Levande terapi ....

  Mitt mående har inte varit bra. Verkligen inte. Tillstött ytterliggare saker som gjort att måendet försämrats.

  Men jag kämpar på så gott jag kan. Känner verkligen att detta är en prövningens tid, men antar att livet-

  kan vara så ibland. Tyvärr krävs det inte så mycket för att mitt dåliga mående, ska bli ännu sämre.

  Tyvärr funkar psykisk ohälsa lite så. Det som inte är nån stress alls för en frisk person, blir Stark stress

  och väldigt stark oro för mig. Hjärnan är redan ansträngd till max och kan inte ta in mer.

  Det är redan fullt liksom och den lilla energi man (jag) har vill jag helst inte lägga på yttre stressfaktorer.

  Fast tyvärr är ju livet inte så enkelt alla ggr. 

  Har iaf besök av denna goding i helgen. Våran lånekatt, som vi brukar bo hos oss lite då och då :)

  Hoppas Du har en fin lördag och helg!

    Det är rätt tufft idag. Tankarna är jobbiga och det känns som min hjärna motarbetar mig.

     Ångest och hjärnan känns som en centrifug-som är svår att få stopp på.

     Nåt som värmer då, det är omtanke och stöd från fina vänner*

    .... För ett tag sen fick jag en fin present av min fina vän Angelica www.nouw.com/icaibloggen

    En jättefin mugg. Hon är verkligen underbar och ett stort stöd för mig. Tack för att Du finns i mitt liv!

    Vi bor långt ifrån varandra, men jag hoppas verkligen att vi kommer träffas en dag*

    Tack för att Du finns där för mig* Vet inte hur jag ska kunna tacka dig. Är så tacksam*

    Ja det var visst en bloggpaus. En längre bloggpaus.

     Har ju varit eko här ett tag nu, på bloggen.

     Jag har fått några bakslag och mått sämre. Och hamnat i nån slags depression.

     Så det är ganska jobbigt just nu. Verkligen jobbigt. 

     Men era kommentarer värmer hjärtat, och era frågor om hur jag mår eller att ni bara lämnar en 

     kommentar med massa kramar*  Det gör mycket*

     Så tack för att ni tittar in här trots väldigt lite bloggande från min sida.

     Lite terapimålning*

  Jag vet egentligen vad jag vill skriva. Men jag får inte ut orden-för det är bara gröt i min hjärna nu.

   Känns inte som jag kan tänka klart eller rationellt. Alla tankar och meningar bara virvlar in i varandra-

   som en centrifug på högvarv.

   Ibland blir saker i livet, helt enkelt inte-som man trodde att det skulle bli.

   Det vart en akuttid på Vc igår. Hos läkaren. Nu är karusellen igång. Igen.

   Jag fattar ingenting av vad som händer-men ändå förstår jag ju.

   Iaf bitar av det.

   Jag trodde ärligt talat inte detta. Att det kunde bli såhär. Inte för mig, men tydligen kunde det.

   För här sitter jag nu. Tårar kommer. Eller så är det bara tomt i huvudet.

   Ja inget vidare upplyftande inlägg, men ibland kan livet vara just så här.

  Mitt senaste projekt och min senaste målning ...

     Målade denna tjej i helgen. Och vart faktiskt riktig nöjd ;)

      Mitt skapande är min ventil och min mindfullnes. Verkligen. 

      Några av er har frågat hur jag mår, Och ärligt talat så är inte mitt mående det bästa just nu.

      Jag skriver bara så just nu. Får se om jag skriver mer om det en annan dag.

      Hoppas du mår bra och har en fin onsdag :)

    Igår hade jag en riktig dipp dag. Mådde verkligen inte bra och kände mig låg & ledsen.

    Därav tystnad här på bloggen. Och idag? tja idag, har förkylningen lagt i en högre växel känns det som.

    Arbetstränade på fm och sen har jag mest slappat, druckit te och kollat serier.

    Resten av dagen och kvällen-blir nog ungefär likadan ;)

    Hur mår du? Hoppas du mår bättre iaf :)

    Mitt mellanmål för dagen, behöver lite vitaminer nu ;)

    Och längst ner vy från vårat ena fönster i vardagsrummet :)

      Vissa mornar är det lättare att gå upp. Och vissa mornar är det svårare att gå upp. 

       Det är olika för alla. Men generellt är mornarna värst för mig. 

       Då vaknar jag, minns och det jobbiga kommer tillbaka. Ibland hanterbart och ibland mindre hanterbart.

       Men det finns ändå en skillnad nu, mot när jag fick min utmattning.

       Jag lyssnar mycket mer på min kropp numera. Jag tänker på signalerna den skickar ut,

      signalerna där kroppen försöker meddela att det faktiskt är lite för mycket nu.

      Att det är nödvändigt att sakta ner och lägga i 2:ans växel och köra lite saktare.

       Så det gör jag nu. Saktar ner farten. Jag är en person som brinner för mycket och är aktiv,

       det är inte lätt. Men det är ett måste. 

       Åtehämtning är så viktigt. Oerhört viktigt. Och att prioritera sig själv!

       Låter som en klyscha-men det är så sant. Allting börjar med sig själv och sitt eget mående.

      Men jag försöker ändå tänka på vissa saker. Viktiga saker.

      Vad gynnar mig och vad hjälper mig?

      Så istället för att tänka att det känns som ett nederlag att sakta ner .. 

      Så är det bra gjort att sakta ner istället för att eventuellt behöva dra i handbromsen senare-

      och ev må sämre i ett senare läge.

     Du har bara ett liv. forma det efter vad du vill, känner &

     var rädd om dig själv!

     Alla är vi unika & bäst precis som vi är ....

   Gjorde veckans sista arbetspass igår. Och när jag kom hem var jag helt slut.

    Verkligen helt slut. Psykiskt trött. Känner att det varit för mycket på sistone. 

    Jobbiga saker på det privata planet, och att jag ökat på min arbetsträning. 

    Och jobbat mer med allt vad det innebär. Plus, känna krav att öka på arbetstakten ännu mer.

    Känner att måendet blivit sämre.

   Spelar egentligen ingen roll exakt hur mycket just jag jobbar. Själva vitsen med arbetsträning

   är att ta det i en takt som passar mig. Ingen ide att arbetsträna för mycket om man ska åka in i en 

   utmatnningsdepression igen liksom. Det hänger inte bara på att jobba mest antal timmar,

   hela livet ska funka-inte bara fysiskt vara på en arbetsplats.

    Jag tänker verkligen inte göra det misstaget att driva mig själv utför en klippa igen.

 
   Definitivt inte. Jag är värdefull. Och jag är den viktigaste i mitt liv. Faktiskt.

   För har man inte psykisk hälsa-så har man inte så mycket annat heller. Ärligt talat.

    Så nej. Jag säger nej. Och säger därmed ja till mig själv.