Idag är kallt här hos oss. -18 är det nu utanför dörren.

    Men det vart ändå en promenad och det känns jäkligt bra-så här efteråt. Pölsade på mig mycket kläder

    och begav mig ut på en skogspromenad. Men då var det "bara" -14.

    Har också varit tvungen att ringa en del samtal till olika personer, på myndigheter ..

    Hm. Ibland måste man ju nästan vara frisk för att orka vara sjuk eller sjukskriven. Men det är också gjort.

    Är ju sånt jag inte kan påverka så värst mycket själv-jag har gjort det jag kan göra, ringt.

    Men en positiv sak ang sånt här är att jag känner att jag hantera det lite bättre nu.

    Förut hade en sån här sak gjort att jag mått extremt dåligt,

    men nu kan jag ändå ha lite distans till det-på nåt sätt. Visst det är inte kul .. men ...

    Det förstör inte hela min dag. Och då förstår jag ..

    Jag har ändå blivit lite mentalt starkare. Och jag ska bli ännu starkare ..

  Ja jag har inte skrivit så mycket om mitt mående, utredning, läkarbesök och sjukvården-

  på sistonen. Magutredningen är iaf klar. Och jag har verkligen fått min mage väldigt utredd-

  en eloge till min läkare på Hc. Hon är verkligen bra :)

  Ja vad gäller magen .. Det lutar ju åt IBS, som jag har misstänkt själv länge.

  Är glad att det inte var nåt värre iaf. Jag har ju haft ruskiga problem med min mage-smärtor, kramper mm.

  Magen är bättre, men inte bra. Det är ändå hyfsat hanterbart, det var det inte förut.

  Ja och så var det kroppen .. och all värk och alla andra skumma & jobbiga symtom. Allt är iaf kvar

  och ungefär som förut. Endel dagar mer och andra dagar lite mindre.

  Pratade ju med neurologen för en tid sen om ev diagnos, dock vet jag inte riktigt hur det blev ..

  Varför kan dem inte prata mer klarspråk? Eller så är det jag som inte fattar, jaja ...

  Han skulle ju iaf höra av sig till min läkare, så får höra med henne sen.

  Jag är ju iaf nästan säker på vilken diagnos jag har och neurologen trodde samma.

  Men det är det här med utredning för just detta, verkar himla svårt att få till ..

  Kunde jag sätta diagnos på mig själv, så vore det ju enkelt. tyvärr funkar det ju inte så ..

  Jaja, jag mår iaf bättre psykiskt nu och det gör mycket. Äter ju mina antidepressiva fortfarande-

  och det tyckte min läkare att jag skulle fortsätta med än så länge. Bra, vi är överrens ;)

  Vart ju utmattning, depression och det tar tid för hjärnan och själen att läka.

  Ja 2016 var ett jobbigt och tungt år! Väldigt jobbigt, skrämmande och enormt tufft ..

  men förhoppningsvis har det också lärt mig nåt. Och slutet på 2016 har varit bättre än början av 2016,

  Så kanske rentav att 2017 blir ännu bättre. Det tror jag och hoppas :)

  Jag och min läkare har pratat om ev arbetsträning när min sjukskrivning går ut.

  Och har läkartid hos henne några dagar innan. Hon är en bra läkare så känns ändå ok.

  Hon kollar först hur jag mår och är lyhörd. Hon har även sagt ev arb träning beroende på mitt mående. 

  Så jag välkomnar nu nyårsafton och det nya året. Jäklar vad 2017 ska bli ett BRA år :)

 Min morgon började ganska tidigt. Hade tid hos tandläkaren i stan i morse.

 Haft besvär ett tag, men själv misstänkt att besvären är pga mitt gnisslande och grejande

 med munnen på natten. ( Har bettskena på natten för mitt gnisslande,

 men tyvärr botar ju inte det gnisslandet-men det skyddar tänkerna iaf).

 Och tandläkaren var inne på precis samma spår ;) Hon tyckte att det såg bra ut-så det var ju bra :)

 Jag spänner mig väldigt lätt i nacke-området och mun, käke-området ..

 har ju en del med min kroniska värk att göra.

 Men men-ska försöka slappna av mer. Men lätt att säga men svårt att göra.

  Jaja efter det var det en kaffe latte och croissant ( rätt stavat? ;) På waynes-i väntan på att Skopunkten

  skulle öppna sina dörrar. Och där vart det 2 par nya skor. Vinter skor/stövletter.

  Och ena skoparet fick jag för halva priset. Alltid trevligt :)

  Har verkligen behövt nya skor, men inte riktigt kommit till skott innan.

  Ja just det. Vart en klocka också för halva priset på Ur & penn.

