Jag ska verkligen göra mitt bästa för att tänka så idag.

   Ni som läser detta och inte mår bra idag. Tro mig .. jag förstår. Har själv mått sämre ett tag, men jag jobbar

   på att försöka vända det. Men det är en process som tar tid. Så säger iaf dem kunniga.

   Och jag tror dem. Det tar tid.

   Men jag vill ju såklart må Bättre. Det vill alla som mår dåligt.

   Och dem negativa tankarna tar mig inte framåt. Dem hindrar mig däremot från att må bättre.

   Positivt idag:  Jag har tagit kort promenad ( trots ösregn ..)

                           Jag ska på bröllop idag ( då det egentligen är både positivt & negativt laddat för mig,

                           då jag mår som jag gör .. Och gärna osäkerhet, ångest  & smärta drar ner mig ).

                           Så känns det faktiskt ändå bra gjort av mig att jag SKA dit. På bröllopet.

   Hur ser din lördag ut kära läsare?

   Kramar från mig ...

      Vart inspirerad av en fin bloggvän www.deninrekampen.bloggplatsen.se när det gäller ett inlägg-

      så tänkte köra ett liknande ;) Förresten kolla gärna in hos henne, hon är en kämpe*

       Dagens negativa

       Läkarbesök ( som gett mig oro )

       Ångest

       Magkrämpor

       Stickningar/domningar,värk

       Dagens positiva
       Läkarbesöket ( som gick bra )

       Tagit promenad 4,5 km i skogen

       Pysslat och målat

       Ätit god fika

     Dela gärna med dig om du vill, vad har varit ditt positiva/negativa idag?

     Livet är förbaskat orättvist många ggr. Men det är ju ändå, det enda utgångsläge som finns.

     Det finns många människor som trotsat oddsen, utmanat sina begränsningar.

     Och gjort det som många människor inte trott dem skulle klara av.

     Personer som vägrat att acceptera.

     Vägrat acceptera nitlotten dem fått.

     Visst det är ibland bra att acceptera också-för att må bättre & hitta ett inre lugn.

     Men samtidigt .. Nej. Jag accepterar inte. Inte än.

     Jag är seg och envis, som den oxe jag är.

     Min historia är långt ifrån färdigskriven. Jag ska göra mer i livet. Uträtta mer i livet.

     Jag ska upptäcka mer i mitt liv. Jag är inte klar ..

      Denna senorita var jag faktiskt riktigt nöjd med. Ritade henne för några dagar sen.

      Vill också passa på att säga tack för alla fina kommentarer på det senaste inlägget.

      Ni är så peppande och varma :) Tack för det.

      Det värmer så att logga in och se era fina spår i bloggen*

      Och tack för tipsen ang instagramkonto som jag skrev om tidigare :)

      Det har ordnat sig nu, har fixat det. Ibland är det bra att vara envis ;)

      Var rädd om er själva och varandra! kramar från mig ..

  Har känt mig ganska tom ett tag nu och mått sämre.

  Ja jag vet ju att det går upp och ner. Men må dåligt och tänka rationellt går inte alltid ihop.

  Livet är ju inte så enkelt alla gånger.

  Har verkligen inte mått bra idag. Varit låg och ledsen.

  Har så mycket tankar, jobbiga känslor som bråkar med mig och känslor av hopplöshet.

  Men iaf. Jag tänkte på vad vi pratade om på samtalet tidigare på fm. Samtalet med P ssk.

  Och jag gjorde min lätta rehab/träning. 3 lätta träningsövningar.

  Och även om jag inte direkt känner för att jubla av glädje-så är humöret ändå bättre.

  Mindre ledsen och jag är lugnare i mig själv. Mindre negativa tankar. Så träning är också terapi.

  Ja min dator har visst bestämt sig för att lägga av också. Den har levt på övertod egentligen.

  Har bråkat och krånglat till och från, men nu är det oundvikligt. Behöver köpa ny.

  Då jag har en elektronik/dataingenjör hemma så har den hållt längre än vad den borde gjort.

  Men nu ger jag upp om den. Blir att köpa ny.

  Hur har din måndag varit?

