Inlägg publicerade under kategorin Sjukdom

Av Annie - 28 juni 2016 19:45


     Det är tufft att leva med smärta-men får bra hjälp av vården/Hc och läkare ...

     Vaknade med smärta-men jag vaknade i alla fall ..

     Dåliga dagar kommer-men även bättre dagar ..

     Vet inte hur livet kommer att bli-men hoppas på det bästa ..

     Har inte allt jag vill ha-men jag har en omtänksam,stöttande sambo ...

     Är inte frisk-men jag andas ...

    

Av Annie - 19 juni 2016 16:00


   Det är tufft och verkligen inte lätt. Att leva med smärta. Vissa dagar är skräp.

   Och det är bara mänskligt. Att känna så. Leva med kronisk smärta är tufft. Både fysiskt & psykiskt.

  

   Jag har själv haft några dagar med mer fysisk smärta nu och det är förjäkligt rent ut sagt.

   Blir så hindrad i mitt liv och begränsad. Ett tråkigt skov.

   Haft väldigt ont i nacke, axel, skuldra-partiet och i händer och handleder.

   Kan vara en kombination av mina (gamla) diskbråck i nacken och min andra smärtproblematik

   i kroppen-som sätter sig på leder & muskler.

   Tror dock mest att det beror på min smärtproblematik, som är under utredning.

   Stel som en pinne och vad jag än gör, så gör det mesta ont. För vad man än gör i stort sett,

   så använder man händer & handleder. 

   Och det gäller även nacken, bara man använder t ex armarna, så blir musklerna vid nacken påverkade.

   Tja det ger mer smärta, bara en sån sak. När jag har sämre dagar.

  

   Och på morgonen, då känner jag mig som Astrid, 78. På riktigt.

   Är väldigt stel i min kropp på morgonen och ligga och dra sig på morgonen-funkar inte för mig.

   Leder och muskler känns super stela, ömma och värker. Det är bara att gå upp då.

   Jag klagar inte, berättar bara hur min vardag ser ut. Varje dag, i stort sett. Iaf, nästan.

 

   Och negativt tänkande drar ner mig i ångestträsket, så nu försöker jag vända mitt beteende.

   Förändringsprocess. Det hjälper att försöka tänka så positivt det går. För mig.

   Tänka på det jag kan göra-istället för det jag inte kan göra. Jag kan dricka mitt kaffe på morgonen,

   göra min lätta rehab/träning, ta min promenad & hoppas på ett positivt liv.

   Att även fast jag inte vet hur framtiden blir-att ändå tänka att det blir bättre,fokusera på det jag har

   i mitt liv-istället för det jag inte har. Tänka framåt-istället för bakåt.

   Även fast jag har en skräpdag kroppsmässigt försöka-vända det till att tänka positivare.

   Och det är en konst. En svår konst. Men jag är en bit på vägen iaf.

 

   Är så glad och tacksam för mina nära och kära. Min underbara fina sambo H, som ställer upp till 110 %

   på mig och gör så otroligt mycket för mig.

   Han handlar mat, skjutsar mig till sjukhuset och Hc (när jag inte orkar köra), lagar min bil, dammsuger,

   och tröstar mig. Han är min klippa! Verkligen. Min trygghet i livet. Min sambo, kärlek & bästa vän.

 

   Så trots allt. Så är jag ändå tacksam för det som är bra i mitt liv. Det jag har & det jag kan göra.

 

   "Livet går inte i repris-lev medans du kan"

   "Och så länge jag andas, så fortsätter jag kämpa"

 

 

     Pepp till mig och alla andra underbara, starka kämpare därute. Ge inte upp. Du är värd att fajtas för!

 

Av Annie - 17 juni 2016 19:15

   


   Jag tror många skulle säga att människorna i kategori B-E förtjänar att sitta. Men varför just dem?

   Jo, pga det synliga, alltså det vi ser. Kvinnan med babyn, den gamla damen, mannen på kryckor eller

   den härdade, slitna mannen längst bak.


