa vän.

   Så trots allt. Så är jag ändå tacksam för det som är bra i mitt liv. Det jag har & det jag kan göra.

   "Livet går inte i repris-lev medans du kan"

   "Och så länge jag andas, så fortsätter jag kämpa"

     Pepp till mig och alla andra underbara, starka kämpare därute. Ge inte upp. Du är värd att fajtas för!

'  

   Livet kan vara så oerhört tragiskt och sorgligt. Och orättvist.

   Det finns tyvärr ingen rättvisa när det gäller livet och sjukdomar. Det är som ett lotteri.

   Ett lotteri där man inte vill dra nitlotten ..

   Jag hatar cancer. Varför finns det ens?
   Avskyr det speciellt mycket när det drabbar unga människor/unga vuxna och barn.

   Som precis har börjat sitt liv, med allt vad det innebär. Varför? Varför du? Varför just du?

   Du var så stark genom din resa! Många människor har du berört och jag skulle bara önska att fler

   människor lever sitt liv som du gjorde.

   Du har gjort skillnad för mig och du kommer alltid leva kvar i mitt hjärta. Det kan jag lova!

   "Livet är inte en dans på rosor. Livet är ju liksom livet. Men kämpa på och försök tänka positivt,

   vad du än går igenom. Det underlättar, hitta dem små sakerna och guldkornen i livet."

   Så medans vi kan och har möjlighet ..

   1. Jobba inte för mycket. Livet är så mycket mer. Trivs du inte på jobbet, byt jobb.

   2. Prata med varandra.

   3. Var inte rädd för att säga nej-för att prioritera dig själv.

   4. Var inte rädd för att säga Ja-och chansa.

   5. Och försök tänk positivt i den mån det går-det gör livet lättare

   6. Och lev-i-nuet. Vi vet aldrig vad som händer om 1 vecka eller om 10 år. Så lev medans du kan.

   7. Njut av de små sakerna i livet. En fika i trädgården, en härlig promenad eller en god måltid.

   Vi som har turen ATT FÅ leva vidare. Tänk på detta. Alla har inte den turen ..

   Inspiration till inlägget är en underbar människa, som tyvärr alldeles, alldeles för tidigt fick lämna livet.

   Vad livet är orättvist! Tänker på dig. Fina du. Minns dig, för alltid. Fina ängel*

   Var rädd om er själva och varandra. Vi har inte all tid i världen. Så LEV medans du kan!

   Fuck Cancer! Fuck Cancer!

  Nånting har hänt. Nånting har förändrats.
  För bara 3 månader sen hade jag svår ångest och mådde otroligt dåligt och livet kändes helt värdelöst.

  Jag vaknade och grät på morgonen. När jag vaknade-så mindes jag. Mindes hur jag mådde och ångesten

  bara vällde över mig som en stark våg. Och drog ner mig under ytan. Igen.

  Och idag. Idag så mår jag ändå bättre. Visst det är fortfarande en kamp-med ångest,

  och visst jag har mina kroniska smärtor.

  Men jag mår iaf bättre i sinnet. Känner att det finns en mening med livet, att även fast livet inte blev som jag

  tänkt-så är det nåt som kommer göra mig starkare. Och även fast motgångerna kommer att komma-

  så kommer jag att resa mig upp. Igen ... Känner mig mer harmonisk & mer hoppfull.

  Jag tror att en liten del av min krigarsjäl-har återvänt. Krigarprinsessan.

  Ja vägen är lång och knaglig, med flera branta, uppförsbackar-men jag har iaf börjat min vandring!

  Det är en början iaf. Sen vet jag inte, hur min resa blir eller vad som händer. Men det vet man ju aldrig.

  Och idag vart det lite träning. Ja just det träning. Ni som känner mig sen innan vet ju vad träningen,

  har betytt och betyder för mig. Det har tidigare varit en stor del av mitt liv.

  Visst väldigt lätt träning var det. Promenad 45 min och lite lätta träningsövningar.

  Men, Vilken lycka. Ändå. Vad jag saknat detta.

  Hoppas det kommer funka. För mig och min kropp. Jag slutar aldrig hoppas.

  Inne på 3:e veckan med lätt träning/rehab nu. Ger mig aldrig. Hoppas är det sista som lämnar ..