   Jag tycker att det är så viktigt att berätta precis hur det är. Hur det känns, hur man mår, hur pass mycket

   det påverkar livet för den som drabbas ( och för dem i närheten t ex partner, ev barn mm ) ..

   Många som hör "kronisk smärta", tänker nog just mest på själva smärtan i kroppen. Tror jag iaf.

   Men att leva med kronisk smärta är SÅ mycket mera. Jag har så mycket olika symtom i min kropp ..

   Symtom från nervsystemet, som stickningar, domningar, stark kyla på vissa kroppsdelar, bränningar.

   Problem med magen, haft mycket smärtor, bränningar och fått ont när jag ätit till och från.

   Muskelryckningar som kommer och går, i tid och otid. Yrsel, ibland kraftig yrsel, kallsvettningar.

   Klåda på kroppen, huden kliar och även "märken" på huden. Feber ibland och en kroppstemperatur,

   som ofta går upp och ner. Och det psykiska-med stark ångest som kommit på köpet också.

   Och tröttheten. Hur mycket jag än sover, så känner jag mig aldrig "utvilad". Medmera.

   Bara det här med kläder. Jag har alltid varit en jeansstjej. Och använt tajta jeans ;)

   Har hur många jeans som helst i garderoben. Tro mig. Skulle kunna öppna affär nästan ;)

   Men nu .. Har jag på mig tajta jeans nu, så får jag mer symtom från nervsystemet.

   Mer stickningar, domningar, brusningar och obehag i benen. Och i fötterna.

   Så visst jag kan använda jeans, men jag använder hellre nåt annat plagg-som inte gör mig sämre.

   Blir mest leggings/tights. Eller kjol, klänning.

   Hittade ett par tights på nätet som jag blev så nöjd med. Tights som ser ut som jeans, faktiskt.

   Sköna och snygga. Faktiskt köpa på "gömda juveler".

   Så jag kan lova att den som lever med kronsisk smärta-lever med fler svårigheter än just själva smärtan ..

   Ps. Ursäkta om det blev en rumpbild ;) ville visa upp snygga mönstret på mina leggings. :) ds.

   Jaha så var det måndag. Ny vecka och ny dag-med blandade känslor.

   Mina tankar, känslor, humör och mående går verkligen som en jojo. Både det fysiska och det psykiska.

   En vecka närmare provtagning och närmare till min kallelse till Akademiska sjukhuset i Uppsala.

   Även fast det är bra, så är ändå verkligheten och det ovissa så jobbigt. För mig. Verkligen jobbigt.

   Det påverkar mycket. Det vet nog alla som lever med kronisk smärta/går igenom flera utredningar.

   Ja iaf. Det var egentligen inte det jag hade tänkt skriva om i första hand ;)

   Har fått lite nya läsare sen en tid tillbaka, jättekul. Så, jag tänkte fråga ..

   Är det nåt speciellt ni skulle vilja att jag skriver om? Nåt ni är nyfiken på?

   Eller har ni någon fråga? Jag tycker bara att det är kul med dialog, så passa på den som vill :)

   Denna tid på året betyder för många att återvända till jobbet efter semestern eller återvända till skolan efter 

   sommaruppehållet. Ta sig an sina arbetsuppgifter eller fortsätta plugga för att få sin utbildning.

   Man får träffa sina arbetskamrater igen och prata om hur semestern varit,

   ta en kafferast på em och bara snacka lite strunt. Eller träffa sin klasskamrater igen.

    Förra året vid den här tiden var det så för mig med. Skulle börja plugga min utbildning på högskolan.

    Visst jag hade mina krämpor, ont och massa symtom redan då, men jag hade kommit in på utbildningen

    och tänkte iaf prova. Tja och med facit i hand, så nej det funkade inte.

    Jag pluggade en termin på högskolan till juluppehållet, sen gick det inte längre.

    Plugga på högskolan är tufft & slitigt, det kräver otroligt mycket av dig som student.

    För du lär plugga Mycket och även vara beredd att offra bort mycket annat i ditt liv. För studierna.

    Sitta vid datorn och plugga/skriva inlämningsuppgifter i word, excell/göra hemtenta på tid/

    ha 2-3 grupparbeten på en gång & plugga inför salstenta. Plus allt annat som ingår.

