Ibland när sjukdomar och värk/smärta drabbar oss människor är tyvärr mediciner nödvändigt.

    Inte alltid. Men ofta, speciellt om det handlar om jobbig smärta, eller skador. Sjukdomar.

    Och så är det/har varit även för mig. Jag blev sjuk för ca 2,5 år sen, då jag fick flera diskbråck i nacken.

    Och jag kan ärligt säga att jag har ätit mediciner. Mycket mediciner.

    Inte för att jag ville egentligen, men jag hade då inte så mycket annat alternativ ..

    Äta mediciner varje dag känns inte bra-men som sagt ibland har man inget annat val helt enkelt.

   När jag äter mediciner eller tabletter så är det nolltolerans för mig angående alkohol.

   Jag dricker absolut ingen alkohol om jag äter tabletter! Det är absolut noll tolerans för mig då.

   Men iaf ... Sen ett tag tillbaka nu, så äter jag inga tabletter eller mediciner. Det känns så bra.

   Det är ett stort steg framåt för mig. Verkligen. Har varit medicinfri några veckor nu.

  
   Ärligt talat så har jag saknat att nån gång ta ett glas vin till en fin middag eller en ljuv sommarkväll

   ta ett glas vin i trädgården med sambon. Jag är absolut ingen festprisse, men 1 glas vin ibland det

   tycker jag är gott. Och mysigt.

   Vad tycker du om alkohol? Kanske har du själv ätit mediciner? Dela gärna med dig ;)

    Att leva med värk, sjukdom och nya symtom är tufft & jobbigt många ggr.

    Värken och symtomen blir till ett hinder i livet. Ett hinder som inte går att ignorera.

    Ett hinder som gör det svårt för mig ( och för alla andra som lever med värk/smärta, sjukdom )

    att göra tom vanliga vardagliga sysslor i hemmet.
    Som tex tvätta fönster, hålla på med viss trädgårdsarbete och lyfta halvtunga saker, ja tom dammsuga.

    Ja bara av att göra såna enkla sysslor. Så triggas värken och växer.

    Då känns det verkligen trist och jobbigt att så fort man gör bara "lite för mycket" ..

    .. så kommer värken. Efter några timmar eller nästa morgon. Som ett brev på posten.

    Men .. vet ni vad? Det finns även saker som jag KAN göra.

    Jag har 2 ben som jag kan stå på och som bär mig, jag kan gå, jag kan andas,

    jag kan känna vinden i mitt hår, jag kan äta, jag kan träffa vänner, jag kan le och

    jag kan köra bil. Och det är jag glad för-för jag älskar att köra bil!  Och jag kan LEVA.

    -Jag kan välja att leva-Och kämpa. Och det kommer jag att göra-så länge jag andas!

   -Livet kan vara förbaskat orättvist många ggr. Men det är ändå det enda utgångsläge som finns.

    Många är dem som trotsat oddsen, utmanat alla begränsningar och gjort det som inte skulle gå att göra.

    Personer som vägrat acceptera nitlotten dem fått-

   Har inte skrivit om min hälsa på ett tag nu, eller om man ska kalla det ohälsa.

   Det pågår väl mer eller mindre en utredning på mig nu. Med prover och flera MR-undersökningar.

   För er som är nya här, så kommer en kort resume ...

   Det började för några månader sen med ont i ljumskar, sen vart det ben, rygg, nacke, axlar.

   Efter det kom dessa bränningar och stickningar i flera kroppsdelar. Bränningarna känns som att det bränner

   ner i kroppsdelar och kan"hugga"till. Och stickningar som nålstick. Ofta!

   Värken har minskat en del. Bra. Men bränningarna och stickningarna är mest hela tiden.

   Har fått svar på min MR av halsrygg och ländrygg och det var ett positivt svar .. Inga nya diskbråck iaf.

   Det som syntes var min "gamla" diskbråck i nacken, artros och en degenererad disk i ryggen ..

   Haha. känner mig som 60. Artros? jaja, det kunde varit värre ändå så får vara nöjd ändå.

