Som några av er vet, så har jag levt med magproblem, magsmärtor ganska länge nu.

   Och smärta i magen är verkligen olidligt. För vid svår magsmärta går det verkligen inte att göra annat,

   annat att ligga i fosterställning & bara hoppas att det ska gå över.

   Jag väntar ju fortfarande på att få göra undersökningar och bli kallad till sjukhuset. För kropp och mage.

   Men det verkar dröja ett tag till tyvärr. Så är det med remisser ..

   Men iaf ...

   Jag tittade på nyhetsmorgon för ett tag sen. Och då var det prat om autoimmuna sjukdomar och kost.

   Närmare bestämt "Paleo-kosten". Dem som var där hade själv autoimmuna sjukdomar och hade

   blivit mycket bättre, med mindre symtom tack vare Paleo och ändrad kost.

   En hade magproblem och IBS (som jag bla misstänker att jag kanske har själv) & en hade reumatisk sjukdom.

   Men alla är olika och har olika gener, förutsättningar-så att säga att det alltid funkar, går ju inte.

   Men det hjälpte dem. Så jag tänkte. Varför inte? Vad har jag att förlora? Inget.

   Så ja. Jag har börjat med Paleo, jag med. Har kört Paleo i ca 1 vecka nu.

   Det är lite tufft att ändra kosthållning samtidigt som man är sjuk.

   Men jag har verkligen inget att förlora på att prova. Så nu är det nytt tänk. Tänka i helt nya banor.

   Bort med tillsatt socker, mindre kolhydrater, inget köpe-bröd, inga mejeriprodukter, vetemjöl mm.

   Många av de produkterna skapar jäsning i magen och kan skapa smärta, om man har känslig tarm. T ex IBS.

   Och jag är en riktig sockerpingla, så jag säger inte att det blir lätt.

   Men jag kan å andra sidan vara väldigt envis om jag har bestämt mig för nåt.

   Jag provar vad som helst, i stort sett, som kan ge mig mindre smärtor i magområdet ..

   Denna åt jag och sambon till middag häromkvällen. Paleo-Fisksoppa, med kokosmjölk, räkor & curry.

   Och den var verkligen, så god!

   Och även sambon tyckte den var väldigt god och han är ingen fiskälskare, så det var bra betyg!

   Denna kommer jag göra igen. Definitivt!

   Alltså ni. Kära läsare och bloggvänner, ni ljusar upp en tråkig & sjukdomsfylld tillvaro.

   Och ni är så bra på att lämna kommentarer. Älskar era fina spår i bloggen. Ni gör mycket. Tack!

   Har väl egentligen inte så mycket vettigt att skriva egentligen. Måendet har inte varit bra.

   Haft otroligt mycket bränningar, isningar, stickningar, domningar och diverse "ryckningar" 

   på diverse kroppsdelar idag. Ja och det onda i kroppen förstås. Speciellt höft och bäcken.

   Tänkte börja med en ny grej på bloggen. Återkommande inlägg med mina åsikter & funderingar

   gällande lite allt möjligt. Olika ämnen varje gång. Jag har ju tidigare haft en del åsiktsinlägg,

   men nu blir det mer återkommande.

   Och har ni något förslag på ämne eller åsikt, som ni vill att jag skriver om?

   Så hojta till ( eller lämna en kommentar ;)

   Min kalle som jag tecknade förra året.

  Vad är egentligen viktigast i livet? Är det en fin utbildning? ett välbetalt jobb? Materiella saker?

  Ett snyggt utseende? Ett spännande liv? Dina nära och kära? eller dig själv?

  Jag brukade tycka att det var viktigt med utbildning och ett bra jobb. Att vara ambitiös och lyckas,

  var också viktigt. Att kunna mycket och prestera. Prestera bra! Var viktigt.

  Hade/har även höga krav på mig själv. Någor jag oftast inte har på andra människor, bara mig själv.

  Ja jag vet. Jag hör ju hur det låter själv när jag läser texten. Det låter inte klokt.

  Men det är ändå svårt att ändra sina tankebanor. Men jag försöker.

  Och även fast jag mådde skit rent ut sagt, med alla mina krämpor. Värk, smärta, stickningar,

  domningar, magsmärtor, sömnproblem, rejäl viktnedgång m.m Även fast jag mådde så här,

  så pluggade jag 100% på högskolan. Med allt vad det innebär.

  Och man behöver ju inte vara ett geni för att fatta att det inte skulle funka i längden.

  Att nån gång måste jag dra i handbromsen. Så jag inte får sladd eller krockar in i nåt. Som en vägg.

  Ja jag drog till slut i handbromsen.

  Skulle nog egentligen ha dragit i handbromsen tidigare. Men nu vart det gjort iaf. Nu stannade allt.