    Och att kombinera det med att vara sjuk, tja det förstår nog alla att det funkar inte ..

    Hälsan är bra mycket viktigare än en viss utbildning.

    Vi har bara EN kropp och EN hälsa, med det finns många utbildningar.

    Tja iaf .. Detta år betyder samma tid nåt helt annat. För mig ser dem flesta dagarna ( iaf nu )likadana ut.

    Så även denna dag. Oavsett om det är tisdag, fredag eller söndag-så skiljer sig inte mina dagar så mycket åt.

    Det mesta i mitt liv kretsar till att försöka ha ett hyfsat liv, trots kronisk smärta, ångest, vårdbesök

    och utredningar.

    För att leva med kronisk smärta är inte bara att leva med själva smärtan & alla andra symtom i kroppen ..

    Det innebär även att gå till läkaren regelbundet, träffa fysioterapeuten, kontakt & telefonsamtal

    till myndigheter ( bla Fk ), leva med oro-hur kommer allt gå-med ersättning, kroppen, diagnos?,

    vad ska jag göra "sen"-kommer jag kunna arbeta igen & med vad??,

    bemöta människors okunskap om kronisk smärta & ångest, känna sig besviken över vissa "vänner"

    som inte hör av sig ( det verkar bara duga när man är frisk eller? ), ha ett medicinförråd som skulle göra

    langare på "plattan" avundsjuka ( ju humorn är fortfarande kvar ;), tänka sig för vilka hushållssysslor jag

    gör i hemmet-för gör jag "för mycket"-så får jag mer smärta, ha mindre pengar på kontot-trots att alla

    utgifter är lika stora som innan man blev sjuk. Med mera. Med mera ..

    Ja ibland känns det som man ska vara frisk, för att orka vara sjuk ..

    Och jag är inte bitter, eller vill att någon ska tycka synd om mig. Jag berättar bara hur det är.

    Jag kan inte ta semester från mina smärtor. Dem är här varje dag. Så här är det. Min verklighet.

    Och så här ser många andra människors verklighet ut också! Som också lever med kronisk smärta.

    Är DU frisk? Var tacksam för det. För oftast är man kanske inte det, livet flyter ju liksom bara på.

    Men jag lovar att blir du sjuk en dag, så hade du säkert velat njuta mer av de friska dagarna.

    Och lev medans du kan!

  Vill börja med att säga tack. Tack för all respons på mitt förra inlägg! Blir så glad av era kommentarer*

  Jag tycker att det är tufft och jobbigt att prata/skriva om mitt dåliga mående,

  som många andra drabbade också gör.

  Men det är samtidigt så viktigt att "visa upp" dåligt mående, ångest, psykisk ohälsa. Ännu viktigare.

 
   Viktigt att visa upp och inte hymla med det, utan berätta istället. Kanske fler får insikt och förstående då,

   hoppas det iaf. Så viktigt att prata om det, diskutera och även skriva om det.

   Ju mer det "syns", ju mer kanske fler känner sig trygg att visa upp det. Så tror iaf jag.

 
   Och egentligen. Om jag tänker efter så är det inte så konstigt att jag inte mår bra i själen.

   Det har bara varit för mycket. För länge.

   Med kronisk smärta, ångest, utredningar, läkare, sjukhusbesök, remisser, avbryta studier och ett liv

   liv som vänds upp och ner. Helt och hållet.

   Tyvärr så är ju inte psykisk ohälsa logisk, så jag mår ju inte bättre-även fast jag vet det ..

   Iaf. Har ändå tagit mina promenader i helgen-även fast måendet varit skräp. Motivationen har inte funnits

   och viljan har verkligen inte varit där. Men jag gjorde det ändå .. på nåt sätt kom jag ändå ut.

   Vart ändå en promenad på lördagen 4,5 km och en promenad på söndagen på 4,5 km.

   Har köpt/beställt ett till armband från "aldrigensam" också. Jag har ju det svarta redan och nu har jag

   beställt det i silver också. Bra att stödja och visa upp ämnet psykisk ohälsa!

   Kolla gärna in deras hemsida www.aldrigensam.com