   Men ingen av oss vet ju nåt om dem eller deras liv. Kanske mannen, i kategori A har en jobbig, smärtsam

   sjukdom. Kanske ME, MS, Fibromyalgi, KOL. Eller nåt annat.

   Varför är människor så snabb på att döma andra människor?

   Det kanske finns en anledning till att mannen sitter ner på bussen?

   Och vem "förtjänar" att sitta?  Skulle inte alla kunna ha rätt att sitta ner?


   Luft syns inte. Kronisk smärta syns inte heller. Inte heller psykisk smärta.

   Om jag tror på att du andas. Varför kan inte du tro på att jag har svår smärta?

   Eller varför kan inte du tro på att jag har sån stark ångest att jag inte klarar av mitt eget liv?

   Eller att jag tappat livslusten?


   Varför kan vi inte bara vara vänligare och sluta döma varandra? Tro istället för att misstro?

   Le istället för att leta efter fel hos varandra? Hjälpa istället för att stjälpa?

   Döm någon-och du blir dömd tillbaka. Men ..

   Le mot någon och jag kan nästan lova att du får ett leende tillbaka!


Av Annie - 14 juni 2016 18:30

'  

   Livet kan vara så oerhört tragiskt och sorgligt. Och orättvist.

   Det finns tyvärr ingen rättvisa när det gäller livet och sjukdomar. Det är som ett lotteri.

   Ett lotteri där man inte vill dra nitlotten ..

 

   Jag hatar cancer. Varför finns det ens?
   Avskyr det speciellt mycket när det drabbar unga människor/unga vuxna och barn.

   Som precis har börjat sitt liv, med allt vad det innebär. Varför? Varför du? Varför just du?


   Du var så stark genom din resa! Många människor har du berört och jag skulle bara önska att fler

   människor lever sitt liv som du gjorde.

   Du har gjort skillnad för mig och du kommer alltid leva kvar i mitt hjärta. Det kan jag lova!


   "Livet är inte en dans på rosor. Livet är ju liksom livet. Men kämpa på och försök tänka positivt,

   vad du än går igenom. Det underlättar, hitta dem små sakerna och guldkornen i livet."


   Så medans vi kan och har möjlighet ..


   1. Jobba inte för mycket. Livet är så mycket mer. Trivs du inte på jobbet, byt jobb.

   2. Prata med varandra.

   3. Var inte rädd för att säga nej-för att prioritera dig själv.

   4. Var inte rädd för att säga Ja-och chansa.

   5. Och försök tänk positivt i den mån det går-det gör livet lättare

   6. Och lev-i-nuet. Vi vet aldrig vad som händer om 1 vecka eller om 10 år. Så lev medans du kan.

   7. Njut av de små sakerna i livet. En fika i trädgården, en härlig promenad eller en god måltid.


   Vi som har turen ATT FÅ leva vidare. Tänk på detta. Alla har inte den turen ..

   Inspiration till inlägget är en underbar människa, som tyvärr alldeles, alldeles för tidigt fick lämna livet.

   Vad livet är orättvist! Tänker på dig. Fina du. Minns dig, för alltid. Fina ängel*


   Var rädd om er själva och varandra. Vi har inte all tid i världen. Så LEV medans du kan!

 

   Fuck Cancer! Fuck Cancer!


   

Av Annie - 8 juni 2016 19:30


  Nånting har hänt. Nånting har förändrats.
  För bara 3 månader sen hade jag svår ångest och mådde otroligt dåligt och livet kändes helt värdelöst.

  Jag vaknade och grät på morgonen. När jag vaknade-så mindes jag. Mindes hur jag mådde och ångesten

  bara vällde över mig som en stark våg. Och drog ner mig under ytan. Igen.


  Och idag. Idag så mår jag ändå bättre. Visst det är fortfarande en kamp-med ångest,

  och visst jag har mina kroniska smärtor.