   Har det senaste dock känt på mig att det inte är några nya diskbråck som spökar utan nåt helt annat!

   Min sjukgymnast är inne på samma spår. Att det är "nåt" annat ..

   Så nu i veckan vart det ny läkartid med samtal, undersökning och nya prover.

   Olika blodprover, blodstatus och prov för borrelia. Och en MR undersökning, för annan kroppsdel.

   Och den här MR-kallelsen gick fort! Var hos läkaren för 2 dagar sen. Fick kallelsen hem idag på posten

   från sjukhuset. Och jag har tid för MR undersökning om 1,5 vecka.

   Bra eller dåligt?  Snabba ryck i alla fall .. Jag hoppas på bra :)

   Sen har jag lite annat nytt att berätta också gällande min framtid .. Så därför känner jag att kroppen måste

   bli bättre nu! Är lite hemlig om vad än så länge. Ni som "känner" mig kanske kan gissa? ;)

   Men jag lovar. Ni får veta vad det är senare. Håller lite på det än så länge bara ;)

   ... Och Nej. Det är inte bebis .. skriver till det ;)

     Det är så kul att logga in och se statistiken och alla era kommentarer efter 2 dagars frånvaro på bloggen!

     Bara så ni vet* Älskar gensvaret man får av att blogga. Och alla ni fina människor som jag lär känna!

     Jag har haft en hyfsat bra helg. Värk men iaf mindre värk.

     Och imorgon är det dags för mig att åka till Uppsala, för magnetröntgen. Mr på nacke & rygg.

     Och på tisdag är det läkartid. Ev nya prover och ny undersökning för att se vad det är jag har för

     konstigt i kroppen/ev sjukdom. Har så mycket olika symtom. Och haft nu i flera månaders tid.

     Jag är redo. Jag vill veta. Nedräkning. Imorgon kl 15 ligger jag i magnetkamera-röret beredd.

     Var rädd om er därute. Kramar/Annie*

     Känner mig rejält fundersam till och från. Ang mina symtom och besvären, värken, smärtan.

     Vissa symtom jag har påminner om symtomen jag hade när jag blev diagnostiserad med mina 3 diskbråck

     i nacken, men vissa symtom är nya och annorlunda.

     Det nya är brännande känslor i kroppsdelar. Ungefär som lindrig brännskada, det bränner på huden.

     Och sticker, som nålstick. Mest i benen, fötterna, armar, axlar, hals och viss del även upp i ansiktet.

     Ofta myrkrypningar och känsla av sockerdricka i fötterna och vaderna. Som att fötterna vill "somna".

     Vet inte. Men känns lite som nervsmärta. Det är mina misstankar iaf.

     Som tur är. Om 2 veckor är det dags för magnetkamera-undersökning ( MR ) i Uppsala.

     Samma ställe som sist. Var där och undersökte mig, när mina diskbråck i nacken var ett faktum.

     Hoppas på att få svar då. Vad det onda och nervsmärtorna? beror på.

    Det är ju min andra magnetkamera-undersökning, så jag vet vad som väntar.

    Trångt utrymme i magnetkamera röret och ett himla oväsen & bankande,

    (fick inga öronproppar sist). Men nu har man ju vanan inne, så denna gång ska jag säga till om det ;)

   Idag har jag deklarerat. Tråkigt men nödvändigt, men nu är det gjort iaf. Skönt.

   Dem flesta år tidigare har jag annars ( nästan alltid ) deklarerat i sista sekund. Varför gör man (jag) så?

   Men nu ändrades det, har iaf gjort det 1 vecka innan ;)

   Vad säger ni, finns det fler som deklarerar i sista sekund eller gör ni det i god tid innan?

   Tja måendet är ju fortfarande inte det bästa direkt, hängig och värk. Har mest vilat och sovit i 3 dar nu.

   Men det är som det är. Hoppas det bättrar sig snart, med både det ena och det andra.