  Och på em .. vart det träning. Så nu är jag proppad med endorfiner och lyckokänslor :)

  Den bästa träningen jag vet, styrketräningen. Även fast det är lätta vikter. Så .. glädje :)

  Och jag känner i kropp och psyke att jag stärks. Ge aldrig upp!

  När jag tränar tittar jag på mina armband från www.aldrigensam.com ( en förening mot psykisk ohälsa),

  minns min resa som jag gjort ( och gör ..) och känner mig faktiskt riktigt stolt över mig själv och det

  motiverar mig om möjligt-ännu mer. Det är power.

  Vad har Du gjort idag? :)

  Har tänkt en del det senaste ...

  Vad gjorde jag för exakt 1 år sen, vid den här tiden?

  Ja då studerade jag ju fortfarande på högskolan och hade massor att göra, med skolan och allt det andra

  runt om i livet. För även om man är student har man ju allt det andra också.

  Och plugga 100 % på högskola är tufft-även om man är frisk.

  Men hur mådde jag då?

  Nej jag mådde ju inte så bra egentligen. Men jag tog mig inte direkt tid till att

  känna efter heller. Det hade jag faktiskt inte tid till .. jag hade visserligen snart jullov från skolan.

  Men det var massor av plugg till några dar innan julafton & vi hade även uppgift att göra på jullovet.

  Så vet inte egentligen om det var ett "riktigt" jullov. Och allt annat, köpa julklappar, julmat-

  varvat med att springa till läkare, undersökning, sjukhus.

  Varför är man inte mer rädd om sig själv?

  Jag menar så här .. jag är omtänksam som person och bryr mig mycket om andra människor ..

  Så varför inte då bry mig om mig själv. Jag själv är ju den person som (faktiskt) står mig närmast*

  Såå ....

  Jag duger faktiskt precis som jag är! Jag är omtänksam, kreativ och sprudlande.

  Och jag formar faktiskt mitt liv, precis som jag själv vill leva det.

  Jag mår bättre och jag känner mig faktiskt riktigt stolt över min resa och dit jag kommit idag.

  Mår bättre psykiskt, har tagit upp det kreativa, tränar igen och drömmer ändå om framtiden ...

  Och träningen är mycket av svaret tror jag. Mår mycket bättre när jag tränar :)

  Var rädd om er själva-det finns bara 1 av just Dig!

  Att känna sig misslyckad och värdelös är hemska känslor. Oavsett orsak, så är det fruktansvärt.

  Verkligen fruktansvärt.

  Att tycka att dem man älskar skulle ha det mycket bättre utan mig i sitt liv ..

  Jag har känt alla dessa känslor. Jag kände mig så otroligt misslyckad som inte ens kunde fortsätta

  mina studier(högskole-studier på 100 % ..) trots kronisk smärta varje dag, magsmärtor varje natt,

  sömnbesvär, (jag sov allt mellan 1-3 timmar) per natt.

  Och ångest som började komma. Sen upp till skolan på morgonen, för lektioner, föreläsningar,

  grupparbeten, redovisningar-muntliga och skriftliga, tentamen, inlämningar mm.
  Plugga på högskolan är ingen promenad i parken. Det kräver otroligt mycket av dig som student.

  Och du har MYCKET att göra, hela tiden.

  Att vara ledig när man kommer hem efter skolan eller på helgerna-kan du i stort sett glömma ..

  Ja jag vet hur det låter .. Det är inte alls konstigt att det inte funkade.

  Jag var ju sjuk och hade smärtor i kropp och mage varje dag och sprang till läkare/undersökning mm.

  Och kombinera det med 100 % högskolestudier funkar inte. Så mycket kan jag säga.

  Jag vart helt utmattad bokstavligt talat. Och sen kom depressionen. Och alla mörka tankar ..

  Så här med facit i hand, skulle jag ha lämnat skolan tidigare.

  Och jag fattade nog egentligen att jag inte mådde bra. Varken fysiskt el psykiskt. Men jag bara körde på.

  Och tänkte vaddå-lite ångest kan väl många ha?

  Och med tanke på att jag aldrig haft ångest el jobbiga tankar innan borde jag kanske ha reagerat.

  Men åter nej. Eller jo, jag kanske tänkte lite på det-men inte mer.

  Utan jag bara Gjorde-som MAN SKA göra helt enkelt, jag körde på.

  Fröken duktig kan ju inte bara hoppa av en påbörjad högskoleutbildning ..

  Det fanns liksom inte som alternativ .. ja jag vet, det låter inte klokt.

  Men då mådde jag redan så dåligt-så jag kunde liksom inte ens tänka knappt. Det var som kaos i hjärnan.