  Men jag mår iaf bättre i sinnet. Känner att det finns en mening med livet, att även fast livet inte blev som jag

  tänkt-så är det nåt som kommer göra mig starkare. Och även fast motgångerna kommer att komma-

  så kommer jag att resa mig upp. Igen ... Känner mig mer harmonisk & mer hoppfull.

  Jag tror att en liten del av min krigarsjäl-har återvänt. Krigarprinsessan.


  Ja vägen är lång och knaglig, med flera branta, uppförsbackar-men jag har iaf börjat min vandring!

  Det är en början iaf. Sen vet jag inte, hur min resa blir eller vad som händer. Men det vet man ju aldrig.


  Och idag vart det lite träning. Ja just det träning. Ni som känner mig sen innan vet ju vad träningen,

  har betytt och betyder för mig. Det har tidigare varit en stor del av mitt liv.

  Visst väldigt lätt träning var det. Promenad 45 min och lite lätta träningsövningar.

  Men, Vilken lycka. Ändå. Vad jag saknat detta.

  Hoppas det kommer funka. För mig och min kropp. Jag slutar aldrig hoppas.

  Inne på 3:e veckan med lätt träning/rehab nu. Ger mig aldrig. Hoppas är det sista som lämnar ..


   

 

Av Annie - 3 juni 2016 16:45

  

  Här kommer sista delen om att leva med kronisk smärta/sjukdom.

  Precis så här kan det kännas/upplevas, att leva med kronisk smärta i livet ..


  Kronisk smärta i sig är inte ett livshotande tillstånd, men det kan bla leda till depression.

  Var 5:e person som har en sjukdom som involverar kronisk värk/smärta har försökt ta sitt liv eller har

  tankar om självmord.

  Vilket innebär att var 5:e person har ett liv, där ingenting i livet upplevs som positivt eller glädjefyllt.

 
  Det handla inte om att personen är klen eller svag. Det handlar om att smärtan har helt tagit över och skapat

  sämre livskvalitet. Så dålig livskvalite att livet känns hopplöst och inte värt att leva.


  Men livet är värt att leva, även fast smärtan är där. Det är så otroligt viktigt att få bra hjälp från vården.

  Att få träffa läkare som tar smärtan på allvar, och inte "viftar bort" det.

  Även väldigt viktigt att få gå på många undersökningar och kolla upp sig, så att det inte är nåt annat-

  som ligger till grund för smärtorna. Otroligt viktigt för att kunna gå vidare i livet.

  Och vid depression och ångest är hjälpen super duper viktig. Berätta hur dåligt du mår och sök hjälp.

  För det finns hjälpa att få.


  Du vet väl att det finns värre sjukdomar?
  Jag, och alla andra människor som lever med smärta är faktiskt medvetna om att det finns värre sjukdomar.

  Men det finns alltid dem som har det värre ..

  Den kroniska smärtan lider jag av och jag tänker inte tillåta någon,

  säga till mig vad jag ska säga eller hur jag får känna. Mina känslor och tankar-är just mina.


  Jag kan rabla upp hur mycket som helst av mina symtom, för jag har inte bara min värk/smärta.

  Har även stickningar, domningar, bränningar i benen, iskalla fötter, feber, feber-känsla, svettningar,

  yrsel, hjärtklappningar, enorm trötthet, ofrivilla muskelryckningar, hudreaktion-hudpåverkan

  och stresskänslighet, magproblem, sömnpåverkan.
  Och detta är inte alla symtom jag haft/har. 


  Jag skriver inte detta för att människor ska tycka synd om mig. Absolut inte.

  Jag skriver detta för att jag vill få fram mer kunskap, att det kommer ut mer i media, att människor

  börjar diskutera det mer-hur det är att leva med kronisk smärta/sjukdom-inte bara vi som lever med smärtan.

