En famij behöver inte alltid vara kött och blod.

    En familj är de människor som vill ha dig i sitt liv, på riktigt. De är människor som accepterar dig,

    för den du är. Som är redo att stå upp för dig.

    Som älskar dig trots dina brister.

    En familj går att bilda överallt och när som helst. En familj är inte bara mamma, pappa & 2 barn.

    Alla människor är olika och vill olika. Endel vill ha barn, en del vill inte ha barn.

    Endel vill leva ihop med någon av motsatt kön och en del vill leva ihop med någan av samma kön.

    Det finns inte bara 1 sätt sätt att leva sitt liv-det finns hur många som helst.

    Det är du som sätter riktlinjerna för ditt liv ...

   Träning gör så mycket mer än bygger muskler.

   När jag tränar stärks min självkänska och jag får bättre självförtroende.

   Jag känner mig starkare fysiskt och psykiskt (mest psykiskt faktiskt ..).

   Min stresskänsla i kroppen sänks och jag känner mig mindre stressad,

   och jag får massor av endorfiner i min kropp som släpps lös.

   Och som många säkert vet är ju endorfiner kroppens eget glädjehormon.

   Träning gör mig gladare och mer hoppfull. Och jag sover bättre nu när jag tränar,

   för träning gör oss tröttare och ja-då somnar man lättare. Bra va ;)

   Ja jag är ju en stor förespråkare av träning. Skulle jag inte träna, skulle jag nästan säkert må sämre-

   (iaf psykiskt)-det är jag nästan övertygad om.

   För träning stärker "jaget"-så mycket. Otroligt mycket, i mitt fall.

   Och känslan efter träning är ju nästan den bästa känslan som finns, enligt mig.

   Och en påminnelse. Med risk för att verka tjatig .. ;)

   Du får hemskt gärna rösta på mig( Nr 8 ) eller min vän www.deninrekampen.bloggplatsen.se ( Nr 7 ).

   i veckans blogg hos www.mizca.se

   Du röstar här, klicka bara på länken >>>> http://mizca.se/rosta-pa-din-favoritblogg-paminnelse-28126025

   Och ett stort TACK till er som redan har röstat på mig, och vill ni får ni gärna rösta igen.
   Man kan rösta 1 gång i timmen :)   

   Kramar från mig .... 

      Jag tycker det är ganska konstigt egentligen ..

      Varför ska en människa med ångest eller depression behöva höra "ryck upp dig" eller "var inte orolig".

      De orden botar inte vare sig ångest, negativa tankar eller depression. Dem hjälper inte.

      Det är känslor och tankar som personen har i sin hjärna. Bara för att någon säger så, betyder inte det

      att tankarna automatiskt försvinner.

      Ingen annan vet hur den personen mår innerst inne-förutom just Den personen.

      Ingen skulle drömma om att säga till en person som brutit benet att sluta klaga. Ingen skulle heller

      säga till en peson med mycket fysisk smärta att bara sluta ha ont ...

      Så varför göra det till någon psykisk smärta eller ångest?

     
      Det beror säkert på mycket okunskap och personen menar kanske inget illa ...

      men för den som redan mår dåligt, kan såna här repliker göra ännu mer skada. Och ge mer sår i själen ..

      Depression är en sjukdom!

   Jag vill börja med att säga tack till alla er som läser min blogg. Tror ni blivit lite fler på sistone :)

   Och tack för alla fina kommentarer ni lämnar. Det är så roligt att logga in och läsa dem :)

   Igår blev det 1 glas rose till middagen. Alkoholfritt såklart i mitt fall, då jag tar mediciner.

   Skulle aldrig dricka alkohol när jag tar mediciner, inte ens 1 glas-det är noll tolerans som gäller för mig ..

   Konstigt nog verkar en del människor bli förvånade när jag inte dricker alkohol-trots att dem Vet att jag tar

   mediciner .. Det tycker jag är märkligt ..

   Kan verkligen inte förstå dem som chansar med sin egen kropp och sin egen hälsa, på det sättet.

   Ja tecknandet och inspirationen till det bara flödar på, bokstavligen :)

   Det finns så mycket teknik och tips. Bakom en teckning ligger en hel del teknik faktiskt.

   Det är svårt att se med ett otränat öga, men det är verkligen så.

   Denna tjej var det ett tag sen jag gjorde. Har gjort fler efter henne. Men hon hamnar här iaf.

   Var riktigt nöjd med denna :)

   Vad är det bästa du gjort för dig själv?

   Jag vet på en gång vad jag ska svara på denna fråga, utan tvekan. Mitt körkort!

   Att ta körkort är det bästa jag gjort för mig själv. Utan tvekan.

   Det är en sån frihetskänsla. Slippa passa tider till bussar. Bara ta bilen, vart jag än ska.

   Speciellt i den situationen jag är i, är det en stor fördel med körkort.

   Då jag besöker hälsocentralen varje vecka och går på undersökningar och dylikt.

   Så är det nåt jag rekommenderar andra människor, då är det att ta körkort.

   Och det går att ta körkortet "lite senare" i livet också-det gjorde jag :)

   Vad är det bäst Du gjort för dig själv? 

   När man lever med smärta, kronisk smärta-får man då och då "höra" vissa saker.