  Och så här i efterhand .. så saknar jag inte ens utbildningen. Den var inte rätt för mig. Det vet jag nu.
  Nu vet jag det. Nu har jag perspektiv på tillvaron. Hälsan är viktigare än vilken utbildning eller vilket

  jobb som helst! Vi har bara en kropp och ett sinne, men det finns 100-tals utbildningar & möjligheter.

  Jag vet, verkligen det nu. Så här, nästan 1 år senare. Herregud, det har gått nästan 1 år ..

  Det känns sjukt. Att det gått nästan 1 år ..

  Det är annat som finns för mig.

  Annat .. Det vet jag nu och att bara ha kommit till den insikten är ett framsteg för mig.

  verkligen ett framsteg! Det finns annat jag kan göra i mitt liv.

  Och Bara detta. Att jag hittat till konsten igen. Det finns nån mening med det, det tror jag verkligen.

  Och jag har blivit bättre. All positiv feedback och pepp jag får av er, bloggläsare, vänner, familj mm-

  gällande mitt skapande. Det värmer och ger mig mer Motivation :)

  Jag känner mig också gladare .. Visst jag är inte framme än .. Men jag mår iaf bättre nu :)

  Bara det ..

  Så till er som mår dåligt. Har ångest, depression eller utmattning-det går att må bättre.

  Det blir bättre. Det tar tid, men så småningom så kommer små glädjestunder tillbaka och

  tårarna kommer mindre ofta. Och apatin känns mer frånvarande än närvarande.

  Visst det är tufft. Men det blir bättre :)

  Med stöd från nära och kära, bra läkare, bra samtal med psykolog el psyk ssk, antideppresiva och

  att igen börja göra saker som du tycker är roligt. Att säga ja till dig själv och nej till andra-så viktigt!

  (ofta slutar man ju att göra saker man tycker om när man mår sådär väldigt dåligt ..)

   Så var det iaf för mig.

  Jag slöt mig helt och mådde fruktansvärt dåligt. Tappade lusten till precis allt.

  Bara att gå upp på morgonen och klä på sig-var som att bestiga ett berg ....

  Så håll ut, det blir bättre. Du kommer kunna känna glädje igen. Din själ och hjärna måste få tid till

  att läka och må bättre**

  Det finns så mycket att värdesätta i livet. Jag känner tacksamhet för så mycket,

  men mest tacksam är jag mot min kära sambo.
  Han har ställt upp så otroligt mycket för mig under den här perioden! Han är guld värd*

  Han har torkat mina tårar, hjälpt mig igenom panikattacker, åkt till affären, skjutsat mig till läkare mm.

  Det vart ett långt inlägg. Men jag tyckte jag ville få med allt detta också, inte utelämna nåt.

  Livet är kort-lev medans Du kan .... Och var rädd om dig*

      Jag tycker det är ganska konstigt egentligen ..

      Varför ska en människa med ångest eller depression behöva höra "ryck upp dig" eller "var inte orolig".

      De orden botar inte vare sig ångest, negativa tankar eller depression. Dem hjälper inte.

      Det är känslor och tankar som personen har i sin hjärna. Bara för att någon säger så, betyder inte det

      att tankarna automatiskt försvinner.

      Ingen annan vet hur den personen mår innerst inne-förutom just Den personen.

      Ingen skulle drömma om att säga till en person som brutit benet att sluta klaga. Ingen skulle heller

      säga till en peson med mycket fysisk smärta att bara sluta ha ont ...

      Så varför göra det till någon psykisk smärta eller ångest?

     
      Det beror säkert på mycket okunskap och personen menar kanske inget illa ...

      men för den som redan mår dåligt, kan såna här repliker göra ännu mer skada. Och ge mer sår i själen ..

      Depression är en sjukdom!

  Jag tänkte att det var dags för en tillbakblick. Tog dessa bilder för ca 2 år sen.

  Egentligen .. bara 2 år sen-men det har hänt så mycket på dessa 2 år ..

  Och en påminnelse .. rösta gärna på mig, är nominerad för veckans blogg hos www.mizca.se

  Rösta här .....  http://mizca.se/rosta-pa-din-favorit-blogg-27943136 ( Jag är nr 3 ).

  Här kommer iaf 3 bilder på olika nyanser av blått ..

 Den här resan med sjukdomar och kronisk smärta har gjort mig så väldigt stresskänslig.

 Och jag blir så påverkad av det som sker runt mig. Yttre omständigheter och annat, påverkar mig negativt.

 Ångest och panikattack är väldigt, väldigt jobbigt. Jag sjönk ner idag. Långt ner ..

 Men efter pepp från min fina vän och bloggvän www.deninrekampen.bloggplatsen.se ( Tack kära vän)

 och tack för länken som muntrade upp mig :)*

 Och en kväll i soffan med den bästa mannen i världen ( min H ) och även lite kreativitet-så känns det lite bättre :)