  Att få upp ögonen för kroniska smärttillstånd. Och hur det påverkar livet och livslusten.


  Skulle även önska att läkarna får mer kunskap om smärtproblematik.

  Och att det forskas mer om kronisk smärta och behandlingar. Stora som små.

  www.fuckchronicalpain.se


   

Av Annie - 30 maj 2016 17:30

   

   

    Har idag varit på sjukhuset och neurologmottagningen & träffat läkare.

    Det vart en hel del prat, undersökning och tester. Ska även få komma på en till undersökning där.

    Berättade om mina misstankar angående diagnos, men han ville göra ytterliggare test/undersökning först,

    så får vi sen sen. Och ja det kändes iaf som en bra läkare.

    Är nu ganska trött i huvudet efteråt. Men skönt ändå att ha varit där nu. Ja fortsättning följer.

    Vart lite gott fika när jag kom hem. Kändes som jag behövde det :)


    "Jaja, Det är som det är & det blir som det blir ..."

 

Av Annie - 28 maj 2016 16:45


   Alla har i stort sett varit där nån gång i sitt liv. en del bara nån gång och andra oftare.

   Upplevt fysisk smärta. Det kan ha varit den gången du stukade foten och bara längtade efter den dagen

   du skulle slippa kryckorna. Då skulle du slippa den molande smärtan i foten, eller värken i händerna-

   från kryckorna.

   Eller den gången-som du bröt handleden, och bara längtade till den dagen du skulle få ta av det

   kliande, obekväma gipset.

 

   Att leva med kronisk värk/smärta är som ett gips som aldrig försvinner.

   Det är som att aldrig kunna ta av gipset, eller aldrig sluta använda kryckorna.

   Du vänjer dig aldrig, men på nåt sätt lär du dig att leva med det onda.

   För vad har man att välja på egentligen?


   Man går också igenom sorgeprocesser, man sörjer det man inte kan göra, man saknar att vara den person-

   man var innan man blev sjuk ( sörjer helt enkelt sig själv, även fast man fortfarande lever).

   För kronisk smärta förändrar, det förändrar dig som person, det förändrar ditt liv, det förändrar

   ditt sätt att leva ditt vardagliga liv, det förändrar ditt humör, det förändrar din partners liv,

   dina planer för livet kastas omkull. Allt ändras.


   Jag kan verkligen sörja den person jag var innan alla mina diskbråck kom, för det var då smärtorna började.

   (Diskbråck i nacken, och nu ytterliggare annan kronisk smärtproblematik)

   Jag var en väldigt aktiv tjej, sprudlande, positiv och kär i livet. Visst jag är fortfarande jag-men ändå inte.

   Jag har ändrats, skulle inte vilja säga till det sämre-men jag har blivit en annan tjej. På gott & ont.


   Jag har värk, smärta eller andra symtom i sort sett hela tiden-varje dag.

   Jag kommer aldrig att vänja mig. Jag kommer att kämpa och jag kommer att ha bakslag ..

   men jag kommer ändå att göra mitt bästa för att leva ett så normalt liv som möjligt.

   Varför? För att jag vill leva, för att livet är värt att levas och för att hoppet är det sista som lämnar mig!

   Och för att jag ger aldrig upp. Boxningshandskar är till för att användas-så jag sätter på mig dem och

   fortsätter ronden mot smärtorna!


   www.fuckchronicalpain.se


   

Presentation


Välkommen!

Jag är en driven träningstjej som även är amatörkonstnär på fritiden.
Förutom det så har jag även en hel del sjukdomar i ryggsäcken och lever med kronisk smärta & ångest.

Skriver om allt möjligt som kommer i min väg :)

Enjoy!

Fråga mig

36 besvarade frågor

Min Gästbok

Länkar

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8
9
10 11 12
13
14
15 16 17 18 19 20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2018
>>>

Senaste inläggen

Sök i bloggen

Tidigare år

Kategorier

RSS

Arkiv


Skapa flashcards