   Vill helst skriva om annat känner jag. Än min fysiska hälsa. Så nog om det ;)

  Har fått lite gjort idag ändå. Deklarationen är av-checkad. Gjord. Har pluggat också.

  Har campus-lektioner på tisdag em. Då är det inlämning av grupparbete och seminarie.

   Det jag orkat göra dessa dagar innan är att teckna. Och skapa. Känner att kreativiteten ökar när jag

   inte mår bra. Och det är ungefår det jag orkar göra då. Då är det som att fanatsin flödar mera och

   pennorna flyger över arket. Kommer lite alster här. Mina favoritobjekt att teckna är verkligen djuren.

     VIll börja med att säga TACK. Tack för bra besöksstatistik och så många kommentarer!

     Så kul att ni vill besöka min blogg och lämna fina spår* Ni är underbara, läsare & bloggvänner*

     Det värmer verkligen när måendet inte är på topp.

     Efter onsdagen så kom herr feber och besökte mig och han har stannat kvar sen dess.

     Så orken är inte på topp. Känns inte som att jag har flyt just nu, men hoppas turen vänder snart :)

      Har länge tänkte att jag kanske ska dela med mig av en allvarlig sak som drabbade mig. 

      När jag blev allvarligt sjuk.

      För flera år sen: Jag hade precis träffat min nuvarande prins och bodde i lgh i sthlm.

      (För er som inte vet jag kommer från Stockholm). Sen plötsligt en kväll  började jag få ont i magen,

      det kom attacker med smärta! och dem kom och gick, som skov ungefär. Grova smärtor ..

      Och när dem kom så kom dem med råge !! Jag låg i fosterställning på golvet och kved av smärta.

      Smärtorna varade i ca 5-7 timmar åt gången och kom ofta på kvällstid och nattetid.

      Och jag kräktes alltid. Uppsökte läkare och HC då och den läkaren trodde det var magkatarr ..

      (Vilket det förstås inte var btw ..) Gav mig läkemedel mot magkatarr som jag tog.

      Och dem gjorde mig ju ännu sämre :( För det var ju inte magkatarr som jag hade !!

      Såhär pågick det ett tag  ... tills en natt i april. Jag hade precis fyllt år och jag och pojkvännen

     (då pojkvän, nu sambo) hade varit varit hos mina föräldrar och firat mig, sen åkt hem till mig.

      På natten vaknar jag av den värsta sortens smärta som finns, och kravlade mig ner på golvet.

      Han precis fram till toaletten innan allt kom upp. Gång på gång! På gång.

      Sen vart det telefonsamtal och direkt in till akuten! Rösten sa bara: Åk in på en gång!

       För att göra en väldigt lång historia kort .. så hade jag gallsten OCH en allvarlig pankreatit!

     Pankreatit är väldigt allvarligt. Det är en inflammation, en skada på bukspottkörteln.

     Min gallsten hade alltså, eftersom jag gått med den för länge spridit sig till min bukspottkörtel.

     Och det kan vara livshotande även för en ung människa, så allvarligt är det.

     Man överlever inte utan bukspottkörtel!

     Sen följde en lång resa med veckor på sjukhus ... som bestod av omänskliga smärtor, dropp, kateter

     och morfin dygnet runt. Kunde varken äta el dricka och rasade i vikt.

     Så kontentan är hade den där läkaren på HC undersökt mig ordentligt och inte bara gissat sig fram till

     vad det var. Kanske tex skickat mig på ultraljud på en gång så hade jag kanske sluppit bli livshotande

     sjuk. Och sväva nånstans mittemellan!

   Så känner DU en smärta du inte känner igen som är ny i magen eller annan kroppsdel stå på dig och åk gärna in akut!

   Ett tips från mig. Kan jag bara hjälpa EN person med detta inlägg, så är det VÄRT det!

   Ta smärta på allvar. Det kan vara allvarligt.

    Numera kollar jag alltid upp mig en gång för mycket än en gång för lite! Och jag står alltid på mig till max.

    En läxa som jag lärt mig den hårda vägen! Stå alltid på dig du med. Det är DU värd.