  För nu mådde jag inte bara dåligt fysiskt. Ångesten var även där.

  Så vad är då slutsatsen av detta?

  Det viktigaste i livet är inte jobbet eller en fancy utbildning. Det viktigaste i ditt liv, är just DU.

  Det är ingen klyscha. Det är faktiskt sant. För om jag inte har hälsan i behåll, vad ska jag då med den

  fina utbildningen till? Det vikitigaste för mig är just MIG, mitt mående, min hälsa och att komma på fötter igen.

  Så om just DU känner igen dig, vänta inte med att dra i handbromsen. Dra i den på en gång.

  Prioritera Dig själv. För den enda som du egentligen måste tillbringa resten av ditt liv med-är just dig själv.

 Har visst inte bloggat på nästan 1 vecka nu. Känns som inspirationen att skriva ligger lite på is just nu.

 Vet inte riktigt vad jag ska skriva och motivationen är inte där riktigt.

 Men det har ju mycket med måendet att göra. Har inte samma lust att skriva. Då jag inte mår bra nu.

 Väntar på provsvar och fler undersökningar som jag ska göra.

 Och gör allt jag kan för att försöka gå upp i vikt. Då jag gått ner ganska mycket i vikt sen allt detta började.

 Men då magen är dålig, så går det sådär.

 Fick dess fina blommor av en helt underbar människa, för några dagar sedan. Min underbara vän A!

 Det gjorde så mycket för mig just nu. Hennes omtanke värmde. Verkligen. Vilken vän hon är **

   Jag som person är ambitiös, vill mycket och ställer krav på mig själv. Mycket krav.

   Det kan vara positivt. Men det kan också bli negativt ..

   Jag vill mer än jag orkar. Jag berättar inte alltid hur dåligt jag mår. Min smärta syns inte heller utanpå.
   Ni som känner mig vet ju att jag inte mått så bra och att mitt hälsotillstånd inte är så bra.

   Och jag har verkligen inte mått bra nu. Det senaste. Varken på det ena eller andra sättet.

   Nånting måste förändras i mitt liv. Kan inte fortsätta köra på i den takten jag har kört på tidigare ..

   Jag är bara så trött. Väldigt trött. Så trött på att aldrig få vara frisk och ha ett "normalt liv.

   Vad nu det är? Ett normalt liv? Ett vanligt liv med jobb & aktiviteter?

   När ska det vända? Kommer jag nånsin få att liv utan värk eller smärta?

   Om ryggsäcken du bär på i livet blir för tung & otymplig måste du du helt enkelt

   stanna & packa upp, för att se om allt fortfarande är värt att bära vidare på ....

   Sen jag slutade träna har jag gått ner i vikt. Vad roligt för dig, kanske många tycker.

   Och visst jag kan också förstå att en del människor kanske skulle tänka så.

   Men så tycker inte jag. För mig är det inte positivt-jag vill INTE gå ner i vikt.

   Det har blivit så sen jag fick lägga ner träningen. Träning bygger muskler & muskler väger mer än fett.

   Så ja, jag gick upp i vikt när jag började träna-men i muskler.

   Då jag tränade och vägde lite mer, då trivdes jag som bäst. Och mådde bra fysiskt och psykiskt.

   Den psykiska biten är inte att förglömma-träning stärker definitivt psyket.

   Och framförallt för att jag älskar alla känslor och endorfiner som träning ger.

   Det var en riktig rejäl boost för mig! Och det minskar på värken!

   Visst vikten är inte det viktigaste. Men jag trivs bäst med lite mer kött (muskler) på benen.

   Och jag hoppas att jag snart kan börja med lite lätt träning, eller rehab-träning. Hoppas, hoppas!

   Det behöver min kropp och min värk, framförallt.

   Shit vad jag saknar träningen! Verkligen!

  Jaha lördag idag och samtal från Hc igår.

  Det ska tas ännu mer prover på mig angående mina (konstiga) symtom.

  Det känns både och. Både bra och jobbigt.

  Bra att dem verkligen kollar upp mig! Men jobbigt beroende på resultat.

  Och detta gör mig faktiskt lite fundersam. Inte för att jag just vet vad det är men för att jag känner på

  mig att det är nånting som inte är schysst. Något som inte är som det ska. Men jag hoppas att jag har fel.

  Men känner att jag måste försöka släppa detta något så när.

  Det är helg nu och jag vill njuta av helgen också. Och det tänker jag göra också!

  Hur gör du för att skingra tankarna när du går igenom nåt jobbigt?

  Jaja har iaf lyckats plugga en del idag och koncentrationen var väl ok ändå. Och så har jag bakat.

  Bakningen är en av mina passioner, även om det blir längre mellan bakningstillfällena numera.

  Vad har du gjort idag?