   Som t ex att försöka tänka mindre på symtomen. Och självklart förstår jag att dem menar väl,

   men har man inte levt med (eller lever med smärta) så vet man faktiskt Inte hur det är.

   Det är iaf min åsikt. Hur det verkligen är att leva med smärta-och symtom varje dag ..

   Jag kan aldrig "ta ledigt" från mina smärtor eller bara be alla symtom hålla sig borta i 2 dagar-

   för det skulle vara såå skönt att bara slippa dem i 2 dagar.

   Jag lever med dem i mitt liv, varje dag oavsett.

   Och när man lever så nära smärtor och symtom är det ju verkligen inte konstigt om man reflekterar över

   dem och undrar "varför" dem dyker upp. Vad är förklaringen? Vilken sjukdom eller diagnos har jag?

    Och när "symtomen" syns på kroppen, ja då är det faktiskt svårt att inte lägga märke till dem.

    Tror nog alla skulle göra det. Faktiskt. Jag får bla hudpåverkan, som märken, nästan "rivsår" på huden

    till och från. Främst på underben och underarmar. Nån som känner igen det?

    Och skulle jag ha fått en diagnos nu, då skulle jag nog tänka mindre på "symtomen".

    För det är absolut skilland på att ha fått en diagnos eller inte fått en diagnos.

    Ja jag tänker iaf fortsätta kämpa för att försöka få en diagnos. Få ""svar".

    Och nej, det förändrar inte smärtorna kanske. Men JAG får då svar och kanske ett större lugn i mig själv.

    Och bara det är ju positivt. Såklart man vill ha svar och veta vad det är. En diagnos.

    Ska det vara så himla svårt, känns som man måste vara en oxe och stånga sig fram inom vården.

  Tänkte skriva om egen remiss, eller egenvårdsremiss idag.

  Det är nog inte alla som vet, men man kan som patient skriva egen remiss och skicka till spec.mottagning

  Jag tycker det är bra att den möjligheten finns, för ibland kan det vara svårt att få "vissa" remisser och

  tyvärr ser det nog också olika ut beroende var i vårat land man bor. Och tyvärr, som vårdtagare måste

  man ofta stå på sig rejält för att få den vård man behöver. Rent krast, så ser tyvärr vården ut så 8/10.

  För det här med att få t ex smärtutredning, utredning på smärt/kroniska sjukdomar verkar iaf vara svårt

  där jag bor. Kan tycka det är sjukt fel att det är så olika beroende på i vilket län man bor i, eller om man

  bor högre upp upp eller längre ner i landet. Fet diss för sånt i detta land!

  Så ska det ju inte vara tycker man, men tyvärr så är det så ... Så ser verkligheten ut.

   Och jag har fått hjälp, remisser och provtagningar-men när man behöver det där extra och vill ha

   smärtutredning eller speciell hjälp så är det svårare, verkar det som.

   Ni andra, med smärta hur har ni upplevt det? har ni fått bra hjälp av vården, eller har det varit svårt?

  Jag har nu skickat iväg min egen remiss iaf. Bara att hoppas på det bästa. Håll tummarna :)

  Ja det är nog tur att jag har min envisa egenskap iaf.

  Jag kan vara jäkligt seg och envis om jag sätter den sidan till.

   Ser ni vem det är? ;) Tecknade denna häromkvällen :)

   Mina morgonrutiner brukat ofta bestå av frukost vid köksbordet och titta på nyhetsmorgon samtidigt.

   Och även denna söndagsmorgon så var det så,

   Och idag hade dem en gäst i studion, Johan. Som förläser och pratar om psykisk ohälsa.

   Johans syster, Johanna tog livet av sig 2008.

   Så viktigt och starkt av honom att välja att prata om det i tv. Och prata om sin syster & hennes kamp.

   Det är det vi måste göra. Prata om det, skriva om det,

   Så otroligt viktigt. För så måånga människor lider av psykisk ohälsa.

   Och jag skriver just "lider" .. för precis så är det! Man lider verkligen, det är så otroligt jobbigt.

   Och var inte för rädd för att fråga den drabbade hur personen mår ..

   Personligen tycker jag att det är mycket sämre att inte fråga, att "soppa det under mattan" ..

   För då upplever jag att om personen inte frågar-så bryr sig inte personen heller ..

   Det behöver inte vara så, men så upplever jag det. Och det är ju väldigt individuellt för vi är alla olika.

   Och ingen människa ska behöva dö pga psykisk ohälsa! ( Som det blev för Johanna & tyvärr många fler ..).

   För oftast så mår man ju så otroligt dåligt, man ser ingen annan utväg.

   Så just då i den stunden-tänker man så. Men personen vill ju oftast inte dö på riktigt ..

   Men man vill sluta må så otroligt dåligt. Men det finns andra sätt. Det går att må bättre :)

   Tycker det är galet att psykvården prioriteras så lite. Vi måste bli bättre på att ta hand om de människor

   som mår dåligt. Det måste satsas mer pengar på den vården Och pratas ännu mer.

   Och har du inte sökt hjälp för din ångest eller psykiska ohälsa .. Så gör det!

   Det finns hjälp att få. Börja prata med nära & kära och sök hjälp.

  "Och nej. Du är inte svag som person för att du är deprimerad. Det har inget med saken att göra.

   En vältränad människa kan drabbas av fysisk ohälsa" .....